http://www.svd.se/att-alska–aven-om-man-inte-alltid-vet-hur/om/bokhosten-2016
Det började plinga i min telefon medan jag lagade frukost till min gamla mor. ” Du har fått en strålande recension i Svd!”
Jag tog det med en nypa salt. Men det kom fler pling och jag fick snart med bultande hjärta rusa till affären för att köpa lördagens SvD!
”Titta!” sa jag till kassörskan ” Min bok är till och med på första sidan!” och så läste jag blänkaren:
”Äntligen en svensk roman om vad manlighet och kvinnlighet betyder.”
Nu bubblade hjärtat i bröstkorgen och strax hemma kokade jag kaffe och serverade lussekatter, istället för frukost, för detta torde vara skäl att fira? Och mamma fick stänga av den klassiska musiken hon alltid lyssnat till, där hon ligger och svävar i sina tankar i mormors sammetssoffa från 20 talets Tomelilla, och kaffet rykte i våra koppar och jag satte mig högtidligt tillrätta och läste högt. Väldigt högt, eftersom mamma hör dåligt, och mycket välartikulerat. Varje ord var som en visa! Eller en lisa! För författarsjälen!
Helt ärligt, alldeles ocoolt måste jag berätta hur det kändes. För så här är det; efter den förödelse jag varit med om på grund av det tiofaldiga brott jag har utsatts för, så är jag ganska skör. Eller, jag är förbannat stark samtidigt, som en vidja som viker sig i vinden men inte bryts, fast man undrar ju ibland: hur länge då? Hur länge kan man ligga tryckt mot marken och ” eat mud” precis som förövaren sa att jag skulle göra, innan man ger upp? Med tanke på dessa års eldprov och utsatthet är det värt gränslöst mycket att den roman jag trots allt har lyckats få ihop, blir läst och förhoppningsvis uppskattad, förstådd!
Som författare, med identiteten så djupt nerborrad i just författandet, försöken att beskriva livet med dess magi och sårbarhet och ensamhet och kärlek, är detta… att bli läst av någon som begriper vad man är ute efter i sitt skapande SÅ viktigt, kanske i vissa lägen avgörande för ens fortsatta skrivande. Och som var och en förstår, är då en recension av betydelse. Men det räcker med en eller två där man förstår att JA, hen som har läst min berättelse har läst med allvar, intelligens, värme och förstått vad jag har försökt gestalta, forma, fråga. Förstått och tyckt om! Det är klart att man blir lycklig. Man kan annars tro att man är ute och cyklar, att man kanske har upprättat en egen värld och använder sina ord i fåfänga, utan att någon förstår? Det vore mardrömslikt. Då är allt över.
Men nu, denna recension får fortfarande 24 timmar senare mitt hjärta att bubbla. Min berättelse har nått fram. Som författare är det ju det som är syftet med alltihop! Berättelsen har berört, den har skapat frågor och känslor och mening. En vanlig läsares läsning drabbar mig lika mycket, sannerligen och jag blir lika varm i hjärtat och rörd och stärkt av det, men när det står tryckt i skrift i en av våra stora dagstidningar är det klart att det känns extra. Och som Marianne Lindberg de Geer skrev till mig ; den här positiva recensionen är EXTRAORDINÄR! Hoppas att Denzel når fram till många läsare!
