För det första; vilken trevlig stad Hamburg är! Dit vill jag gärna återvända! För det andra! Vilken fantastisk teater det visade sig vara, komediteatern Winterhuder Fährhaus. Ett inbjudande bygge i glas, med flera meters takhöjd, stora utrymmen för människor att hänga på, före och efter föreställningarna, för att dricka något gott, äta något litet, bara vara! Så inbjudande!
Dessutom! En salong med perfekt lutning, så att inget huvud var i vägen för någon annan. Konstigt nog är det inte alltid så! Här, perfekt uträknat, och ändå bara en mild behaglig lutning. Salongen tar 540 platser, och det var förstås utsålt, eftersom det var premiär. Men redan på premiärkvällen var hälften av hela spelsäsongen såld och pjäsen spelas fem kvällar i veckan i två månader. Eller var det rentav sex kvällar i veckan? Hur som helst, så var alla lyckliga, inte minst publiken, men fantastiskt roligt också när ensemblen är lycklig och tycker det är superkul att gestalta ens text! Det är ju trots allt en del av det hela, när man skriver dramatik. Det ska inte bara vara roligt eller givande att SE, det ska också vara roligt att spela.
Jag har sett Mitt namn är Erling i lite olika tappningar, och det är alltid en överraskning hur man väljer att gestalta själva miraklet Erling och inte minst hans försvinnande. När pjäsen spelades i Bautzen och hette Rekam Rojan ( den spelades inte bara på tyska utan också på det mycket lilla språket sorbiska , som man talar i Bautzen, i Dresden) upplöstes han framför våra ögon och lämnade bara kvar en liten hög med kläder. Teater är magi!
Jag tyckte verkligen om denna iscensättning ( också!) inte minst att Rosmarie och John som är i 65 årsåldern motsvarar dagens 60- 65 åringar. När jag skrev pjäsen var jag lite över 30 och föreställde mig mina föräldrars generation, men idag har de kommit ikapp mig och måste göras , förstås, som livssprakande 65åringar anno 2023. De hade ett underbart samspel, och jag förstår att de båda två, Janina Hartwig och Sebastian Goder är ” TV- stars” som det står i en recension – de är underbara att följa, fantastisk tajming, stor känsla för humor och vemod. Regissören Daniel Krauss – liksom skådespelarna ( även ekonomichefen!) berättade översvallande för mig hur mycket de älskade pjäsen från första läsningen. Och pjäsen har varit i goda händer hos Daniel Krauss, verkligen.
Men!
Det är en komediteater! Och det är jul! Och slutet måste vara lyckligt, inte öppet som det jag ursprungligen skrivit. Och vilken kraft det var i det lyckliga slutet. Jag lovar, det KÄNDES i salongen. För först tror man att det tar slut, där det tagit slut ursprungligen – i ett öppet slut, som inte ger något svar och som därför kan uppfattas en smula dystert. Även om jag själv tänkte ”Betrakta era liv och var lite modigare och gör något !” när jag skrev det öppna slutet. Det är inte dystert, däremot uppfordrande – vilket jag gillar i och för sig eftersom livet på riktigt kräver ansvar och handling. Först trodde den Hamburgska publiken att det tar slut just vid den punkten, utan svar – och publiken höll nästan andan och en och annan näsduk kom fram, men så vips, fortsätter det och oj, vilken kraft jag kände vällde fram, ( det förvånade mig) hur glada de blev, lättade, fyllda av ömhet och kärlek och glädje! Ja, ja, ja! Det var en fin lärdom, en fin upplevelse för mig och än en gång uppenbarades konstens enorma förmåga att beröra människor, att väcka krafter i oss, att påminna oss om väsentliga ting och helt enkelt REFRESHA vårt inre.
Och så publiken älskade Cems Erling! Och som regissören Daniel Krauss sa!” nu släpper vi ut massor Erlingar i världen! Hoppas de blir riktigt många!De behövs!”
Nu finns pjäsen med två möjliga slut. Man kan välja det öppna, eller man kan välja det lyckliga.
Någon dag senare kom fin kritik i tidningarna, stora uppslag och entusiastiska ord om. En mening som sammanfattar det hela ” en hjärtevärmande komedi!” och publiken ” fick en rörande, tankeväckande underhållning och svarade med jubel!”
Allt började som en dålig julsatir(!) , står det i en recension, men”förvandlas snabbt till en glad, tankeväckande, hjärtevärmande komedi.”
Den värme och glädje som kändes i salongen, den kommer jag ta med mig ända in i självaste julen!
