Tack Olle Carlsson som gjorde söndagen så lycklig!

Trots att jag själv tror att jag kan sprida ett och annat visdomsord så är jag ganska skeptisk till visdomsord i sig. Jag måste liksom uppleva allt och göra det till mitt innan jag kan ta det till mig. Kanske är det så med oss alla och därför kan inte de unga lära av de äldres livserfarenhet.

hur som haver. Min kompis från kören Fotini har gift sig med storprästen Olle Carlsson och alla älskar alltid hans ord. Just för att alla dyrkar hans ord  har jag varit skeptisk eftersom precis som med komiker som man skrattar åt bara de visar sig eller säger de mest ointelligenta skämtsamheter, kan en visdomsordens budbärare begapas utan täckning.

Men jag har på Fotinis Facebooksida då och då läst dagens visdomsord skrivna av Olle Carlsson och även om det är plattityder ibland, är de ofta väldigt bra saker! Och plattityder är ofta också sanna, men kanske bara sagda för många gånger. Själv jobbar jag mycket med plattityder. Vad det gäller dem handlar det mest om att finna på ett  nytt sätt att beskriva det invanda som platityderats.

Idag såg jag en intervju med herr Carlsson, vilken handlade om påsken. Det var inte så  mycket nytt, men däremot var det kittlande uppiggande underbart att höra honom tala om SÖNDAGAR! Att liksom påskdagen, då Jesus återuppstod, vilket berättar för oss att livet alltid återvänder, att livet är starkare än döden, att vi alltid får en ny början,  så är VARJE söndag en dag för nytt liv, för en ny början, för att livet återvänder, för återuppståndelsen. VARJE SÖNDAG! Så underbart! Man sliter och försöker klara av sina uppgifter under veckan och är trött på lördagen MEN på SÖNDAGEN…. DÅ kommer livet tillbaka! Söndagen blir en symbol, en återkommande påminnelse om livets nya tag, och det ger en rytm till vilsenheten! Och jag får rum att göra söndagen till en pånyttfödarritdag, även om det sker i tysthet i mitt inre. hurra! Jag fick en RYTM!

Jag har haft ett kluvet förhållande till söndagar länge. Som frilansande författare anser jag att jag måste arbeta varje dag. Om inte konkret så i alla fall i huvudet. Eftersom detta med pengar alltid jagar mig, i synnerhet nu när jag ruinerats, av en man som lustigt nog heter Jesus, kan jag inte slappa.  Jag har inte tillåtit mig vila på söndagar. ”Skärp dig! Det är vilodagen!” sa mannen jag har vid min sida för några veckor sedan, utan att tidigare ha uttryckt kristendom. Jag lyssnade förvånat. Han, mannen vid min sida och Gud,  har rätt för löntagare, tänkte jag. Men inte för MIG!

Så kom OLLE CARLSSON!  Tack Fotini!  Och jag fick höra att det ALLTID kommer en ny början. Att livet ALLTID kommer tillbaka. Att LIVET alltid föds på NYTT!  Och söndagarna, VARJE söndag, symboliserar detta! ÅH!

Och han sa det också ur en erfarenhet av ändlöst antal möten med människor i helt obegripligt svåra livssituationer. LIVET KOMMER TILLBAKA! Söndagar finns!

Jag känner faktiskt en stor lycka i det. Kanske den riktige Jesus snuddade vid mig? För dessa ord inspirerar mig med kraft och ger mig en absolut känsla av det gamla ordet FÖRTRÖSTAN!

Söndagarna ska vara min PÅNYTTFÖDELSEDAG från och med nu. Det är DEN dagen då jag ska reflektera över det NYA, locka det till mig, sjunga för det, vyssa och vagga, vattna och nära och ha tillit. Vilodag passar mig inte, för hur TUSAN ska man kunna vila i min utsatta skitsituation, men DETTA kan jag ta till mig, på riktigt, alldeles alldeles riktigt. Och i det finns en vila. Det finns en vila i att veta att det jag gör nu gör jag denna pånyttfödelsens dag och jag ägnar min kraft åt att helga livets ständiga pånyttfödelse. Gud så bra!

HURRA! Idag är det måndag, men ändå!