Första oktober 2018 artar sig bra! Sol och regn sveper in mitt landskap i förtrollande ljus. Flockar med skimrande starar kalasar på blänkande äpplen och saftiga päron i träden. Hur kan träden, efter en sommar som denna, skapa så mycket saftig frukt? Nyponen är så mogna att de faller av, liksom ekollonen. Blåklockor och gulmåra, rosor och kaprifol blommar igen, himlen är hög och hela svanfamiljen har överlevt de första stormarna och de tre ungarna har klätts i vit vuxenskrud.
Min förut hackade hemsida fungerar igen! Sommaren har varit lång för mig, jag passade på att vila efter mina hårda år, fast jag borde arbeta för att dra in lite stålar, men vila var viktigare. Nu är det dags att ta nya tag. Det är första hösten på åtta år som mitt sinne inte måste syssla med ödeläggaren som skövlade allt och hoppades att jag skulle tiga. Jag satte honom istället mitt emot mig i tingsrätten och han fick sin dom. Nu kan jag åter igen gå i regnet och solen och känna kraft i mina steg och – faktiskt – tänka på framtid.
Ännu gladare blir jag av nyheten om att kulturprofilen döms till två års fängelse idag. Det verkar som om det gamla rättssamhället börjar räta upp sig. Den höviskhet som alltid härskat inför maktens och kulturens män har vittrat bort. Det är slut nu, gubbar, gubbar i alla åldrar. Stig fram, kvinnor, och tala! Tiden har kommit då vårt rättssamhälle kan lyssna. Och faktiskt, ibland, agerar mot mäns övergrepp mot kvinnor, den sjuka ordning som i tysthet pågår och pågått i långliga tider och som har normaliserats. Vivören! Åh, en man som kan konsten att leva och njuta av vad som kommer i hans väg! Its´over. Vad säger hans tillskyndare nu? Hallå Horace! Det ska bli intressant att höra hur denna slemma makt förhåller sig till rättssamhällets klarnande mognad. Skam över hans tillskyndare, skam över dem alla – och byt ut hela rasket i akademien!
Åklagaren häktade redan förut Jean Claude eftersom han skulle kunna känna sig sugen på att lämna landet. Det är skillnad på folk och folk, kan man med detta konstatera. Min egen ödeläggare som ödelägger på löpande band, och förmodligen är i full fart just nu eftersom det är hans sätt att försörja sig, dömdes till tre års fängelse. Han är säkerligen hemskt sugen på att lämna landet. Men han häktades inte. Därför går han fri i väntan på förhandlingarna i hovrätten. Alla som är dömda till fängelse har rätt att få domen prövad i hovrätten och dit är det långa köer, och de som är häktade har förtur. Jag känner till fler som är dömda för grova brott som rör sig helt fria i samhället, mitt ibland oss. Men Jean Claude häktades, vilket var riktigt. Dock – om han varit en ” vanlig” våldtäktsman/ brottsling hade han gått fri i väntan på rättegång. Men med massmedias blick på fallet verkar maskineriet ganska välsmort – notera! så är det inte för oss andra.
Ändå en lustig tanke att ödeläggaren som kallar sig Sam med Frankrikes huvudstad i efternamn ( så löjligt ! ) och Jean Claude kanske kommer att dela rastgård. Deras pösiga egon smälter ihop till små geggiga pölar på fängelsegolvet, två gubbar, inlåsta, fråntagna sin frihet. Kanske vistelsen där inne hjälper dem att förstå vad det är att våldtas, fysiskt, psykiskt, att vara utlämnad, ensam och maktlös, vem vet.
En liten sång som jag kom på: ”nu kan de stoppa in sina små stumpar i varandras gumpar”
För hoppsan! Samhället skyddar dem inte. Det var inte tillåtet. Deras uppblåsta makt var ett brott. Slut på flygandet.
Vi som har utsatts för dem kan gå fria, längs havet, under molnen och känna stararnas vingslag när de sveper fram över världen i flock och känna vårt inre läka.
Det var en bra början på oktober 2018 och min bloggs tillfrisknande.
