Den magiska doften av varmt papper

Min inledningsfras är  ”efter det tiofaldiga brottet” , en fras jag använder ganska frekvent. Inte för att fiska medkänsla  ( även fast det är gott att få ibland ) utan för att jag studerar effekterna av det tiofaldiga brottet, och tycker det är ganska intressant.

Alla beklagar det som hänt, naturligtvis, eftersom något av det svåraste man kan vara med om är att förlora sitt hem och alla sina besparingar. I synnerhet är det svårt om man är en ensamstående frilansande författare som hindrats från att producera ett antal år och halkat av banan. Halkat av banan? Säger man så? Det låter ju som att halka på en banan?

Jaja, hur som helst, jag måste alltså ta mig fram med försvinnande lite pengar, hela tiden orolig över om det kommer in något nytt.  Jag lever långt under existensminimum. Jag har inte rätt till bidrag så det är helt upp till mig och de privata gåvor jag ibland får – som räddar mig framåt. Självklart är det både tärande och ledsamt och väldigt stressigt. Förmodligen påverkar det psyke och ork, mer än vad jag begriper eftersom jag nu är van vid detta tillstånd.

Det som är roligt är att det trots allt är möjligt att ta sig fram på väldigt lite. Konsten att snåla kunde jag redan förut som frånskild författarinna med tonårsbarn, men nu är det en balans på stupet. Och jag är riktigt bra på att hitta billiga saker och nära min organism med mycket litet matkonto. Det viktigaste är ju hyran. Jag skulle gå under om jag förlorar mitt hem en gång till.

Eftersom jag inte vill se mig själv som en förlorare, så är det viktigt för mig att jag har på mig någorlunda bra kläder. Och även det lyckas jag med! Dels för att jag har snälla vänner som ger mig lite kläder, dels för att jag helt enkelt är superbra på att finna billiga fina saker. Jag köpte ett par klänningar för 18 och 22 kronor! Naturligtvis får jag då knappa in på matkontot men det är mycket värt att känna sig fin.

Så är det ju detta med alternativa njutningar – som ligger långt ifrån att köpa sig en dyr parfym eller åka på en resa! Men som att äntligen ha fått råd ( med hjälp av privata bidrag) till att köpa en skrivare! Det är ett måste som författare att kunna läsa sina pladdriga verk på papper för att få klarare överblick av materialet. Ödeläggaren gjorde sönder min skrivare när han ockuperade mitt hem. Nu har jag en! Tack du som hjälpte mig!

Ack, denna skrivare! Jag är kär i den. Om jag kommer att tänka på den när jag ska sova ler jag. Det är det man gör när man är rörd i hjärtat! Min skrivare! Och det är så fantastiskt att sitta i köket och beordra den att skriva ut och så surrar den igång i mitt arbetsrum ( ja, det har jag och det är grandios lyx!)  och det där trofasta surret pirrar i hela kroppen på mig! Alldeles förtjust blir jag och sedan följer det lockande suset när papprena matas ut!  Att det händer! Att jag kan göra detta hemma! Och kring denna lycka svävar doften! Den yra doften av en arbetande skrivare och varmt papper! Hemma! Det gör mig så LYCKLIG! Jag börjar nästan tro på framtiden igen!

Det är SÅ mycket sådant som skapar svirrande upprymdhet hos mig! Kanhända är det ett livsval i viss mån, men det valet gjorde jag för evigheter sedan. Jag skulle istället kunna falla i gråt varje gång jag blir glad för så små saker, eftersom min stora förtjusning egentligen vittnar om min fattigdom. Men nä, för det mesta blir jag bara glad. Över skrivaren är jag djupt lycklig. Jag känner igen något från mitt gamla liv, något som är tryggt och beständigt och vänligt mot mig.

Och snart kanske jag kan byta min underbara lägenhet ( för den är underbar) till en lägenhet på en plats där jag VILL vara. Tänk om! Tänk om jag till och med kan ta mig tillbaka till en plats där jag VILL vara! Jag hoppas det! Undrar om det hjälper ifall många håller tummarna?

På bilden ser ni min nyväckta katt. Han tittar med stor förvåning och lite skärrad på skrivaren som plötsligt började göra liv av sig – fullkomligt ovan vid sådana ting!  🙂