En annan Nyårsafton på lokal; GRAND i LUND

Ni som har läst min roman DENZEL har viss inblick i hur nyårsaftnar på lokal kan gestalta sig. I DENZEL har jag tagit ett par scener RAKT AV från verkligheten ur mitt EGET LIV för att situationerna har varit så obetalbart bisarra! Alltså, jag hade inte kunnat fantisera ihop dem själv. Den ena scenen är just Nyårsafton och den andra är ett kapitel som heter ” Ett oväntat besök på Djurgården” om jag minns rätt. Den händelsen var också så knasig och intressant att jag var tvungen att rycka den ur verkligheten och mitt eget liv och gestalta den i Alvildes liv och få det hela TRYCKT och förevigat.

Den Nyårsafton som jag beskriver i Denzel utspelade sig för ungefär tio år sedan i mitt liv och på Fasching i Stockholm. Jag föreställde mig inför denna hemska upplevelse att fenomenet att fira Nyår på lokal med andra människor skulle vara en omfamnande inkluderande historia. Det borde liksom vara vitsen med att man går ut vid sådana högtider som annars är hårt bundna till familjen eller det privata umgänget. Vi vet alla att det vimlar av människor som firar högtider ensamma, av diverse skäl,  och att var och en av oss en dag kommer uppleva det själva, och om olika etablissemang arrangerar Nyårsafton eller Midsommarafton eller vad det nu kan vara, tror man att idén i alla fall DELVIS är att ALLA ska känna sig välkomna och att människor ska få möjlighet att öppna sig för varandra. Ack, ack så fel det kan bli!

Men så rätt det också kan bli! Om arrangörerna tänker lite.

I år hampade det sig så att jag fick möjlighet att fira Nyårsafton på Grand Hotel i Lund.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Och där hade man verkligen tänkt! Där hade man skapat möjlighet för människor att öppna sig för varandra på ett enkelt och smidigt sätt. Jag tror att jag hade kunnat gå dit ensam, som när jag gick på Fasching ensam, men att jag istället för att förstärkas in absurdum i känslan av ensamhet, hade känt mig varmt mottagen och naturligt inkluderats av andra gäster. Skälet till det är enkelt:

LÅNGBORD.

Nå, det fanns visserligen bara ett långbord centralt placerat i Stora Matsalen, men kring alla andra bord stod minst tio stolar. De flesta sällskap som går ut består inte av så mycket som tio personer, alltså sitter gäster som inte känner varandra  tillsammans vid dessa bord och DET  gör den stora skillnaden!  Själv satt jag och mitt manliga sällskap vid det stora långbordets mitt med folk på alla sidor som inte kände varandra. Alla pratade och skålade och var glada, härs och tvärs över bordet. Nu hade jag alltså sällskap men om jag hade kommit dit ensam hade jag enkelt uppgått i den tillfälliga gemenskapen kring bordet över den utsökta menyn och de väl valda vinerna, om jag inte hade kommit på något annat att tala om! Så gör man en Nyårsafton för folket! En välkomnande omfamnande Nyårsafton.

Självklart bidrar den underbara miljön med brutna servetter och vacker servis och många glimrande glas till stämningen, för att inte tala om maten som var hänryckande! MEN! Även om det är helt underbart att njuta av allt detta så är det INTE huvudsaken!

Min förra erfarenhet av Nyårsafton på lokal var miserabel. Jag fick sitta ensam vid ett litet bord, precis vid buffén där alla gick och skuffades, och dessutom var mitt lilla bord belyst av en spotlight som var en aning felriktad och förmodligen skulle ha strålat på lammsteken. Jag satt i allas åsyn där alldeles ensam. Hur tänker man då? Jag klagade direkt hos mannen som stod som arrangör men han sa ” vi kunde ju inte tvinga på dig på något annat sällskap!” Nä just det, för där satt varje sällskap vid ett eget litet avskilt bord som på vilken vanlig restaurangafton som helst. Då har man inte tänkt!  INTE TÄNKT! Jag är inte så beskaffad att jag känner mig hemskt udda för att jag ibland rör mig ensam på platser eller i sammanhang där folk vanligen har sällskap, men vid det tillfället på Fasching var det svårt att stå emot den enorma känslan av utanförskap. Jag klarade av det, men det var SVÅRT och dyrt och onödigt lidande!

Tänk om jag hade vetat att jag kunde ha firat på Grand i Lund istället! Så roligt det var där! Och när taffeln bröts vid halv elva blev det dans och drinkar. Vi dansade först KASEDANS till levande orkester. Den bestod av ett gäng vithåriga män, utmärkta musiker med världens drag och sköna röster, tänk vad det är underbart med musiker som kan vara hur gamla som helst men spela helt ungt! Och sedan dansade vi till DJ tills vi blev utfösta klockan tre. Och dansa kan man alltid göra ensam, inte kasedans dock, men till DJ är det alltid fritt att dansa ensam. På tolvslaget beundrade vi fyrverkerierna som sköts upp utanför Grand och sedan fortsatte festandet till tre. Det var blandad publik även om många var medelålders. Vad det nu spelar för roll för det är ett jäkla drag i dem med!  Men en sak är säker: DÄR hade en ensam person kunnat slukas upp av den tillfälliga gemenskapen kring allas vår Nyårsafton!

Om du ska fira nyår ensam någon gång, åk till Lund! Ta in på Grand och unna dig en spabehandling och sedan fira loss tills du masar dig uppför trapporna till ditt rum. Hur bra som helst. Överhuvudtaget verkar det lockande att ta sig en helg på Grand i Lund.  All mat tillreds av varor från trakten och miljön är avspänd och lyxig. Själva Lund är en mycket trevlig stad full med caféer och trevliga barer och massor av butiker och det är så mysigt att vandra runt på de fina gamla gatorna kantade av vackra små hus. Så finns ju den magnifika domkyrkan och universitet och med tåget tar man sig lätt till Malmö eller Köpenhamn eller varför inte Louisiana. Mycket smidigt och en liten trevlig resa för nya krafter och avbrott i vardagen.

Kolla Nyårsmenyn! Förrätt bestod av currybrynt morot från Gotland ( där skrattade jag! ) havtorn, brynt smör ( där fnissade jag lite också ) bläckfisk från Kattegatt ( wow!) och krasse. Mmm, det var SÅ UNDERBART GOTT!!!!! Det vattnas i munnen  I WANT MORE!

Till huvudrätt serverades kryddsotad kalv från Skåne, enrisrökt lägg ( mmm! ) blomkålskräm, champinjon från Hällestad ( var det något särskilt med den? Vet ej. ) och rostad oxsky med märg. MMMMMMM vad GOTT det var!!!! Låter så gammeldags och var SÅÅÅÅ GOTT!

Till dessert föreställde jag mig ett glas med ljust chokladmousse ungefär som en man gör hemma men Icke sa Nicke! Den läses så här: Mjölkchokladmousse , sockerkaka i honungsbäsk ( vad är det? Det var i alla fall härligt för gommen! ) skånska vinterfrukter, maräng och gräddfilsgranité. AAAAAH…. chokladmoussen låg gömd under ett snötäcke! Så hemligt och spännande!

Till dessa rätter serverades förstås tre olika viner som matchade smakerna PERFEKT och upphöjde dem till EXTATISKA HÖJDER.

Vad man kan konstatera är att det är viktigt att tänka inkluderande då etablissemang arrangerar högtidsfirande för gäster. Det är kort sagt AVGÖRANDE. Och en annan sak: vad viktigt det är att verkligen få NJUTA ibland! Så GLAD man blir av det! Och om man är ensam, som jag varit vid många högtider, då ska man tusan unna sig njutning av bästa slag om man kan. Det gör en faktiskt GLAD att äta väldigt god mat! Det gör en GLAD att vistas i en vacker miljö. Sådana är vi människor. Men många gånger när man är ensam tänker man att just för att man är ensam är det inte värt att göra något extra. Men det är faktiskt tvärtom! Med gott sällskap kan man fira högtider genom att äta ur en burk och sitta på en matta. Men att göra det ensam är att nedmontera sig själv. Det är just när man är ensam som man ska ge sig ut på lokal- men finna de bästa och mest omfamnande arrangemangen – och MJUTA.

Jag rekommenderar Grand i Lund!

 

 

 

 

Om Christina Herrström

Författare och dramatiker
Det här inlägget postades i Blogg. Bokmärk permalänken.

En kommentar till En annan Nyårsafton på lokal; GRAND i LUND

  1. Gerd skriver:

    Hej finaste Christina, bi satt brevid varandra på Grand Hotell och firade Nyår. Det var så härligt att prata med dig/er, blev så imponerad av din enorma värme och klokhet.Du smittade av dig av glädje och humor.Har läst din blogg….blev helt tagen av ditt liv och allt du gått igenom.Ditt sätt att skriva wow säger jag bara.Beställde din bok Denzel…..du är fantastisk författare äääälskar boken.Stor stor varm kram till dig.Hoppas du får all glädje i ditt liv.Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst, hur starkt du påverkat mig ….men nu slutar jag.Jag fortsätter att läsa det du skriver.Love….Gerd

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *