Jag tänker på den sorg som finns i kvinnors kroppar. Den längtan som fyller kvinnors kroppar. Och den besvikelse som lägger sig som en hård sten djupt i mörkret. En besvikelse som kommer till uttryck på olika sätt, men som alltid innebär en slags låsning. Antingen att en kvinna låser sig själv, sin kropp, sina förväntningar eller att hon lägger sina förväntningar på en lägre nivå och spelar utifrån den, kanske högljutt och larmande för att inte höra sin egen sorgesång. Som sjunger i djupet av hennes kropp. Som sjunger på ytan av hennes kropp. Som ylar ur mörkret mellan hennes höftkamrar. Som vemodigt väntar en hopplös väntan i hennes hud. Som gömmer sig bakom hennes blick, där bakom, som väntar på att någon ska se längre in i hennes ögon och upptäcka de sinnliga världarna i henne. Den kraft som bara finns där, precis som det finns en kraft som bara finns där när barnen föds. En kraft nedsänkt, närvarande, ruvande i varje kvinna. Stark.
Varje kvinnas kropp är ett vidunderligt sammansatt mirakel. Det är inte det bara det att hennes kropp kan nära och bära barn. Att hennes sköte kan föda fram våra barn. Att hennes bröst kan ge dem mjölk och hennes närhet ge dem tillit, kärlek, lek. Det är inte bara det att hon är snygg att titta på, att hon kan älska och älskas med och sedan är det klart. Det är mer. Det är mycket mer, och det är där sorgen kommer in. Kvinnokroppen är så finurligt förtrollande sammansatt att hon kan göra detta stora arbete: föda och nära barnen – och också äga en outsinlig källa för njutning. Kvinnans kropp är särskilt vackert konstruerad i sitt inre för att nå sinnliga erotiska höjder och världar, och hennes förmåga är oändlig. Det är inte bara det att kvinnan har ett särskilt organ endast skapat för just njutning, klitoris, som med sina nervändar sprider sig över ryggslut och ben på ett sådant sätt att hennes kropp bär stor känslighet för god beröring. Också i djupet av sitt sköte har hon många olika platser och punkter som kan ge stor njutning, men av annat slag. Tänk det. Så mycket. Så många nyanser, alla extatiska på olika sätt, på olika nivåer och grader. Kvinnans kropp är alltså skapad för en oändlig nyansering av erotiska sinnliga njutningar. Och med dessa är det så, att de inte bara är ” sex ”. Sinnliga njutning ger människor viktiga rum att mötas i bortanför ord, bortanför vårt tröttsamma intellekt, bortanför tid, och kanske just därför skapar dessa möten det allra viktigaste mellan oss och för oss. Livskraften, den djupa, poetiska, innerliga livskraften är erotikens syster. De är lindande tillsammans. Eller bror. De kommer ur samma källa. Utan kontakten med dessa blir både män och kvinnor ledsna. Arga. Grymma. Hårda. Kalla. Elaka.
Ledsna.
Sorgen hos kvinnorna har pågått i tusentals år. Och den är just nu omkring oss. De flesta av de kvinnor vi ser har inte fått njuta så som de är skapta till av naturen, så som det är meningen. De har inte fått njuta den fantastiska gåva som finns inom dem för att de aldrig mött en älskare som förstått det. De har aldrig mött en älskare som ansträngt sig och fascinerats av möjligheten att älska med henne bortanför det vanliga och också själv föras mot oanade himlar, på den båge som ligger gömd i hennes kropps förmåga. I god erotik är kroppen själen och själen kroppen.
Istället brutaliseras idén om den sexuella kvinnokroppen igen och igen och igen. Och folk associerar till piskor och munkorg och sm och avföring om man talar om ” erotik bortom det vanliga”. Alltså, sådant som symboliserar rädsla. Rädslan för det som är uppenbart, och bortanför rationell kontroll, och hemligt och mystiskt och självklart är alltså fullkomligt gigantisk. Kvinnokroppen tyglas, krymps, används. Och man säger att det beror på att mannen har sådan kraftfull sexdrift. Det stämmer inte. De flesta kvinnor kan, om de tänker efter, skriva under på att det INTE stämmer. Det är en myt, kära vänner. En myt.
Det är bara det att männens sexdrift oftast kommer till uttryck som väldigt klumpig och förutsägbar. Männen har inte lärt sig att förfina sin erotik. Det finns inte i de flestas tanke att göra det. Därför tröttnar kvinnorna på dem. Självklart! Därför börjar kvinnorna hitta på ursäkter för att slippa ha sex. Därför börjar kvinnorna stöta bort mannrn i sitt liv, för han är inte lyhörd för hennes djupa längtan, för allt det som är så uppenbart, som han som älskande man borde undersöka. Allt det som skimrar av längtan till en annan slags beröring ända ut på skinnet. Men som männen inte ser. Varför upplåta sin kropp och alltid bara bli retad på ytan? Det blir efter några år bara jobbigt, tröttsamt och tråkigt. Dessutom klarar ju inte en man att älska särskilt många gånger. När det är över är han trött och måste vila. Medan hon just då har vaknat till och vill fortsätta. Jag minns att jag läste om detta fenomen som man betraktade som naturligt för inte så länge sedan, något som hon måste stå ut med, och eftersom hon då blev deppig, kallades det för postcoital depression tror jag. TROR JAG. Men det är i alla fall vida känt, eller hur, att kvinnan vill fortsätta och han pöser ihop och vill sova. ”Ja, så är det, liksom.”
Inte konstigt att kvinnor gärna går på spa och får massage och andra behandlingar där hon har rätt att ta emot och få en annan slags beröring än den krävande tråkiga manliga.
Kvinnan är multiorgasmisk. Alla kvinnor är multiorgasmiska. Det är inte så att det bara är vissa särskilda exemplar. Det är bara det att det är så främmande och allt som har med orgasm att göra kan bli prestigebetonat. Och att ingen ägnar sig åt dem tillräckligt. Åt deras kroppars mysterier och hemligheter. Det tar förstås att tag att släppa loss när man hela sitt liv ansträngt sig för att se snygg ut och vara lockande och behaglig på det vis man har sett på tv, eller supersexig och råvild men fortfarande för att uppfylla en bild man om och om igen presenterats sedan man var liten flicka. Vi lär oss också detta. Det intimaste. Männen med.
Kvinnan är multiorgasmisk men det krävs bra innerliga älskare. De är vad jag förstår också sällsynta. Fortfarande är det en väldigt hög procent av de svenska kvinnorna som fejkar orgasm eller/ och som är med på sex för husfridens skull ( inte så lustbefrämjande). Inte så att orgasm är det viktigaste, långt ifrån.
Vad världen behöver är alltså bättre älskare. Jag läste att Efva Attling föll för Eva Dahlgren bland annat för det underbara sexet, det bästa. Det är inte konstigt. Kvinnor vet mer om kvinnor än män. Trots att män ägnar så mycket tid och energi åt att försöka komma till.
Slutsatsen är torr; männen, har inte starkare sexdrift än kvinnorna. Det kan alltså inte användas som argument i porr och prostitutions och allmänt TAFShänseende och det ständiga tafsimpulskontrollbristerna. Punkt.
Om den fantastiska erotiska kraft kvinnor har tillerkändes dem och laddades från början på samma sätt som killars sexdrift laddas och formas in i obejektifiering av det motsatta könet redan från barnsben, skulle kvinnor förmodligen inte heller anse att de måste hejda sig i sin lust att fingra på snygga män på tunnelbanan. De skulle gå omkring med hungriga sugna blickar på gatorna och dregla över de unga slankhöftade vackra unga män som också har ärenden på stan, eller badar, eller bara existerar. De gamla tanterna med tjocka magar och spräckta blodkärl skulle lystet trycka sig mot ynglingarna och för all del även mognare män om de bara har den rätta formen. Och tycka att det var deras rätt. De har ju sådan sexdrift. Förresten borde männen känna sig smickrade. Och för övrigt spelar det ingen roll vad de känner, jag har i alla fall med min enorma sexdrift som sanktioneras i alla samhällen och genom alla tiden rätt att trycka mig emot denne man och känna lite på hans bula. Och männen och pojkarna och ynglingarna är ju där, redo att avnjutas.
Sammanfattning: Att männen har en starkare sexdrift som förklarar och ursäktar en massa ovärdiga beteenden är en myt. Deras potens sviktar med början i yngre medelåldern och de saknar särskilda extatiska organ, liksom de saknar de stora fält av erotiska nervtrådar i huden som kvinnor är mer eller mindre täckta av – märk väl! – kvinnor är inte täckta av det för att tillfredsställa män, utan för sin egen skull! – och män är inte multiorgasmiska. De klarar helt enkelt inte av så mycket sex som de låtsas och har låtsats i årtusenden. Däremot kan de mycket väl vara en aning osäkra inför den kapacitet som finns i kvinnorna kombinerat med oron att inte vara pappa för sina barn, vilket gör dem våldsamt angelägna om att upprätthålla myten om den manliga könsdriften.
Det var en sida av saken.
Den andra sidan av saken är kvinnornas vemod. Jag önskar verkligen att varje kvinna kan få uppleva den erotiska sinnlighetens extas och läkande krafter. Det kräver bra älskare. Och en bra älskare är det bästa en man kan försöka bli. Om han är en riktigt bra innerlig älskare ökar han sina chanser att få förbli lycklig. Man kan faktiskt se det om en investering i framtiden. Det skulle spara samhället pengar om män blev bra älskare, eftersom skilsmässorna skulle bli färre och barnen skulle må bättre. Följder av olyckliga skilsmässor som sprit, depressioner, fetma och annat eländigt skulle minska.
Kort och gott; Samhället behöver underbara älskare. Det vore en samhällsrörelse att satsa på! När ska det ske? Upp till kamp gossar!
Oerhört kränkande för män att läsa detta – kvinnor är inte ensamma om att behöva stå ut med otillfredsställande kärleksmöten – vi sitter i samma båt och kommer ingenstans så länge vi hackar på varandra. Inse att lika oförstådda som du menar att kvinnor är av män – lika oförstådda är män av kvinnor – för att komma tillrätta med detta bidrar du inte med sådana kverulerande texter.
Vi måste lägga ner könskampen – den leder ingen stans,,, vad vi behöver är att lära oss älska utanför våra inskränkta egon.
Hälsningar Teddy
Väl formulerat, Teddy. En stor kram till dig! / Anders
Leontines okyssta nackgrop glömmer jag aldrig. Den är den kärlekslösa patriarkala kulturens allra ömmaste punkt. Utan att erkänna kvinnans sorg och längtan efter jämbördiga, respektfullt älskande män kommer den punkten att fortsätta att värka i oss alla. Tack Christina! <3
Tror som ovan att det finns män som upplever samma sak. Såklart! Kände dock inte att det var det som Christina menade. Utan att det i det stora hela massmedia och världssyn hela tiden pumpar ut torftiga beskrivningar av både kvinnors sexualitet OCH mäns. Så lär sig alla av den sjuka bilden.
Sällan om någonsin har jag läst en text om detta som jag känner igen mig i. Tror inte den var menad till alla fantastiska känsliga seende män som finns, utan mer till det fullständiga neandertalande skiten som vräks ut sedan ett tag som att det värsta i sitt slag nånsin, att det t o m är lagligt att våldta. Jag skakar på huvuudet och vill byta planet, om det gick. Var börjar man.
Tror ”huvudvärks” kvinnorna som gett upp idéen ( och männen) om ett spännande sinnligt sexullt samliv mår mycket bra av att läsa christinas texten. Den ger hopp! Det är kanske inte kört! Eftersom det alltid är kvinnors ”fel” i den stora allmänna bilden. I massmedia , i jargonger, har det gjort att vi så många tystnat.gått därifrån när vem som helst längs livet har haft rätt att säga vad som helst. Kränkningarna är så många. Men Såklart finns massor av underbara män. det är inte de som hamnar på löpsedlarna. Jag vet det. Det är inte alla de fantastiska älskarna texten vänder sig till.
Men det är skit att en kvinna som inte känner sig sedd och stänger ner,ska höra att hon är tråkig och så komner porren in. ELLER så är hon bejakande , då kallas det hora, ( ja det behövs bara att va tjej kvinna så kan man utan anledning bli kallad det.) Säger du ifrån
och tycker nåt för att få förändring kallas det feminist och mansnedtryckare med en vass ton. Så vi kan inget göra?
Var finns den väg o möjlighret att som flicka få känna sig fin, vacker, vara sig själv och få växa upp och upptäcka ett sunt vackert kärleksmöte där både känslighet och alla hemligheter upptäcks. Vi ska inte bråka med varandra män o kvinnor. Inte alls. Vi behöver hjälpas åt. Det känns som kvinna ofta omöjligt bara, för att det ibre fibns nån väg att gå. Männen behöver prata med varandra, och kvinnorna peppa varandra att stå upp och säga ifrån. så får vi alla hjälpas åt. Då blir vi av med mycket . Det har varit så mycket barnprostitution , övergrepp, massvåldtäckter mm som nått mig senaste tiden att jag är alldeles matt. Om vi kvinnor ruttnar lite , kanske det är förståeligt. Det behövs en helt ny kärleksfull sexuell revolution . Den behöver vi göra tillsammans . Det christina skriver om är många saker jag aldrig sett i skrift förut. jag jublar. Undrar hur många män ( och vilsna kvinnor) som ens visste om allt det. Så lyssnandet på varandra är den stora vägvisaren. Det kräver mod. Mycket mod. Kanske får en då syn på saker i sig själv, sexualiteten sitter också djupt i oss, och då måste en kanske förändra sig / vill vi det? Eller är det lättare att söka fel hos andra?
Även jag jublar. Hurra! Äntligen fick jag läsa något i ämnet som jag inte visste om mig själv, men som nu i efterhand är så självklart. Det är ju precis det här som gjort att jag närapå offentligt kallat mig asexuell, trots att jag har en högst levande fantasi med stora sexuella och sensuella inslag. Alla män i mina förhållanden har haft en gemensam nämnare och det är att de är just män som precis som vi kvinnor blivit matade med en bild av en sexuell norm. Men jag vill inte göra det på det viset. Jag vill inte ha det så och då har intresset svalnat. Jag till och med känner obehag vid beröring, för att mina grundläggande sexuella behov inte fått den näring som för mig är så viktig. Mina förhållanden har varit av fullkomligt normal art, med fullkomligt normala män, men de har varit så låsta vid normen och jag så trött och avslagen efter att hela tiden behövt hävda mina behov. Det är knappast den enskilda mannens fel, han gör ju bara vad han tror är rätt. Och jag med. För jag trodde nästan fram till nu att det var mig det var fel på. Trots att det enda felet egentligen var att jag är som kvinnor ofta är.
Tack Christina! Vilket uppvaknande. Äntligen kan jag sluta fred med mig själv. Striden i själen kan upphöra, för jag vet nu vilka det är som strider och vad striden går ut på. Vilken lättnad! <3
Hej,
Såhär va, Teddy och Anders, jag förstår att det som man inte är roligt att läsa detta. Jag gillar inte heller när jag upptäcker att jag blivit lärd en massa skit och inte alls sanna och värdefulla sätt att vara i världen.
Här kommer utmaningen: istället för att stanna vid känslan av att vara utpekad och kränkt, våga stanna i känslan och gå lite djupare. Vad ser du där? Skulle du önska ett djupare sexuellt möte? Det låter så Teddy när du säger att det inte bara är kvinnor som upplever otillfredsställande sexuella möten. Ja, det är ju så med sex att båda förlorar om inte båda parter känner att deras behov blivit mötta. Ok, där är vi överens!
Så vad har vi då som ansvar, som män respektive kvinnor? Jag anser att vårt ansvar som kvinnor är att våga sluta fejka orgasmer och låtsas att vi är nöjda, och förneka vår komplexa och multifacettereade sexualitet. Det är vår del att ta ansvar för – som Christina så modigt gör här!
Männens ansvar är att våga se sina kränkta känslor och begränsade inlärda beteenden i vitögat och säga. – Fan, du har ju rätt! Det här kan vi ju inte nöja oss med. Jag kanske bara kan få stånd en gång och måste vila staken lite sen, men jag har ju den här härliga famnen du kan vila i medan jag viskar hur vacker och åtråvärd du är, de här mjukhårda fingrarna att smeka och reta dig med, den här munnen och tungan att utforska dig med. Nu jävlar ska vi se varandra djupt i ögonen och krossa alla gamla porrfixerade mönster med vår mod. Kom älsklig så kör vi.
Eller så kan man känna sig sur och kränkt, det är ju också ett alternativ. Som tur är har jag en man hemma som valt alternativ två, och det gynnar honom och mig alldeles otroligt.
På tal om att känns sig kränkt så har jag också upplevt det: en gång när jag blev våldtagen med en machete mot strupen, en gång när en man körde upp handen under min kjol upprepade gånger på en nattklubb, även när jag bett honom sluta, en annan gång när jag vacklade gatan fram mot Apoteket för att hämta medicin när jag var assjuk – medan bil efter bil tutade på mig och män ropade efter mig. Så jag förstår känslan. Men jag tänker inte stanna där, för ingen föreändring kommer ur den. Det upprätthåller bara status quo.
Tack Christina för att du tar ansvar och säger obehagliga sanningar. Stor kram till dig 😉
Karna
Underbar text! Tack <3 Jag har alltid protesterat när mäns starka drift kommer på tal som en självklarhet. Det är varken min upplevelse eller flertalet väninnors. Och som jag minns de älskare som varit närvarande, sinnliga, nyfikna.. de lämnar spår. De ger och får så mycket mer.
Vaket formulerat, kul att läsa. Jo den agressiva debatten känns omedveten. Jag upplever att jag och antagligen män i allmänhet behöver träna förmågan att stoppa den första impulsen och flytta känslan upp i bröstet istället för en njutningsbar stund av närvaro och samvaro.
Tack för en suverän artikel ! det var som sista sanningen i något jag grubblat på de sista dagarna. Ilskan och sorgen och naturligtvis vill jag inte belasta varje karl för detta. Visst finns det fina, ömma och lyhörda män , MEN ni är alldeles för få och ni behöver ju inte bli förolämpade av denna artikel. I stället handlar det om en maskulin värld, en norm som är tagen för given. En självgod och tråkig sexualitet som bygger på våld och makt. Jag känner personligen en otrolig sorg till att världen ser ut som den gör, idag. Tack för en stark artikel !!!
Tack. Vackert skrivet. Gäller samma för alla varelser oavsett kön. Alla har fått programmering som inte är närande, expanderande, livsbejakande. Bryt alla mönster och ta fram allt det vackra, fula, utan värdering…
Jag tror att vi alla är olika vare sig vi är män eller kvinnor. En del kvinnor fungerar så att de blir snabbt upphetsade och vill att man skall komma in medan andra fungerar på andra sätt. Dessutom kan man förstås fungera olika från gång till gång. Jag har inte träffat på så många kvinnor som bara nöjer sig med smekningar – även om jag som man faktiskt alltid har kunnat nöja mig med det. Jag njuter av att hon njuter och jag njuter av beröringen av hennes kropp och den njutningen kan leda till en orgasm – i hjärnan på mig. Helt annorlunda än den vanliga orgasmen. Det behöver inte alltid gå längre och fördelen är att beröringen inte är så tidsbegränsad. Att mannen sedan snabbt vill sova, skriver du – men det kan också vara så att han vill koppla av en stund. För mig har det varit så att känslan/intresset/förmågan går i vågor för stunden – men också i tidsperioder. Jag kan hamna i period av stort intresse liksom i perioder av litet intresse. Men i de svagare perioderna är smekningar av kvinnokroppen alltid njutbar för mig, men de kan uppfattas av kvinnor som att jag vill gå längre. Jag undrar därför om inte kvinnor och män är ganska lika varandra, men att vi gått in i roller som påverkar oss så, att vi tror att männen eller kvinnorna vi har framför oss, är på ett visst sätt.
Givetvis generaliserande men det ändå mycket i det du skriver. Om jag skall fortsätta me generaliseringen så lyder det så här.
Den dagen vi män lär oss använda vår händer med känsla likt en hjärnkirurg.
Den dagen vi lär oss att försiktigt bara nudda och stryka våra kvinnors kroppar som om huden vore tunn som en såpbubbla.
Den dagen då vi slutar ta på våra kvinnors bröst som om de vore en gummituta.
Den dagen vi ger vår kvinna tiden hon behöver för att hamna i samma känsla.
Den dagen vi män fattar att små saker som att se och visa uppskattning när hon fixat naglarna eller klippt sig, köpt nya underkläder.
Den dagen när vi tar med dem på en helt oplanerad lunch på helgen och tänder lite ljus på kvällen med god mat och musik och talar om att hon betyder mest i hela världen.
Då kommer det bli åka av:-)
Men inget av detta har någon betydelse om det inte kommer från hjärtat.
Hem och gör om och gör rätt.
Jag tror att många kvinnor känner igen sig i det här men drar sig för att tala om det, bland annat för att inte såra män. Rädslan att inte kunna tillfredsställa en kvinna är ganska stor hos män (åtminstone har fler av mina manliga vänner berättat det för mig). Och det är en stor konst att bli en bra älskare. Först av allt krävs det att mannen inte är rädd för kvinnokroppen. Tycker om att smeka den och utforska den. Min erfarenhet är att många män vill ha så lite kontakt med kvinnokroppen som möjligt. Men det krävs en hel del av kvinnor också, män vet ofta inte ens vad deras partner gillar.
Intressant skrivet på olika sätt och vis (inkluderat kommentarerna). Kommer att dela på fb när jag själv har tagit till mig ’innebörden’ att älska, inkluderat att ha sex, och lyckats odla fram (värna om) varans välmående mera. Vist, det liger inte enbart på det s.k. ”maskulina” men det är tydligt att de ”maskulina”(o)acceptabla dåtida, nutida; och faktiskt förändringsbara idéer om ”manligt och kvinnligt”; inte är hållbart i ett friare, demokratiskare relationer oss i mellan. Därav mera hårt arbete för alla partner involverade, vilket kan leda till ännu mera levande relationer.–
Jag håller med om att det finns en djup sexuell längtan i oss kvinnor. Oftast kanske vi inte ens är i kontakt ed hur djup den är. För mig har tantran förändrat allt detta. Nu älskar jag med min partner i timmar och mitt sexliv är extremt bra. Kan varmt rekommendera en kurs i tantra för alla män och kvinnor.