Christina Herrströms Blog

Åh kära Liv!

Vad jag önskar att detta foto på mig taget den 7 april av Alexander Mahmoud, ute i vårkylan på Sergels Torg, min stad, mitt city, mitt hemma, där jag är uppriktigt glad och livad ska vara som ett tecken på att allting nu snart blir bra igen!

Fotot tas ju av en anledning, för att jag har välsignelsen och förbannelsen att skriva. Weiterlesen →

Hej alla mina läsare!

Jag tror inte att jag kommer att skriva på ett tag, eftersom jag inte har något att skriva om och samtidigt för mycket att skriva om. Weiterlesen →

Ich bin ein wenig überrascht, dass es viele Tausende waren, die den Blog lesen, die Gesellschaft besser Liebhaber braucht aber viel weniger, der die letzte des Eindringens lesen! 🙂

Davon abgesehen,, Sie, die haben mein Vermögen in der letzten Zeit verfolgt, oder vielmehr erhielt Fragmente aus dem Schicksal, das mir in Form des Psychopathen befiel, die alle meine finanzielle Sicherheit nahm, in Form von Geld in Wohnraum in der Stadt, von mir und vier Jahre meines Lebens , jag vill bara berätta för er att jag ändå är ganska glad. Nu. Weiterlesen →

Jag läste ett citat ur Horace Engdahls bok Den sista grisen som löd ungefär så här ”penetreringen är alltid ett nederlag för kvinnan och en seger för mannen.”

Det var man ju tvungen att läsa ett par gånger och häpna över. Och det finns naturligtvis hur mycket som helst att reflektera kring detta. Alltså detta med penetrering. I största allmänhet. Weiterlesen →

Ännu en berättelse ur livet om snälla taxichaufförer. Det är ungefär ett år sedan jag skrev den förra. Det var när jag just hade städat ur min bostadsrätt i Söder Torn på Medborgarplatsen och måste ta en taxi med städsakerna till den förort jag hamnat i med skyddad adress. Weiterlesen →

Någon sa till någon av mina nära att människan är i grunden melankolisk. Och missnöjd. Weiterlesen →

Jag blev vansinnigt fascinerad av SVTs program Gift vid första ögonkastet. Jag har sett varenda avsnitt, om än inte på helspänn så med aktivt intresse. Till min egen häpnad.

Det gör mig lite fundersam dels att man gör ett sådant program men också att jag själv blev så hooked. Det är ju en så dum idé! Men det är roligt och rörande att se de här människorna som önskar sig så högt att få gifta sig. Weiterlesen →

Jag vet att psykvården är undermålig och man får höra förskräckliga historier om hur sköra människor behandlas, vilket är under all kritik i ett samhälle som vårt. Naturligtvis behövs enormt mycket mer resurser, vårdgivare och kunskap inom detta häpnadsväckande eftersatta område. Förutom att det skulle bespara människor och ringarna på vattnet-människorna runt om stort lidande skulle det vara samhällsekonomiskt intelligent.

Men Weiterlesen →

För ett år sedan visste jag inte var jag skulle få fortsätta mitt liv. Jag visste bara att jag tvingades sälja min bostadsrätt i Söder Torn på Medborgarplatsen, Stockholm, för att täcka de skulder som psykopat/mytoman/sadistmannen orsakat i mitt liv.

Jag ställde mig i kö för ett magasin där jag skulle placera mitt bohag men själv visste jag inte var jag skulle vara. Kan ni tänka er den känslan? Det fanns inga alternativ. Weiterlesen →

Vi satt i färdtjänstbilen, mamma och jag, på väg till min farbrors begravning. Det är precis två år sedan. Det var en grå dag, landsvägen var sörjig, snön ven kring bilen. Min föräldrageneration faller ifrån, en efter en. Något rycks loss, bit för bit, smälter in i ordlöshet. Weiterlesen →