Jag läste ett citat ur Horace Engdahls bok Den sista grisen som löd ungefär så här ”penetreringen är alltid ett nederlag för kvinnan och en seger för mannen.”
Det var man ju tvungen att läsa ett par gånger och häpna över. Och det finns naturligtvis hur mycket som helst att reflektera kring detta. Alltså detta med penetrering. I största allmänhet.
Tänker män så? Eller vissa män? Vad konstigt. Jag för min del tycker det verkar väldigt ängsligt tänkt, förutom att man verkar ha fått det hela en aning om bakfoten. Eller vilken kroppsdel man nu har fått det hela bakom. Är kärleksakten, eller sexakten, eller kärlekssexakten eller sexkärleksakten alltså en strid med segrare och förlorare? Vilket oerhört dåligt påfund i så fall av moder natur. Och konstigt, måste man säga, att denna aktivitet är efterlängtad och hyllad av både män och kvinnor. Den borde inte vara det, med tanke på att väldigt många män är pacifister, eller helt enkelt inte ser sin kvinna som ett offer och varför skulle kvinnor om och om igen vilja utstå detta nederlag? Nä, tankesättet är ju en aning pinsamt…!
Och den här så kallade penetreringen brukar ju – det vet alla kvinnor – få män att förlora kontrollen. Dessutom. Allt som oftast. De fullkomligt veknar i makt. De kan ha makt på alla andra sätt men där, där veknar de och blir alldeles svaga. De kan göra vad som helst för detta. Det kan man väl inte påstå är en segrares beteende? Och som alla världens kvinnor genom tiderna vet så ligger det ju en ständig vädjan bakom detta ”dåd”! Hur kan man få det till att bli en seger? Betänk hela manssläktets vädjan, alla de sorter, vackra, unga, gamla, fula, hängbröstade, skalliga, underbettiga, fnasiga, trevliga, otrevliga, charmiga, pinsamma, underbara, motbjudande… tänk på alla män, pojkar, gubbar GENOM TIDERNA plus alla olika kulturers alla män med denna sin klassiska av alla kvinnor kända vädjan. Hur många som helst. Tänk så mycket VÄDJAN och så mycket TJAT. De ansersig till och med behöva köpa sig till denna ”seger”, en hel industri är byggd kring denna ” seger ”. Hur sjutton gubbar, så att säga, tänker den ( gubbe ) som kallar penetreringen för seger? Det kan inte hjälpas att man drar lite på munnen.
Sedan är det allmänt omvittnat från manshåll genom tiderna att de känner sig lite vilsna, nästan skraja när de glider in i en kvinnas kropp och universum. Det är ju hon som har honom då, det han dyrkar högst hos sig själv, inom sig och det kan tydligen upplevas som läskigt. Somliga är rädda att förlora sig själva i henne! Sitt jag! Det är förståeligt och ligger närmare till hands än associationen till victory.
För övrigt är det där ordet ” penetrering ” ett mycket konstigt ord. Det låter inte särskilt trevligt. En aning tekniskt och i fullkomlig avsaknad av sinnlighet. Men det är kanske meningen, när män tänker och säger ordet ” penetrering”. Det kanske känns tryggare, som kontroll.
För min del har jag aldrig förstått vad man menar med att mannen penetrerar kvinnan. Det låter som om han borde komma ut på andra sidan. Men om man bortser från det, så har jag i alla fall aldrig kunnat få ihop ordet med verkligheten. Jag minns att mina små kamrater när vi var i elvaårsåldern pratade om detta fenomen och jag kunde inte fatta det då heller. Även om de inte benämnde det hela som ”penetrering”. Jag kunde absolut inte, hur jag än försökte, föreställa mig det hela på något annat sätt än att kvinnan trädde på sig mannen.
Det stämmer mer med verkligheten. Kvinnan trär ju på sig mannen! Hon trär på sig honom eller som variation trär hon sig själv på honom. Men påträdning är det. Penetrering? Nej, det är en manlig ordmaktsmanipulation. Precis som naturfilmskommentarerna förut alltid löd ” hanarna slåss för ( den passiva )honan ( som tittar på och väntar på att bli vald)” , medan det i själva verket är honan som väljer den starkaste hanen, vilket hon får veta genom att se deras slagsmål. Det är av största vikt för henne eftersom hon måste ha starka friska barn. Och det är lika självklart det, som att kvinnan trär på sig mannen.
Jag har i alla fall aldrig upplevt det som om jag blivit penetrerad. Jag vet faktiskt ingen kvinna som upplever det så. Tur det. Vem vill bli penetrerad? Det låter väldigt våldsamt. Så penetrering sker vid våldtäkt. Inte annars. Och det är den skillnaden som gör det till våldtäkt.
Jag tror att de flesta kvinnor anser att de öppnar sig för mannen och i detta trär de på sig honom. Hans kropp viftar liksom utanpå, och det är hon som håller fast den inom sig genom hans pickadongel. Dessutom kan kvinnor trycka ut en man under akten. Alla vet att kvinnosköten trycker ut barn och pingpongbollar. Ett kvinnosköte kan bli väldigt starkt, det ligger i dess natur. De flesta goda älskare brukar också uppleva det som om att de i akten förenas med kvinnan och far ut i en rymd som hon öppnar för dem. Då blir han väldigt lycklig, euforisk, extatisk och befriad. Så ligger han och pustar och är helt matt och slak , medan hon kan fortsätta hur mycket som helst eftersom kvinnor är multiorgasmiska. Vad är det för en bisarr segrare? ”Vatten vatten!” ber segraren i en pöl av svett och orkar ingenting, medan kvinnan samlar ihop sina hulda lemmar och skuttar iväg efter iskallt vatten och säger ” Upp igen min fåle! Upp och verka! ”
Vadå seger? Jag har inte läst Horaces bok men den ur sitt sammanhang tagna meningen ger viss klang åt bokens titel.
