TIONDE VÅNINGEN, min åttonde bok, vänder sig till unga vuxna / vuxna. Den kommer ut i mars, så det är några månader kvar men det känns underbart att den verkligen är på väg!
Jag skrev kontrakt på den i januari 2014 och var så lycklig, eftersom det var ett steg på väg framåt, tillbaka till min identitet, och mot framtiden. Vid den här tiden hade jag i tre och ett halvt år förts allt längre bort från min tillvaro och de viktigaste pelarna i en vanlig människas liv hade nästan helt vittrat sönder. Någon hackade sig systematiskt, metodiskt och målmedvetet igenom mitt tempel, alltså mitt jag, mitt hem, mina förutsättningar.
Han sa att jag var svår att hantera, enligt hans mått mätt. Jag var inte lika lätt att manipulera som mina föregångare, uppenbarligen, och han var missnöjd med att jag faktiskt var ganska livserfaren. Trots min livserfarenhet och kärleksfulla omständigheter, trots en självständig och bra karriär, lyckades han dock bryta ner mig, dag för dag, månad för månad, år för år.
Den eftermiddag då jag satt i ett rum med dämpad belysning på Bonnier Carlsen och samtalade med min dåvarande förläggare och redaktör om vad jag ville skriva, den dag jag fick kontraktet, var en enda dag av seger bland oändligt många som var förlust, nederlag och utplåning. Men jag hade bott hela hösten hos min mamma och varit långt ifrån den här mannen – som ockuperade min lägenhet i stan utan att betala för sig – och varje gång jag var ifrån honom började hjärnan klarna. Tack vare alla de månader som jag kunde bo hos min mamma hade jag en chans att klara mig ur hans snara. I ögonblick, i stunder.
Jag ringde mamma så fort jag kom ut på gatan med kontraktet. Hon var så stolt över mig. Men ingen visste då, hur min situation var. Ett par veckor senare började det dock nystas upp, för att jag helt enkelt började krackelera och i dolda ordalag bad om hjälp. Som tur var förstod mina barn och min exman att det var vad det handlade om. En bön om hjälp, en bön om hjälp att slå sönder den värld den här mannen hade snärjt mig i, en värld där jag inte kunde tänka klart, och där egentligen allt skrämde mig.
Ungefär en månad efter att kontraktet var påskrivet gick jag till polisen och blev omedelbart förhörd i några timmar. Dagen efter kopplades åklagare in och förundersökningen påbörjades. Men det skulle dröja ända till i höst, hösten 2017, innan vi hamnade i domstol. Nu är det gjort.
Och nu är min bok klar.
Jag kunde börja arbeta på i våras. Förra året gav jag ut romanen DENZEL som fick recensioner i framförallt SVD som fortfarande gör mig tårögd – någon FATTADE vad jag skrev! – men den berättelsen var redan påbörjad innan jag träffade monstret i mansform. Den var långt ifrån klar, men stommen fanns där, själva berättelsen. Ungdomsromanen TIONDE VÅNINGEN hade jag bara skrivit första sidan på, då jag sedan brakade ihop. För jag brakade alldeles ihop när jag hade polisanmält med hjälp av mina barn och min exman.
Jag brakade ihop för att jag kunde. För jag hade förstått att de fanns där för mig. De fanns, mamma fanns, och några få av mina vänner som visste om situationen fanns. Då hade jag råd, var trygg nog, att börja förstå vad som hade hänt mig. Det har tagit lång tid. Bit för bit har jag förstått, orkat omfatta det, stått ut med att acceptera det, och sedan så smått även börjat kunna analysera det.
Mycket har hänt den senaste månaden. Omvälvande stora saker. Men… det fanns en eftermiddag i januari 2014 då jag gick till Bonnier Carlsen, fick mitt kontrakt, och skot en pil in i framtiden.
Nu har den landat. Mitt i allt. Den räddar mig framåt. Jag är tillbaka. Jag kan utföra mitt arbete. Jag kan sköta mina dagar. Ingen ockuperar mitt hem, ingen skövlar min tillvaro och min själ, ingen våldför sig psykiskt på det som är jag. Jag har lyckats plåstra ihop mig. Med hjälp av mina vänner, med hjälp av människor jag inte har mött men som givit mig uppmuntran och stöd längs vägen, med hjälp av terapi, med hjälp av medicin, med hjälp av min familj, med hjälp av Rättsväsendet.
Boken TIONDE VÅNINGEN har blivit till i en liten glödande hörna av allt som är. Den kommer i slutet av mars.
