Det finns en scen i TV serien Glappet där Ella Reng förför den kille hon åtrår, Odin, medan han sover. Hon, liksom Josefin, längtar till den nya värld som erotiken erbjuder, den som gör en vuxen människa hel, den som stundtals tycks vara den enda fristaden i existensen, den som hetsar upp och driver och fyller oss med lust och strålande livskraft, den som triumferar över tristess och fördomar, och som i sin enkelhet, sin råhet, sin sinnlighet, sin ljuvliga kittlande mänskliga närhet spänner bågar av liv över ensamhet och andlig, kroppslig torka. De mänskliga mötenas mystik. Det som är elden, glöden i oss.
Ella förför Odin för att hon har valt ut honom att förlora sin oskuld på. Men hon vill vara fri att sköta det hela själv. Dock, när han vaknar ur sitt fyllerus inser han att hans kropp varit med om ett samlag, men inte hans själ. Han känner sig våldtagen. Han misstror alla tjejer i sin närhet – vem var det, vem? Han är äcklad.
När jag skrev den scenen var det delvis för att få skriva nästa scen. När Odin kommer till skolsköterskan och vill få stöd. Han mår dåligt, han känner vrede och oro. Någon har använt hans kropp och han vet inte vem. Skolsköterskan menar att han ju måste ha velat det. Annars skulle det inte ha funkat. Hur skulle han få erektion om inte lusten var där? Du måste ju ha lockat, sa hon menande, med ett litet leende. Din kropp ville! Du är en mycket attraktiv ung man, du måste vara medveten om de signaler du sänder ut. Det är du som ska ta ansvar för hur du tolkas av andra. Så ung och snygg som du är. Och förresten, varför tacka nej när tillfälle erbjuds? Din kropp ville säkert, men du kanske känner dig lite dum bara…
Det var roligt att få vända på det. Det är ofta först när man vänder på sådant vi anser som självklarheter eller naturens lag som vi kan se vad det egentligen betyder. Jag försöker vända på så mycket som möjligt, fast jag säkert missar det mesta.
Vad jag inte då var medveten om, var att killar visst kan våldtas. Vi var inte så anusorienterade på den tiden, det är tjugo år sedan, som nu. Dessutom är det självklart, vilket jag naturligtvis visste, att förgripa sig och våldta på annat sätt än just genom att offret har erektion,( vilket främst kan ha betydelse för en kvinnlig förövare.) Senare har jag även fått höra åtminstone från en man att man kan få stånd av rädsla. Det berättade ingen för mig då. Men Odin var ändå inte rädd, han halvslumrade i en mysig fyllevärme.
Som sagt, jag skrev scenen där Ella förgriper sig på Odin, eller förför honom fast han sover, eller våldtar honom, för att få vända på det. Men det fina är, och det tycker jag verkligen är fint, att jag senare, de allra senaste åren, har fått hälsningar från killar och män som har blivit våldtagna och inte fått det stöd de sökt. Det har varit killar som våldtagit killarna, men en kvinna finns bland förövarna – i en händelse liknande filmen. Dessa killar och män har hälsat att de kände sig sedda och befriade av Glappet. De kände att jag gav dem rätt. Att jag stod bakom dem, stöttade dem, hade begripit detta.
Vad underbart! Men jag begrep inte det när jag skrev det. Jag hade inte tänkt så mycket på det ur killars perspektiv. Jag tror att samhället i stort var ganska främmande inför tanken att män kunde våldtas då. Och det är bara tjugo år sedan. Idag vet vi mycket mer för att vi pratar om det.
Men även fast jag inte var medveten om att jag ställde mig på de våldtagna killarnas sida – lika mycket som jag ställde mig på de våldtagna tjejernas – så är det underbart att den scenen fick stark betydelse för många. Jag är så innerligt glad över det. Jag hoppas att de inte blir besvikna om någon av dem läser detta. Huvudsaken är effekten som scenen fick.
För ett par år sedan började jag utbilda mig till volontär i något som heter killfrågor.se. Det är fyra år sedan. Då fanns en stycken sight för killar att vända sig till och chatta anonymt med vuxna om problem och tankar. Det fanns hundra för tjejer. En för killar! Tala om ett skriande behov!
Där fick jag bland mycket annat lära mig om hur maskuliniseringen går till i skolan. Hur trycket på killarna ser ut från i första hand andra killar. Och att det sker ganska förfärliga saker mellan dem, mitt i de vuxnas värld men bortom deras föreställning. Och att klimatet har hårdnat kolossalt. Att sexuellt våld förekommer mer och mer bland killar som ett sätt att härda varandra, att markera sin egen maskulinitet och att förminska de som inte håller måttet. Att bli våldtagen eller sexuellt ofredad som kille är fortfarande något som samhället står ganska handfallet inför. Det är alltså ett växande problem. För killarna som drabbas, som våldtas är skammen ännu större än för tjejerna.
Tjejer är medvetna om att det kan ske, bara för att de är tjejer. Det finns en beredskap kring tjejer och kvinnor. I killars värld ingår det inte överhuvudtaget. Om det sker är det extremt tabubelagt och stigmatiserande. Ensamheten kring detta är alltså gigantisk.
Återigen säger jag det: barnen från förskoleåldern måste lära sig respekt inför andras sexualitet, andras kroppar. Vuxna måste lära sig det. Det måste läras ut om och om igen på alla nivåer. Det ska inte få hända. Lika lite som man inte ska köra rattfull, till exempel. Vi måste ha in detta i våra grundvärderingar, i praktiken och inte bara i teorin. Det är som jag tidigare sagt närmast komiskt när maktens män häpnar över att det förekommer tafsande på offentliga platser där ute i världen. Hallå!
Sexuell respekt kan inte bara vara ett tema på någon slags temadag i skolan vid ett par tillfällen. Man måste tala om det på djupet. Från början. Göra det till något självklart, som det har blivit självklart genom förskolans försorg, att nysa och hosta i sitt eget armveck! Som ett enkelt exempel. Man måste börja från början, vända och vrida på det och inte skygga för det. Här och nu tar unga människor livet av sig för att de har utsatts för sexuella övergrepp och inte kan utstå skammen. Det ska inte behöva gå så långt och det ska överhuvudtaget inte finnas någon som helst tolerans för ett sexuellt kränkande beteende. Inte ett ögonblick. Då kanske vi kan se en förändring. Som det nu är, är det som att vi kvinnor, tjejer ändå måste acceptera, stå ut och liksom överse med det allmänna tafset.
Jag vill tacka de unga män som hört av sig till mig och berättat om vad de har varit med om. De stärktes av scenen i Glappet, men jag var tyvärr omedveten om scenens vidare betydelse och explosivitet, icke desto mindre har den gjort nytta. Det är jag tacksam för att jag har lyckats ge! Jag är innerligt glad att jag utan att veta om det har hjälpt dessa utsatta killar som inte har fått någon hjälp eller förståelse någon annanstans och framförallt är jag tacksam att ha fått deras berättelser.
Konsten! Den kan läka, vägleda, göra människor mindre ensamma. Vid sidan av respekten för andras kroppar, borde vi utöka kulturen i skolan, på alla plan. Få saker kan bilda och läka och hela som konst skapad av andra människor eller av en själv. De mänskliga mötenas mystik.
