URPREMIÄR efter 22 år på min pjäs MARSVINSNÄTTER på Norrbottensteatern!

"man skrattar och gråter och även fast man skrattar så att man gråter är det en djupt existentiell pjäs från början till slut"  publikröst 
 
Marsvinsnätter Norrbottensteatern foto: Magnus Stenberg
En scen ur min pjäs MARSVINSNÄTTER, nu på Norrbottensteatern i regi av Sara Giese

Det finns modiga teaterchefer!

Gunilla Röör på Norrbottensteatern är definitivt en av dem.

DEt är inte många som vågar ge plats på sin stora scen åt en helt ospelad pjäs av svensk dramatiker, en pjäs som inte är vardagsrealistiskt igenkännbar, men är förrädiskt lättläst, absurd och kan uppfattas som meningslöst pladdrig. Så brukar mina manus uppfattas, tills de gestaltas.

Att se igenom textens lätthet är inte alla förunnat, men om man har dramatisk fantasi och livserfarenhet är det möjligt! Och Gunilla Röör och hennes enastående ensemble på Norrbottensteatern gjorde det! De läste och meddelade mig något fantastiskt: de ÄLSKADE pjäsen!

Jag som varit när att ge upp den och låta den ligga kvar i mörkret där den legat sedan jag skrev den för 21 år sedan. Visst har den lästs ett par gånger genom åren, delvis på teatern som beställde den men inte satte upp den, och av andra ensembler och en och annan lösgående regissör. Den verkar alltid tilltala regissörer men framförallt skådespelare men hittills inte teaterchefer. förmodligen för att de måste tänka kommersiellt och även måste få med sig teaterns styrelse vilket inte alltid är lätt, eftersom de helst satsar på säkra kort.

Men så kom Gunilla Röör!

Och satte pjäsen i rörelse med all energi och nu möter den publiken och publiken är engagerad, entusiastisk, överraskad, lyssnande – de skrattar – och det är underbart och när styckets allvarligare skikt blottläggs är lystringen hög och de tackar skådespelarna med stående ovationer och jubelrop. De ropar att pjäsen är fantastisk. De har varit med om något, något som de inte anade när de slog sig ner på sina platser.

För mig är det förstås alldeles udnerbart att se att min text fungerar. Att det går att omvandla den till mycket rolig och rörande teater. Stycket är roligt, poetiskt, knasigt och samtidigt väldigt sorgligt. Egentligen är det ett slags absurt sorgespel, men fullproppat med kärlek, all den där kärleken vi bär inom oss och som vi aldrig uttryckerm för att vin inte HINNER eller inte VÅGAR eller inte har ett DU att älska. Eller för att vi kanske har orimliga förväntningar på varandra, på livet, på kärleken?

DEt var helt enkelt fruktansvärt kul att se pjäsen, jag har sett den två gånger nu och det är klart att med en så levande text, som de själva säger, förändras den hela tiden lite beroende på publikens gensvar, beroende på hur orden kommer ut ur munnen, beroende på kvällens rytm och betoningar. och det är fantastiskt. Efter varje spelning, sa Gunilla Röör, kommer det fram publik och berättar vad den handlar om ochn det är alltid olika saker. Eftersom alla kan se sitt eget i den. Alla karaktärerna i pjäsen är älskansvärda där de kämpar med sina drömmar och tillkortakommanden.

Jag är glad att skådespelarna njuter av att spela texten ” din vidunderliga text!” , och jag är glad att denna text flyger hela vägen fram och in i publiken! För mig är detta teater! för mig är inte teater en avbildning av en verklighet som vi alla vet hur den ” ska ” se ut för att vara ” konst”. det tycker jag är tråkigt.

Jag är så glad att publiken, flera hundra människor varje kväll, tycks dela min uppfattning. Detta är ( OCKSÅ ) teater! Allt måste inte vara som Norén, Fosse eller klassikerna. Alltså, just detta att SE att det fungerar… det gör mig mycket inspirerad, för det betyder faktiskt att många av de mer försiktiga teatercheferna kan ha lite fel i uppfattningen att publiken alltid vill ha något välkänt och igenkännbart. I den publik jag mötte i Luleå rådde definitivt en öppen attityd, välkomnande, nyfiken, och villig att följa med på ett stycke dramatik med lite annat innehåll än det förväntade. Den andra tonen, som jag föredrar, som är en smula skruvad men ändå förankrad i livets smärta och kärlek, den fungerar! Men vilken ensemble – högklassig ut i alla fingrar ! Och så underbart med en regissör. Sara Giese, som hade modet att ta sig an Marsvinsnätter. Den är rolig allra först, men efter ett tag upptäcker skådespelarna under repetitionstiden de djupare skikten, och ändå ska det serveras i en ton som inte är den vi har vant oss vid, som låter som ” verkligheten”. Allvaret ska komma fram trots upphöjdheten. Ett svirr. Det är bra. Det gillar jag. Och det eftersträvar jag. Och DET fungerar ! och det är en intressnat utmaning för skådespelarna! De fixar det!!! Men det är klart att vilken text som helst kan falla platt till marken i fel händer – men på Norrbottensteatern har Marsvinsnätter hamnat i alldeles utmärkta händer, för sin strålande urpremiär! Kvittot på det är publikens entusiasm!

För mig, som dramatiker, är det fullkomligt…. fullkomligt…. underbart!

Om Christina Herrström

Författare och dramatiker Ebba & Didrik Glappet Tusen gånger starkare Tionde våningen Leontines längtan Den hungriga prinsessan Denzel Öderläggaren Mirrimo Sirrimo En underbar utsikt Mitt namn är Erling Midsommarkvartetten Marsvinsnätter Gäst i Djupa Salar Suxxess Skimrande vingar
Det här inlägget postades i Blogg. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.