En liten aftonsång.
För ett och ett halvt år sedan när jag målade och fixade min bostadsrätt i Söder Torn för att sälja den för att täcka de skulder som ödeläggaren skapat i mitt liv, hittade jag en liten lapp med en text som min son skrivit när han var liten och satt vid pianot. Han hade också skrivit ned ackorden och jag minns inte melodin exakt men på ett ungefär, bombsäkert strofen ” jag vill ha vatten sa katten ”, den finaste biten. I kväll hittade jag sången, som jag spelade in på telefonen i mars 2015 där jag satt bland flyttkartongerna i lukten av målarfärg, och försökte smälta hur allt hade blivit. Min pojkes nedplitade ord med stora bokstäver och minnet av melodin gav mig ett lysande eget rum av lugn i misären.
Det är en vilsam sång. Och pianot är från 30 talet, inköpt av min morfar disponenten på Vin och Spritcentralen och min mormor till deras hus i Tomelilla. Vart jag än flyttar tar jag med mig pianot. Ödeläggaren vars specialitet var att överskrida gränser, tog sig till att måla den djupa vackra mahognyn i en brun matt färg när han var ensam i mitt hem. Men han kom inte åt ena kortsidan som stod mot väggen. Så lite av det ursprungliga vackra finns kvar.
Nu spelar jag på mitt piano igen. Trudeluttar också emellanåt, fri.
