Igår tappade jag bort gröten

Åh vad underbart att vakna till regndroppar!

Nu är det dags att bli effektiv och känna tillfredsställelsen i att verka och ta sig framåt – och belöna sig med tända ljus, goda dofter och krypa upp i soffan efter förrättat värv, förhoppningsvis dessutom VÄL förrättat!

Tänk, igår var jag så trött i huvudet efter en natts total o-sömn att jag tappade bort min havregrynsgröt. Jag tänkte” nu är det ute med mg”. Jag hade fixat frukost men gick som ofta och ordnade andra saker runt omkring en stund och när det var dags att sätta mig och äta gröten – då var den borta!

Jag är van att saker försvinner för mig. Men gröten?

Den fanns inte i arbetsrummet där jag hade lagt en liten GÖRAHÖG och inte i badrummet dit jag lagt tillbaka en borste och den fanns inte i sovrummet där jag just bäddad sängen – inte heller hade jag inbedded the oatmeal, i dessa inbeddingtider.

Det är ganska ofta jag tror att det är ute med mig på grund av att jag tycks ha fått ett väldigt kort minne efter all den hjärnpress ( handlar inte om gym ) som min hjärna just har utsatts för de senaste fem åren men att TAPPA BORT GRÖTEN var liksom ett snäpp värre.

Redo att ge upp och för en gångs skull brista i gråt ( jag brukar behärska mig ) upptäckte jag grötkastrullen i diskhon. Den var tom. Men det fanns spår av gröt i den

VA?

Hade jag ätit upp gröten? Hade jag redan suttit vid bordet, skivat i en banan och hällt på mjölk och ÄTIT UPP DEN?  Av detta hade jag inget som helst minne. Jag kände mig inte ens grötmätt.

Nåja, man får knycka på axlarna och lägga det bakom sig. Så jag satte på Strauss och dansade genom mina rum till hans wienervalser istället med en flygande liten kimono som blev som en liten balettkjol på denna kropp som inte märkt att den ätit gröt och blev glad igen.

Idag är det i alla fall måndag och jag ÄLSKAR när det REGNAR på hösten! 🙂

Nu jäklar, det närmar sig deadline för TIONDE VÅNINGEN …. !  jag ska snart krypa in i mitt arbetsrum och mysa!

Och denna måndag morgon var jag medveten om grötens närvaro på ett helt annat sätt än igår. En typ av mindfulness som utvecklats sedan igår kanske? Där ser man, man kan fortfarande mogna.

 

 

Om Christina Herrström

Författare och dramatiker Ebba & Didrik Glappet Tusen gånger starkare Tionde våningen Leontines längtan Den hungriga prinsessan Denzel Öderläggaren Mirrimo Sirrimo En underbar utsikt Mitt namn är Erling Midsommarkvartetten Marsvinsnätter Gäst i Djupa Salar Suxxess Skimrande vingar
Det här inlägget postades i Blogg. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.