En gång svullnade mina läppar upp helt förfärligt. Det var en allergisk reaktion. Jag vaknade med ett annat ansikte än mitt vanliga. Min dotter och svärson skrattade så att de låg dubbelvikta åt min spänt utstående trut. De pekade finger och kippade efter andan. Rullade runt och höll sig för magen.
Det förstår jag.
Själv tyckte jag att det var både dystert och oroväckande. Tyvärr har jag raderat de foton jag tog. Tänk vad det hade varit roliga att pryda denna blogg med dem idag!
Och hur intelligent jag än försökte se ut så misslyckades det. Så har de det, Disneyfiskarna som vi möter dagligdags.
De kan helt enkelt inte se intelligenta ut med de hårt spända liksom framtjofsande överläpparna.
Men varför vill de ha dem? Tro det eller ej, men de BETALAR för dem!
Känns det mysigt?
En komplett Disneyfisk blir man förstås inte endast av dem. Det krävs också överdimensionerade ögonfransar.
Vips!
Plötsligt har en förbluffande mängd människor slokmustascher hängande från ögonlocken. OCH fiskläppar.
Voila – Disneyfisken är komplett!
Häpna får vi andra vandra och stillsamt undra varför levande människor så verkar trängta till att föreställa fiskflicka i animerad film?
Och ack de komma i stim.
Jag undrar också hur deras oftast unga – men även äldre – läppar ser ut när de har tömts på innehåll? Hänger de då?
Hänger läpp?
