Råd för utsatta

Efter att artiklarna om ödeläggaren och boken kom ut har jag varje dag fått mail från människor jag inte känner. Mest män, men också kvinnor, som varit eller precis just nu är utsatta för en person med psykopatiska drag.

Jag får också mail från bröder, systrar, barn, föräldrar och vänner till någon som verkar vara utsatt. Många frågar om råd.

Innan jag glömmer det vill jag inflika att jag dessutom får mail från människor som inte alls är utsatta och inte varit i närheten av det, men som tackar mig ändå för att de tycker att de förstår mer av detta fenomen efter att ha läst boken- och det är ju väldigt bra.

Men vad det gäller råd… många säger att det nu fått energi att anmäla, men hur stor är chansen att åtal kan väckas? Det vet inte jag eftersom jag inte är jurist, men när jag anmälde 2014 var polisen i alla fall inte alls intresserad av de avsnitt ur min dagbok som handlade om hans psykiska nednötning av mig, trots att det var det som var förutsättningen för att han överhuvudtaget skulle kunna ta någon som helst makt över mina beslut. Under vanliga omständigheter hade jag aldrig i mitt liv lånat ut några pengar, alltihop var en följd av att jag var i chock efter min pappas död, och att ödeläggaren såg till att jag inte fick ro att någonsin återhämta mig, inte en enda stund. Han bodde ju hos mig, för att han var hemlös med sitt barn ( fast det sedan visade sig att han hyrde en lägenhet under hela den tid han var ” hemlös ” och inte kunde ge sig av )- och jag arbetar hemma så han fanns mitt uppe i min arbetsplats också och hade alla chanser att bearbeta mig och nöta ner mig. Nå, detta var inte polisen intresserad av och inte heller att han tog till mildare fysiskt våld emellanåt- trots att det var metoden för att ta makten.

Så vad var åtalbart? Bara överföringen av pengar var åtalbart. Och för att jag kunde bevisa att han hade vilselett mig – tack vare mina dagboksanteckningar där jag skrivit vad jag trodde allt handlade om. Och för att finanspolisens analyser klart och tydligt visade att han inte hade gjort ett enda dugg av det han fick mig att tro, med pengarna.

Men om jag inte hade haft mina anteckningar skulle jag inte kommit ihåg vad han hade sagt, eftersom han sa så mycket och eftersom han förstörde min tankeförmåga och var på väg att utplåna mig.

Mina inte särskilt rafflande råd är alltså att den som är utsatt ska skriva dagbok , eller skriva ner enkla komihåganteckningar. Och hålla dessa på ett säkert ställe. Och att om pengar överförs alltid skriva vad man tror att det handlar om, vilka omständigheterna är kring varför man gör dessa överföringar. I övrigt kan man plåta saker ifall man vågar och spela in samtal i smyg om man vågar. Allt detta är farligt för det indikerar att man misstror personen i fråga, men om man kan göra det är det förstås mycket bra.

När man ska anmäla måste man ta hjälp av någon annan, tror jag. Någon som inte är helt utmattad och förvirrad och nästan har förlorat sin hjärna, någon som kan hjälpa en att bena ut och vara saklig. Anmälan ska innehålla så mycket fakta som möjligt. Om man har mail, sms, kvitton på överföringar och dylikt. Viss ” fakta ” som man har fått sig till livs är säkert lögner som plötsligt ter sig helt osannolika, men det man har föresvävats och trott ska man skriva ner. Man behöver ingen advokat för att skriva en anmälan, det kan man göra själv och sedan går man helt enkelt till polisen med den och hoppas på att bli förhörd. Om polisen bestämmer sig för att det finns tillräckligt underlag för att personen ska kunna bli fälld kopplas en åklagare in. Sedan kanske det kommer att väckas åtal.

När man är i rätten behöver man inte se personen ifråga, utan man kan vara i separerade rum. Och man ska förbereda sig ordentligt inför detta tillfälle, för det enda rätten dömer efter är det som sägs där och då. Den dömer inte utifrån förhör eller förundersökningar, ingenting är underförstått. Man måste göra klart för sig vad som är viktigt att få fram och sedan se till att få det sagt, där och då – det är den chans man har. Det är orättvist, eftersom situationen kan vara skrämmande, men man kan vara säker på att den åtalade är ordrik och har förklaringar på precis allt. Därför måste man vara förberedd och helst ha övat om man inte är van att tala inför folk som lyssnar utan att röra en min.

Om skadestånd utdöms lär man aldrig få det. Ödeläggaren dömdes till att betala tillbaka allt med ränta men det kommer jag aldrig se röken av, eftersom han inte har några tillgångar, vilket troligen är det vanligaste när det gäller kriminella. Sedan får man helt enkelt försöka klara sig, det är upp till var och en, samhället överger brottsoffer för denna typ av brott och man kastas ut på andra sidan. Man får själv ta kontakt med kronofogden som ska göra utmätningar hos den tilltalade men för det mesta finns inget att hämta.

När man är i rätten ska man ta med sig så stor stödtrupp man kan. Man ska inte vara där ensam. Man ska helt enkelt inte hålla tyst. Man ska berätta för alla sina vänner vad man har varit med om och de ska följa med en till rätten och visa ; ” vi vet! ” Man ska INTE hålla tyst och nu när boken Ödeläggaren finns och det har varit mycket uppmärksamhet kring den är det säkert lättare att TALA OM VAD SOM HAR SKETT och INTE VARA TYST.

Man behöver hjälp i form av terapisamtal, det får man räkna med. Men man ska som sagt inte hålla tyst inför sina vänner och sin familj. Man har ingen anledning att skämmas, tvärtom, ensam har man slagits mot något som inte går att känna igen eller förutse eller hantera. Man ska prata om det, alla undrar säkert! Den bästa läkningen får man av att andra vet och man kan prata om det, vrida och vända på det och förundras över hur sådant här går till och hur kusligt det är. Det enda som människor av den här sorten inte rår på är sanna djupa relationer. Riktiga relationer. Där finns kraft att hämta. om man har förlorat sina relationer medan man var utsatt får man försöka sträcka sig ut efter dem igen, förmodligen får man tillbaka dem när de börjar ana vad man har utsatts för. Om de inte förstår, får de läsa Ödeläggaren så kanske de anar lite bättre vad systematiskt nednötning av psyket innebär, och hur ensam bytet är i den striden.

En sak som är AVGÖRANDE för den utsatta är att omgivningen INTE DÖMER. Man får INTE säga ” vad var det jag sa? ” eller onödiga saker som ”Jag kände att han / hon var konstig redan från början!” för VAD spelar det för roll när allt är försent? Och förmodligen kände den utsatta/ utsatte det också, men dessa människor är ju extremt skickliga på manipulation.

Man FÅR ABSOLUT INTE säga ” Men hur jävla dum är du?”… eller ja, det kanske man kan säga men man måste genast ta tillbaka det eller samtidigt säga med emfas” Jag vill göra allt för att hjälpa dig!”. Man FÅR inte döma den som börjar vända sig till en, för det kan vara att skicka den raka vägen till självmord. Ni som inte varit med om något som detta anar inte hur skört det är och hur oerhört hårt man har fått kämpa för att ens våga tänka tanken att be om hjälp. Man ska bara säga ” JAG VILL HJÄLPA DIG!” Allt ser konstigt och obegripligt ut på ytan, allra först, så man förstår att en sådan reaktion ” men vad fan, hur dum är du?” är den första hos omgivningen, men den är farlig. Effekten av flera månaders nednötning, latenta eller öppna hot, förvirring är en konkret situation som verkar helt galen, men vägen dit… vägen dit…. den tar tid att nysta upp och den måste man ha respekt för. Den som är utsatt har varit med om ett helvete – ett helvete – och när det uppdagas är den personen förmodligen i panik och fortfarande helt indoktrinerad av vad den matats med intensivt av sin ödeläggare – och kan vara beredd att springa tillbaka – eller ut för att dö. Bäst är om man kan flytta den utsatta / utsatte långt bort från förövaren så fort som möjligt. Man kan inte skriva en anmälan eller börja berätta om man är rädd att personen ska dyka upp när som helst.

Man kan undra om det är lönt att anmäla om möjligheterna till att åtal väcks är små, men man ska alltid anmäla. Pusselbitar kan falla på plats genom att många anmäler.

Sedan börjar den långa vägen tillbaka.

Alla vill att det ska gå fort. Men det går inte fort. Man får ta små små steg och man får göra det mesta själv, men då är det viktigt att ha berättat för ALLA så att ALLA vet. Sedan klarar man det! Och en dag är den tiden ett minne blott.

Om Christina Herrström

Författare och dramatiker
Det här inlägget postades i Blogg. Bokmärk permalänken.

7 svar på Råd för utsatta

  1. Gun Leander skriver:

    Kloka råd! Dyrköpt kunskap som jag önskar att du hade sluppit tugga i dig. Du är värd allt gott i livet, du okända medsyster. Känner mig besläktad med dig, ditt uppvaknande och din sanningslidelse. Let it swing!!!

  2. Johan skriver:

    Jag blev så rörd av dig. Tack för att du var med i tv4. Genom det läst här och inser att jag varit med om något liknande, dock utan ekonomiska konsekvenser.
    Du är så vacker och fin, skulle vilja träffa dig. Förstår att du är misstänksam men jag har inga onda avsikter.
    Bästa hälsningar
    /Johan

  3. Eva Johansen skriver:

    Hej. Tydligen har din snyfthistoria ”gått hem” hos folket. Inte hos mig. Du hade absolut ej behövt skänka stora summor pengar till karlen som hjärntvättade dig. Du kunde nöjt dig med att han var en rötägg och inte fortsatt göra som han beordrade dig.

    Du har dig själv att skylla varför du skänkte miljontals pengar till honom. Var hade du fått de stora pengar från? Hade du tidigare haft Smutsiga Affärer för dig? Tankarna är många då man hör hur mycket du skänkt honom hela tiden. Det är med avsmak jag läser att du bara fortsatt, fortsatt att lyda honom. Du ska inte skylla på någon att du drogs in i att ge pengar och allt övrigt du gjorde för honom. Skäms som inte själv satte stopp då du kunde. Det är bara du som är anledning till att han drev med dig.
    Dina snyfthistorier bör inte vanligt folk falla för, du hade många möjligheter att stoppa dem, eller hur om du tänker efter!!

  4. Åke Banksell skriver:

    Hej!
    Man blir helt flabbergasted när man läser om denna svindlande upplevelse Christina varit med om. Ett svineri på absolut högsta nivå. Att berätta och göra det känt för allmänheten är oerhört viktigt. Så fort jag läst boken som jag antar är välgjord, så ska jag sprida den via mina kanaler och umgänge. Jag beställde den ihop med några andra böcker online men såg inte att Kaptens Hs uttryck har 35 dagars leveranstid. Jag ruvar på min egen kultur i väntan.

  5. Kerstin skriver:

    Hej!
    Jag beklagar vad som hänt dig. Jag hoppas att det ordnar upp sig.
    När jag var i tjugoårsåldern brevväxlade jag med en man från USA. Efter några år kom han till Sverige och vi träffades. Andra gången vi träffades pressade han mig att ha sex.
    Det är inte samma sak som att bli lurad på pengar, men att bli pressad är att bli mentalt våldtagen.
    Nu skulle jaget honom lämna min bostad men jag var svagare då.
    M V H
    Kerstin

  6. Gunilla Tyrland skriver:

    Ja så sant denna läsning av boken gjorde att jag omvärderade mitt sambo förhållande med en man som lade snillrikt upp en firma åt mig som gav mycket pengar som delades 50-50 mellan honom och mig men jag betalade alla räkningar-resor-bilar etc!
    Han lyckades också få en lägenhet åt sig själv och jag fick då förstås mindre när huset jag ägde fick säljas på hans initiativ Han skrev aldrig under något som en strategi.Han visade absolut kyla i detta avbrytning med mig vilket jag inte förstod alls.Han t o m satte eld på kontoret (till polisen sa han att vi hade fiender och de var mina döttrar som hade fått tag i nyckeln till kontoret) för att få försäkringspengar och allt delades 50-50 och drev på att rättegång skulle genomföras förstås också med delad utdelning! Rättegång va då! Det blev aldrig någon rättegång för jag beslutade att lägga firman i konkurs. Mina två döttrar som jag redan dess inte har kontakt men!!!De tog över personal och koncept från firman och startade egen vilket kunder trodde var samma firma! Jag har aldrig berättat
    för vänner och släktingar om detta bara antytt att mina barn tog firman ifrån mig MEN som sagt ser jag annorlunda på detta nu! Det är läskigt! för vad boken berättar är hur det känns hur man blir i huvudet hur man håller allt inombords man kan inte berätta för någon det är det stora värdet av boken jag hade 10 privata skulder att betala vilket tog flera år, sjukskriven (vilket jag inte förstod) och efter att ha flyttat till allt mindre lägenheter och med billig gammal bil, tvungen att stänga av telefonen kom en vän från långt tillbaka i mitt liv till min räddning vi har nu varit gifta i många år och pratat mycket om och om igen MEN inte förrän efter bokläsningen har mina tankar nu benat upp samboförhållandet som jag nu anser bara var att få pengar för egen del! Hur detta nu hänger ihop med mina döttrar vet jag inte men de vet absolut inget om vad som hände mig!! Såg eller märkte de något om mitt förhållande med mannen och som boken poängterar man kan inte få något svar och ens våga fråga om allt står rätt till… Min förhoppning är att det möjligen kan komma att i någon mån repareras men jag är otroligt rädd men eftersom så många år har gått har det läskiga stadierna som man blir lämnad i avslipats och att det är lättare att se klarare med tiden men nu ska jag börja terapi angående detta hela….Önska mig lycka till

  7. Det är bra att du börjar i terapi. Hoppas att terapeuten har förståelse för att du har tampats med ett monster, en människa utan ansvarskänsla, heder och empati och inte lägger fokus vid dig och vem du är och din bakgrund etcetera, för det är inte där förklaringen finns. Förklaringen finns i att man har haft att göra med en extremt manipulativ människa och i det försökt orientera sig med de verktyg vi lärt oss i hela vårt liv, och försökt finna logik och trott att det funnits en självklar överenskommelse, som den att när man står vid ett övergångsställe och en bil stannar – en överenskommelse man aldrig ens reflekterar över. DET är vad man tror och SÅ fungerar inte dessa människor – de kör över en när man står mitt ute, som mest sårbar. Så jag hoppas verkligen att din terapeut har kunskap om de här människorna, om vad det innebär att ha att göra med en person med psykopatiska drag. Det handlar inte om dig. Det handlar om dem. De kan avläsa dig, anpassa sig efter dig sekundsnabbt, invagga dig i trygghet och hela tiden ha en egen dold lömsk plan. jag önskar dig lycka till men jag önskar också att du själv kan se om din terapeut räcker till eller inte och i annat fall byter terapeut. Varmaste hälsningar / Christina

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.