Så här de sista skälvande timmarna av året känner man sig hågad att sjunka in i tankfullhet. Jag har redan en avsevärd hicka, utan att ha klunkat en endaste milliliter champagne, och detta ofrivilligt skuttande tillstånd kan möjligen påverka fingrarnas dans över tangentbordet.
Den lilla uppsluppenhet som här kan spåras är inte heller frukten av något jäst,
utan endast av den rusiga känslan att snart börjar en ny tid! Må den vara skojig!
När jag var liten berättade min pappa att det fanns en kung – eller om det var en påve – som hickade ihjäl sig. Redan som barn var jag förfallen till hicka. Så lärde jag mig vid vuxen ålder av min dåvarande svåger silversmeden Sebastian Schildt som idag innehar en tjusig butik på Strandvägen hur man ska göra för att avhjälpa hickan som orsakar en alltmer sönderfallande personlighet ju längre den pågår. Man sväljer sex små små klunkar vatten medan man håller andan. Detta kanske behöver upprepas ett antal gånger men till slut fungerar det alltid. Om man gör det innan hickan etablerat sig.
Det har inte lyckats denna dag, Nyårsafton 2016. Så hickande hasar jag runt med en febrig uppsyn denna Nyårsafton i förkyld solitude. Jag vet precis hur jag får hicka! Det sker genom att jag äter en morot eller ett ljust bröd utan att dricka till. Det sker alltid när jag är väldigt hungrig och måste ha något snabbt. Jag antar att jag kanske gapar för mycket medan jag andas in eller liknande, men det slår aldrig fel. Man kan tycka att jag borde ha lärt mig att inte utsätta mig för morot eller ljust bröd eller att åtminstone inte gapa för mycket medan jag andas in, efter flera decenniers konsekvens men icke. Somligt vill man helt enkelt inte acceptera och tack vare Sebastians knep har det hittills gått bra att avstyra de trista följderna. Inte idag. Jag faller långsamt sönder nu av något så trivialt som hicka. Tur jag inte ska hålla tal eller ens gå på fest, eller middag eller romantisk supé! Möjligheterna finns, men febern och nysningar har slagit klorna i mig och jag måste kura hemma. i detta tillstånd kan man omöjligt visa sig ute! Ty mellan ändlösa serier av nysningar trycker sig hickan in. Det är till att vara corporal! Långt ifrån sval.
Miraklet jag tänkte tala om är dock något mer pålitligt! Skåda min dammsugare!
Eftersom jag är satt på stupets kant efter det tiofaldiga brottet har jag inte kunnat införskaffa en ny dammsugare då den gamla plötsligt föll isär, så under hela hösten har jag sopat med en löjlig borste inköpt på Ica. Fascinerande sysselsättning på sätt och vis. Och energibesparande. Man kan inte skylla mig för att nalla på jordens resurser.
Men så kom tomten! Han var utklädd till min före detta make! Och tomten vinkade med fingret ” kom så kom så!” och såg lurig ut och i nästa ögonblick hade jag den stora dammsugarkartongen i famnen. Ett mirakel! En god själ så hjärtanskär och med sinne för perfektionism skänkte mig denna superfantastiska knallröda dammsugare och lyckades med detta lyfta mig upp ur skiten!
Den är röd, sa Tomten och den heter Love. Ja gammal kärlek rostar aldrig. Det finns ett litet dolt budskap i denna text som har just med det att göra: livet är föränderligt. Saker läks och visar sig i nya skepnader! Ingenting står still, det vet ni va? Och min underbara dammsugare suger så bra att jag går som limmad längs golven, nästan dubbelvikt som i motvind, alltså nslickad mot parketten, rusig av rasslet i röret. Alltså, jag har lärt känna många dammsugare i mina dagar men DENNA, den är ett glatt blankt smidigt och följsamt och effektivt supermirakel, alla borde ha en sådan! Prisa Gud för dammsugaren! Ett vardagsmirakel av lite mer jordiskt slag men DOCK – icke att förglömma! Tänk att det finns tvättmaskiner och kylskåp och frysar och diskmaskiner och spisar! Alltså, det är ju faktiskt förbannat bra! Tur det finns elektricitet också, för den delen.
Det är en ynnest – jag vet! – att ha en fungerande dammsugare! Leve den!
Och leve det nya året som ska dansas in med dammsugarslangen i högsta hugg, hickande och nysande med febrig blick och hoppfullt leende i fejset! Gör ni det samma, trä ett hoppfullt leende i nunan och dansa in det nya året, ta vad som finns närmast att dansa med, så noga är det inte!
