ALLA VI SOM INTE UTSATTES FÖR JEAN CLAUDE ARNAULT

Vi som inte utsattes för Jean Claude Arnault

 

Jean Claude Arnault anklagades i DN, november 2017, för att ha våldtagit, förgripit sig på och trakasserat kvinnor.  Notera! Det var  i november 2017. I december 2017 – alltså i december – inleddes en förundersökning vid Stockholms polismyndighet.  Sex månader senare, i mitten av juni  2018 väcktes åtal om misstänkt våldtäkt. Tycker ni att rättvisans kvarnar mal i god takt? Det tog alltså ett halvt år från det att Jean Claude anmäldes och förundersökningen påbörjades tills dess att åtalet väcktes.  Och vad handlade ärendet om? Jo, ett våldtäktsmål. En oral våldtäkt som skett flera år tidigare – utan vittnen.  Hör och häpna! Inte anade man att det kunde tas på sådant allvar!

Sen då…! ?

Jo, rättegången hölls två månader efter det att åtalet hade väckts,  närmare bestämt den 19, 20 och 24 september i Stockholms Tingsrätt.   Efter två månader! På rättegångens sista dag häktades Jean Claude. Det betyder att han frihetsberövades, fråntogs sina tillhörigheter, kläddes i fängelsekostym och undersöktes som alla andra häktade nesligt analt och låstes in på ett mycket litet rum där han inte kan bestämma någonting alls.  I häktet skulle han sitta tills tingsrättens dom meddelades. Varför? Fanns det risk att han skulle fly landet och lyckas gå under jorden någonstans? Fanns det risk för att Jean Claude Arnault,  avslöjad för alla,  skulle ut och våldta fler?

Nu kommer nästa!

Sex dagar efter rättegångens sista dag, den dag han också frihetsberövades, kommer  tingsrättens dom! Den 1 oktober, mindre än en vecka efter rättegångens sista dag har alltså tingsrätten utfört sitt arbete. Wow!  Jean Claude Arnault döms till två års fängelse för våldtäkt.

Jean Claude Arnault, som de flesta förövare, överklagar till hovrätten.  I väntan på hovrättens dom är han fortsatt häktad.

Well done.

Men vi andra då? Vi som inte har utsatts för Jean Claude – hur bemöts vi av rättssystemet? Rättare sagt,  hur behandlas de mål som inte har massmedias strålkastare på sig?

SVAR: Fru Justitia är en ögontjänare.

Ni som har följt mig vet att jag utsattes för tio grova brott under en tid då jag också blev psykiskt misshandlad, nednött, dränerad- även utsattes för fysisk misshandel av ringa art men icke desto mindre –  och då psykopaten som ockuperade mitt hem såg till att jag inte kunde arbeta, och knappt kunde sova så att jag skulle bli ett lättmanipulerat byte. Han lyckades med den makt han utövade över mig tillskansa sig värdet av min bostadsrätt som jag måste sälja utan att ha någon annanstans att ta vägen. Det var en 98 kvadratmeters lägenhet mitt på Söder, med spaavdelning inklusive pool och festvåning.  Jag höll på att hamna på gatan i ett fullständigt utarmat, utmattat och förtvivlat tillstånd. Utan mitt närmaste skyddsnät hade ni funnit mig där idag.  Hur hade jag klarat mig på gatan? Om jag inte hade varit död hade jag i vilket fall varit fullständigt nedbruten.  Det hade kostat samhället en del, eftersom de omkring mig också hade skadats för livet av det.

Med hjälp av min före detta man och mina barn och en väninna insåg jag att jag måste anmäla honom fast jag var livrädd.  Jag anmälde den 24 februari 2014.

Den enda likheten med fallet Jean Claude är att förundersökningen påbörjades dagen efter anmälan.

Men hur gick det sedan?

Min kriminalare beklagade sig över att han aldrig fick tid att förhöra den misstänkte eftersom det dagligen kom nya människor i häktet och dessa måste prioriteras, trots att det mest rörde sig om mindre brott. Birger, min polis, fick inte resurser att ta sig vidare till mitt ärende, trots att vi hade att göra med en man som levde på att snärja och bedra andra ekonomiskt. Mycket snart kom ytterligare en anmälan in mot den anklagade. Anmälaren var en man som också hade ruinerats.

Vi var alltså två målsäganden.

ÅTTA MÅNADER  efter min anmälan, i slutet av oktober 2014,  förhördes den anklagade första gången. ÅTTA MÅNADER. Under den tiden, dag ut och dag in,  fick jag inför honom låtsas som om jag inte hade anmält honom. För min säkerhets skull. Under den tiden försökte han övertala mig att låna honom ytterligare några hundratusen.

Och hur länge fick jag leva i ovisshet om det ens skulle gå att väcka åtal mot denne man som fullt medvetet hade förstört min tillvaro, precis enligt psykopaters modell? Skulle det som vi nu har sett i fallet Jean Claude ta fem- sex månader? Nej, det var ju redan kört eftersom det tog åtta månader innan det första förhöret hölls.

I juni 2016 väcktes åtalet. Jag anmälde i  FEBRUARI 2014.  Det handlade om sammanlagt elva grova brott och två målsäganden. Det tog alltså 28 MÅNADER  innan åtalet väcktes.

Men ok, nu har vi kommit så långt att vi vet att det jag och den andre målsäganden uppgett räckte för att väcka åtal. Samhället hade stämt honom. Men tog det två månader tills målet kom upp i rätten, som i fallet Jean Claude?

Nej, dagarna för rättegången var satta till mitten av november 2016. Alltså om ytterligare 6 månader. Det verkade som om det skulle gå 34 MÅNADER mellan anmälan och förundersökningens påbörjande till rättegången.

Men skurkar har ju rätt till försvarsadvokater och försvarsadvokater vet att man kan skjuta upp rättegångar om man påstår sig ha bevis på sin oskuld och anmäler dem sisådär tio dagar före rättegång, alltså i sista minuten. Dessa nya handlingar måste åklagaren ta ställning till. Man måste ställa in rättegången för att ha tid att fördjupa sig i det nya materialet.  Det betyder inte att det är något substantiellt  i materialet men det måste gås igenom. Självklart fanns absolut ingenting substantiellt i bevisen på hans oskuld – bland annat fanns där en rad tomma excellpapper – men bevisens relevans visste man inte innan man undersökt dem.

Tror ni att rättegången sköts upp två- tre veckor efter att de ” nya bevisen” kommit in?  Nej, den sköts upp ett år. Den hölls i tre dagar i november 2017.  Då hade det alltså gått tre år och nio månader sedan förundersökningen påbörjades.

På rättegångens sista dag lästes  Frivårdens yttrande upp. Frivårdens konklusion var att den anklagade var mycket farlig för andra, bland annat eftersom han helt saknar samvete.  Åklagaren yrkade på tre års fängelse. Men häktades han? Nej.

Han släntrade ut i friheten igen.

Efter fyra veckor  – inte två som i fallet Jean Claude – den 19 december 2017 föll domen. Han fick tre års fängelse. Som väntat överklagade han till hovrätten. Hur lång tid tror ni att det kan ta innan målet kommer upp i hovrätten, från det att han i tingsrätten dömts till tre års fängelse?

Tretton månader.

Så hur lång tid har det tagit från det att anmälan gjordes och förundersökningen påbörjades den 24 / 25 februari 2014 tills dess att målet kommer upp i hovrätten i januari 2019? Fem år. Fem år minus en månad.  Och då är ärendet inte avslutat.  Efter det ska hovrättens dom falla. Efter det ska den anklagade beredas en plats i fängelset ( förutsatt att han inte blir friad! )

Och hur har den anklagade försörjt sig under dessa år, tror ni? Några teorier?

Och mitt fall – ja, vi är som sagt två målsägande- är endast ETT av alla osynliga fall inom det svenska rättsväsendet. Faktum är att jag känner till värre.

 

 

 

 

 

 

Om Christina Herrström

Författare och dramatiker
Det här inlägget postades i Blogg. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.