Det är något så extremt unket över män som saknar självdistans och anser att de har ett slags rätt att njuta kvinnors skönhet, vilket är en ständig uppmaning att göra sig vackra för vem som helsts blickar, vilket är ”världen”.
Den unkna bisarra och sjuka industri som lägger kvinna efter kvinna under kniven för att de ska känna sig hela och sanna borde i jämställdhetens tecken också erbjudas män.
Det är bara att titta sig omkring: Vilka håller sig bäst och är snyggast även upp i hög ålder? Kvinnor. I hög grad helt utan plastikoperationer. Hur ser männen ut? De har dålig hållning, de har hängbröst, kulmagar, pinniga ben, slappa rumpor. De har hängpåsar och hängkinder och spruckna blodkärl i ansiktet. Deras näsor och öron bara fortsätter att växa. Det är inget man drömmer om att njuta i sänghalmen.
Man kan inte ens ägna dem en kisande njutblick på badstranden. Deras uppenbarelser piggar inte upp, fast de själva bligar lystet. Dessa fysiska brister, i synnerhet hängbröst, kulmagar och sladderpungar, får en inte att känna sig vital och alert. Man drabbas inte precis av en oemotståndlig lust att stiga fram och flirta vid glasskiosken då man lika plötsligt blivit sugen att slicka på en Magnum. Nopi nopi.
Vi kvinnor är djupt diskrimernade vad det gäller manlig skönhet. Inte får vi njuta den manliga kroppens löftesrika linjer ens på affischer i tunnelbanan, eller i tidningen. Fast vi trängtar och längtar och multiorgasmiska som vi är – rent fysiskt behöver- för att må bra. Vi vill inte bara ha män för deras sociala status eller pengar längre. Vi kan skaffa social status och pengar på egen hand. Vi vill få vårt estetiska sexuella behov tillfredsställt. Hur annars ska man uppamma kraft i sängen? Om man ska ha att göra med en karl vars hängbröst viftar för att inte tala om pungen? Allt sladder och slafs. Vad ska man göra med en uttänjd hängpung som smetar sig platt mot låren? Man vill ju gärna få krama en fast pung, en sådan man kan orientera sig över i dess fina fasta vindlingar och smaka på. Men hur gör man med en lång hårig påse?
Åh vad vi kvinnor skulle få andas morgonluft om vi i tidningen kunde få se sexlivets frälsning i form av annonser på fagra muskulösa gåtfullt blickande hemlighetsfullt leende män med fasta former. Jag kan se framför mig en man – slank och stark – stå med ena foten upp och den andra i marken. På en strand. Den gyllenlena huden. Glittrande hav anas i bakgrunden. Han sneglar lovande över sin lagom muskulösa axel – på mig. Och hans bringa är stark och fast. Små fina bröstvårtor. Aaah. Och sedan… blicken glider ner över den slanka starka magen, den smala höften och där under det upplyfta låret…. den fasta pungen. Då vattnas det i munnen på en kvinna. Mannen är ganska mogen men han har en ung fast pung, varje kvinnas dröm. Att slippa överse ( blunda ) i sängen. Bara hänge sig. Man vill bara sticka in armen och greppa tag om den, känna dess tyngd och fasthet.
Det måste vara en jätteindustri. Jag tror att det kryllar av hängpungar. Vad jag har förstått är det en väldigt normal och naturlig utveckling hos män. Somliga har det redan som unga. Alltså måste det finnas ett ändlöst behov ! Vilken fröjd det vore för alla inblandade om vi finge behålla den där krispiga fräschören på den vindlande lilla valnötsliknande frukten?
Och man skulle känna sig mer kvinnligt potent om mannens bröst minskade i det erotiska mötet, det kan kännas lite konstigt med mjukt mot mjukt. Överhuvudtaget borde allt mansfett stramas upp eftersom just den där mjukheten är kvinnlighetens sensuella signum – inte mannens!
När hängbröst och hängpungar är fixade kanske det är dags att börja älska. Alla skulle älska mer. Det skulle få återverkningar i samhällsklimatet! Och vad fint det vore att se lyckliga män, nöjda med sina kroppar, sprida harmoni omkring sig med den transformation av själ och självuppfattning som följer på några enkla fysiska korrigeringar. För att inte tala om den vinst det skulle vara för kvinnorna. Beyond words.
