Nu , eftersom jag har begåvats med ett mirakel, mitt barns barn, en dotters dotter, har jag skäl att orientera mig bland dagens sagor.
Och en sak gör mig arg.
Varför inbilla barn att de kan göra saker som ingen kan göra?
Som att säga ” De flyger under vattnet. Det kan du också göra. Bara du vill. Du kan göra allt du vill!”
Varför inbilla stackars små barn att detta ska vara möjligt för dem – att göra precis allt de vill? De sitter där med sina små runda ryggar, mjuka kinder och öppna ögon och absorberar verkligheten, eller det som vi vuxna förmedlar som verklighet, det vill säga det vi sätter ord på och som blir barnens verktyg att förstå världen de fötts in i och DE kan inte avgöra vad som är rimligt eller inte.
Varför ska man ljuga om en sådan sak för de små?
Är inte detta – att vi kan göra vad vi vill bara vi vill det tillräckligt mycket – en av vår tids mest tärande missförstånd? Är inte just detta upprinnelsen till en hel massa olycka?
Hur mycket tårar och förspilld energi bäddar inte denna löjliga osanning för? Hur mycket frustration lagras inte i en människa som tror att den ska kunna överskrida naturvetenskapliga gränser bara den har viljan att göra det? Hur mycket självförakt och missnöje skapar inte en sådan larvig lögn som serveras som en gullighet? EN BEJAKANDE GULLIGHET! Eller?
Det är grymt att väva in denna lögn i de allra minsta som bygger sin värld. Det kan verka oskyldigt men det är GRYMT!
Självkännedom är en förutsättning för framgång, inte lögner.
Jag säger till de ungdomar jag möter i skolorna att en skatt är nedsänkt i precis varje barn. Men jag förklarar också att det betyder, för mig, att varje barn har möjligheten att utvecklas till något nära sitt bästa jag. Och att vuxenvärlden ganska ofta sviker i att SE det, eftersom den ganska ofta är så upptagen av sig själv. Men att människans törst är så stark att vi inte behöver så hemskt mycket ljus och vatten och näring och kärlek för att faktiskt få kraften till att börja vår utveckling. Och att var och en av oss har ansvar för vår skatt – när vi är så pass stora att vi förstår att den finns där. Och så stor är man när man går i högstadiet som de ungdomar gör som jag träffar.Så stor är man redan tidigare. Vi har den inom oss och vi kan välja. Ungdomarna får ofta ett särskilt ljus i ögonen när jag talar om detta. ibland tror jag att det är första gången någon har sagt något sådant till dem. Det ger dem inspiration, stolthet och en känsla av makt över sig själva.
Men det är inte samma sak som att säga ” DU KAN GÖRA ALLT DU VILL BARA DU VILL DET!” Långt ifrån. Om man tror man är SNÄLL när man påstår det så har man förfört sig själv för enkelhetens skull men gör alla en gruvlig otjänst.
Det är sannare och mer konstruktivt att säga att du kan- själv och med andra – lära känna dina krafter och förmågor och du kan utveckla just dina krafter, förmågor och intressen om du är envis och flitig. Du har makten att själv bestämma din flit. Men det finns massor massor massor av konster som du aldrig kommer kunna hur gärna du än vill bemästra dem. Vi har alla olika begränsningar och olika möjligheter och ingen är den andra lik.
Du KAN arbeta för att komma väldigt långt, genom träning, genom studier, genom att inte ge upp, men du KAN inte flyga under vattnet bara för att du skulle önska det. NEJ, barn, det är FEL! Tanten som skrivit denna bok HITTAR PÅ för att hon skriver barnböcker men hon hittar på utan respekt för DIG fast hon nog tycker det är JÄTTEFRITT att vara så påhittig och kanske berömmer sig själv för att vara så generös. Redaktören och många andra kring bokens tillblivelse tycker tydligen också att de är bejakande och härliga då de väljer just denna text men de har förmodligen inte haft tid att reflektera över vad de ger för budskap till små växande barn i den stora världen fast de borde göra just det.
Man kan tycka att det är en petitess. DET ÄR DET INTE.
Och det är LIKA MYCKET LÖGN fast det sägs överallt och hela tiden. Och det sägs hela tiden och överallt, på olika sätt.
Man kan tycka att det är fantasihämmande att säga NEJ BARN DU KAN INTE BLI SOLIST PÅ OPERAN BARA FÖR ATT DU VILL; eller NEJ BARN DU KAN INTE FORSKA PÅ STAMCELLER BARA FÖR ATT DU VILL, eller NEJ BARN DU KAN INTE FLYGA UNDER VATTNET. Men nej, det är INTE ett hot mot barnens fantasi.
När jag växte upp var inte allmänheten mottagare av budskap om basic omnipotens ut vad jag minns, men jag blev TILLRÄCKLIGT FRUSTRERAD av Ture Sventon! UTAN DETTA BUDSKAP. Är det förresten Ture Sventon som flyger på sin matta? Jag har FÖRTRÄNGT vilken j- a saga det var!
Jag satte mig gång på gång på mammas äkta hemmagjorda ryamatta, som låg i korrekt riktning mot balkongdörren vilken jag hade öppnat så klart, och kämpade med att få mattfransarna att fladdra till av plötsligt liv och flyga till Persien med mig. Jag var MYCKET tålmodig, MYCKET fokuserad, MYCKET målmedveten men det GICK INTE! HUR TUSAN GJORDE HAN?
Jag blev VANSINNIGT arg på denna sega hopplösa begränsning i verkligheten. Jag provade många gånger, vid olika klockslag och ljus. NÅGOT FATTADES MIG!
Samma sak med den LÖJLIGA TROLLSTAVEN jag hittade i min brors trollerilåda. I oändlighetens oändlighet stod jag och slog den på olika sätt i luften och uttalade alla magiskt ljudande trolleriramsor jag kunde komma på – MEN INGENTING HÄNDE! Jag minns fortfarande hur hostmedicinen jag slog ut med mina gester kladdade på linoleumgolvet under mina fötter och hur resten av familjen tjatade på att jag skulle komma till bords. JAG SKULLE BARA KOMMA PÅ GESTEN OCH RAMSAN FÖRST!
Tala om FRUSTRATION! Jag blev så ARG att jag känner det än idag men vem kunde man bli arg på? INGEN! Jag höll på att spricka! Alla blev arga på mig för att jag var SÅ ARG!
Och ändå hade ingen sagt till mig ”DU KAN OM DU VILL TILLRÄCKLIGT MYCKET!”
Nej, för jag är fostrad med att jag måste arbeta mig fram till saker. TRÄNA och komma över hinder och glädjas åt skuttet och sedan stöta på nytt hinder och träna igen. ÄNDÅ blev jag tokig och kände mig missnöjd med mig själv och kände att någonting FATTADES MIG som jag borde HA och som tydligen var självklart. Vad skulle jag då inte ha känt om jag hade LÄRT i mina sagor mig att allt jag vill göra är möjligt – som att FLYGA UNDER VATTNET????
Man är oavsett flygande under vatten rätt frustrerad som barn av allt man ska erövra och komma på. Ska man också få höra denna skitjobbiga osanning i sin sagobok och få den invävd i ens system från början och sin idé om livet ” DU KAN GÖRA VAD DU VILL!”…. ja, då är risken stor att man snart smetas, manglas och pressas rakt ut i den gigantiska sociala otillfredsställelsen som leder till den självdestruktiva ledan som leder till allehanda bekymmer som jag inte orkar räkna upp här, men som vem som helst kan tänka ut, för effekten av ledan ser vi överallt och den kan i extrema fall bli farlig både för en själv och för andra. Vad är det för kul med det?
Ja,
jag anser att vi har ansvar i allt vi säger och gör inför våra små barn för allt vi säger och gör förmedlar vi till våra barn och de använder det som material för att bygga ihop sin idé om sig själv och om världen. Det är ett stort ansvar. Det är därför det finns VUXNA.
ÅT HELVETE med du kan göra vad du vill bara du vill det tillräckligt mycket! GLÖM DET!
Det är dagens vrede.
