En älskad. Så mycket älskad.
Med så mycket ljus i sitt väsen. Med så mycket strålglans och kraft i sin själ. Så mycket heder, ömhet och optimism. Fylld och buren av och i kärlek.
Så oändligt oändligt sorgligt. Så outsägligt smärtsamt för oss. Jag vill inte skriva om det men jag måste skriva detta. För jag kan inte låtsas som om ingenting har hänt och fortsätta skriva på min blogg, som om ingenting har förändrats, när så oerhört mycket är förändrat.
Ingenting kan göras. Mer än att fortsätta. Tänka det ljusa, tänka kraft, tänka riktning och tänka kärlek.
Men att älska så. Varandra. Hur mycket en älskad människa tar med sig när han eller hon går. Hur obeskrivligt stor smärta en älskad människa skapar när han eller hon öppnar dörren och helt enkelt går. Den älskade människan skulle aldrig vilja göra alla dem den älskar så illa. Aldrig. Men ibland är den älskade människan djupt förvirrad och löper risk att förlora perspektiv. Helt enkelt för att det är svårt – i vissa skeden mycket svårt – att vara människa. Även som mycket älskad. Även som mycket stark. Även som mycket klok. Även som mycket ljus. Även som mycket kärleksfull. Även som mycket buren och hållen.
Frid vare med er , alla oroliga själar. Frid vare med er här och nu och i framtiden.
Värme och kärlek till dig Christina Herrström! Det är så oerhört viktigt att göra som du gör vid förlusten av en älskad, att orka, att kämpa, att älska, att fortsätta och ta sig igenom. Det går på nåt märkligt sätt till slut. Att ta sig igenom sorgen och det svartaste svarta alltså. Passa på att skriva nu. Att fundera, kontemplera och filosofera. Och prata!!! Med gemensamma vänner och kanske nya. Prata, skriv, tänk och gråt. Och titta på stjärnorna klara augustinätter. Stor kram!
Tack för fina ord! Tusen tack!
Hej Christina.
Jag läser din blogg för du är en stor förebild för mig. De tv-serier som du och Peter Schildt skapade tillsammans på 1980- och 90-talet har gjort ett enormt intryck. Jag tycker de är något av det bästa som visats i SVt någonsin.
Jag skriver till dig för att du har inspirerat mig att skriva ett eget teatermanus och för att jag vill tacka dig för det. Jag har, över alla egna förväntningar, lyckats få ihop en ensemble med fantastiska skådisar och vi siktar på premiär någonstans i Stockholm i höst.
Hoppas du tar dig igenom dina sorger på bästa sätt.
Kram
Josefin