Eftersom jag reser en del mellan Stockholm och Skåne och har en katt på ryggen och en hund i koppel måste jag åka i tågets djuravdelning. En dag när det myllrade av hundar och katter på resan blev jag bekant med Kristina och Peter via våra hundar.
De var på väg till Frankrike,
där de numera bor, berättade de. En dag för några år sedan hade de brutit upp från sitt genomsnittsliv någonstans i Sverige och gett sig ut på nya vägar. Att våga fråga sig om man verkligen vill fortsätta med det man håller på med resten av livet och att sedan ha modet att ta steget ut, är imponerande, eller hur? Peter var intresserad av vin men inte särskilt kunnig från början och Kristina var bra på franska och ville träna den så de formade sin framtid utifrån denna nyfikenhet.
De sade upp sig från sina trygga tjänster, sökte rätt på en plats att bo på i Frankrike och började bygga det nya. Nu efter några år har de etablerat och kört igång sin idé med säte i en liten by i södra Frankrike, Théoule- sur- Mer. Deras verksamhet heter ”Franska Vinkompaniet”.
Så här går det till: Peter och Kristina reser runt i environgerna och lär känna de lokala vinbönderna. Varje gård har sin berättelse. Varje dröm om ett vin sin historia. Som man kan föreställa sig upptäcker de mängder av pärlor i den småskaliga produktionen, på vingårdar med små volymer men stor passion. De utvalda vinerna presenteras så på nätet – och utbudet förändras hela tiden – och vi kan i lugn och ro, när som helst på dygnet läsa om vinerna och gårdarna och välja vad vi blir nyfikna på. Alla viner finns representerade; röda, rosa, vita och champagne och levereras direkt till dörren både i Sverige och Frankrike. Man kan plocka ihop sin egen lilla vinbukett eller välja bland färdiga lådor – eller rentav prenumerera. En sådan lockande idé, sinnlig, roande och förgyllande, för tänk vilket nöje att bjuda och njuta dessa paket, särskilt nu när det är kallt och ruggigt!
För egen del har jag inte marginalen att njuta av detta, som mina läsare vet, eftersom jag är ekonomiskt utblottad av ödeläggaren och hans tiofadliga brott mot mig och kommer leva fattig i resten av mitt liv, vad jag förstår. Men ni andra som kan, ni borde undersöka saken för det ger ett särskilt glimmer i vardagen att ta emot en låda vin direkt från vingårdarna till den egna dörren!
Jag vet hur kul det är för Peter ville köpa ”Denzel” till sin fru, och som tack för mitt besvär att gå och handla min egen bok och signera den för att inte tala om det enorma bekymret med att skicka den, fick jag ett par flaskor, och den spännande lådan tog sig verkligen fram till min adress, envist plöjde den sig igenom den stora snöstormen som lamslog Stockholm i november och minsann, sent om kvällen stod en liten man utanför min dörr, draperad i gnistrande snöflingor, så stelfrusen att han knappt fick upp papperet som jag skulle kvittera leveransen på, och strax därpå slukades han åter av snöröken medan jag fick den spännande lådan i min famn. Fint paketerade låg där tre flaskor, så vackert nedbäddade som om de vore dockor och jag flickan på julafton som varit snäll hela året.
Guds moder, utbrast jag och dansade av glädje, det är alltså aldrig, jag menar aldrig, som jag har extra lyx som en flaska vin hemma. Nu hade jag tre! Tre spännande flaskor från tre olika gårdar och tre olika år och i tre olika skepnader dessutom. Idag har jag dock bara EN! Men som jag har njutit!
I söndags kom min son hem och presenterade sin flickvän och vi satte oss genast att baka pepparkakor. Degen hade mognat i skafferiet i två dagar och ugnen stod på. Vi kavlade och måttade, vi pratade om högt och lågt, skrattade och fällde en tår medan eftermiddagen övergick i kväll och plåtarna for in och ut ur ugnen, och vi jublade över våra spröda doftande pepparkakor. Rätt vad det var, var vi förstås gräsligt hungriga på riktig mat. Som tur var hade jag köttfärs hemma och medan jag städade köket lagade min son köttfärssås. Vi lade på den röda julduken så att köket fick alla färger: gröna gardiner, turkosa stolar , blå ljusstakar och vaser och skålar med orangea apelsiner i och en varmt röd duk. Är det möjligt ? Ja ibland är det fullkomligt möjligt att blanda alla färger och lämna den svartvitgrå skalan, tro det eller ej!
Och så fick jag fälla en njutbar replik, som fick mig att känna mig som en äkta vuxen kvinna:
”Hör ni, jag har faktiskt en flaska vin. Vill vi ha lite vin till maten?”
Och den härliga lilla handlingen att plocka fram den vackra flaskan, läsa på etiketten och slå upp lite information om det förnäma vinet.
”Åh, det är ett fint vin. Ja, det kommer direkt från vingården! Det ska bli spännande att smaka!”
Visst, det kan tyckas ytligt men är det verkligen det? Nej! Man måste få njuta av en guldkant på samvaron. Vad hade vi annars druckit? Vatten med isbitar i.
En gång i tiden, när jag var gift, var detta att dricka ett gott vin till maten en del av livets självklara njutning. För de flesta är det en normal sak. Men för mig är det numera kolossalt festligt, så festligt att det gör mig alldeles sanslöst lycklig. I synnerhet är det lyckligt att få bjuda på det goda. Det kommer alltid att vara extra underbart att ha möjlighet att dela med sig istället för att hela tiden samla ihop varje smula till sin egen trista nöd, så som det mest är för mig.
Och ni anar inte hur gott vinet var! Vi drack med andakt och lust. Jag vill rekommendera Franska Vinkompaniet till mina läsare, hur ska jag kunna låta bli? Ni som kan! Unna er för sjuttsicken att beställa vin från Franska Vinkompaniet för den särskilda glädjen att med familj och vänner prova små passionerade vingårdars produktion. Ni kommer tindra med ögonen!
Jag är själv förvånad över hur en sådan sak kan göra en så glad. Naturligtvis var mitt sällskap en stor del av lyckan, men ändå.. att tillsammans njuta en särskild flaska vin, istället för någon gammal box…och istället för vatten, det förhöjer och förgyller stunden. Njutningen ger kraft. Det är viktigt att skapa stunder tillsammans att njuta av.
Enligt en stor internationell hälsoundersökning mår det franska folket tvivelaktigt bra med tanke på deras kaffe och vindrickande och ostsmaskande och oviljan att motionera – men detta: att sitta länge tillsammans och njuta av mat och sällskap och samtala och tänka till några glas utsökt vin, det är mycket mer hälsobringande för sinne och kropp än vad vi kanske förstår. Inte så konstigt. Det är ett av människosjälens uttryck att enkelt få hylla och fira detta: att vara tillsammans, att äta ihop, att prata om högt och om lågt. Att leva! Sällskaps skål i gott vin över ljus, blommor och god mat, skapar om och om igen lycka, inte bara i stunden utan också i vårt minne. Kolla upp Franska Vinkompaniet! Nästa leverans sker i februari! Jag skulle definitivt göra det om jag kunde! Här är länken:
