Här ser ni min duva vid pumpen!
Jag förälskade mig i henne, den turkosa keramikduvan och hennes runda kropp. Hur kan man förälska sig i ting? Jag har de senaste dagarna förälskat mig i en hel rad TING. Det är för att jag ska bygga mig ett nytt hem, ett liv på nytt, så jag måste fylla det med nya saker. Jag har till exempel ingen stekpanna.
Men idag köpte jag en gryta. Som jag kan steka i och göra grytor i. Från Kockum. Den är blå. Så vackert lockande blå. Allt verkar vara blått kring mig just nu. Min gryta är redan väl använd. KOCKUM SVENSKT JERNVERK står det på den. Den har stått på någons spis och samlat goda smaker i sitt järn. I den finns erfarenhet och drömmar. God mat, kring ett matbord ( som jag ännu inte har) med mina vänner, mina barn. Min stora blå gryta. Den kostade 400 kronor. Den gör mig lycklig.
Precis som fru Duva. En så onödig pryl. Att välja den onödiga mitt i nöden, är kul! Jag älskar min duva! Jag har också köpt höstbyxor. Om ni vill veta. Svarta tajta. Wera. Jag längtar till att ikläda mig dem. ”Det är sådana man har på kvällen, ja”, sade Sigbritt som levt hela sitt liv i Paris bland jetsetmänniskor när jag visade henne dem.
”På kvällen!”
JA! Som om det var skillnad på dag och kväll, som att nu blir det kväll, nu är det dags för drinken och kvällsaktiviteterna, allt det sociala umgänget som väntar. Nu ska jag sätta på mig mina svarta tajta eleganta kvällsbyxor!
Så blir det nog inte. Det hade varit roligt om det blev så.
Men fru Duva kuttrar ändå. Och grytan puttrar i bästa fall ibland. Jag har ävenledes ( känns som att det finns ett sådant ord) införskaffat ( roliga ord tycker jag) två par eleganta skjortblusar ( ett fult och trist ord) och en lång elegant byxa. För endast 330 kronor. Jag är en mästare på just detta. Att få ut mycket ur lite kosing. Har man varit frilans i hela sitt liv får man ÖGA för det. I flytten blev jag av med en hel del kläder förutom mitt älskade blå MÅLERÅS fat av Englund. Tänk att man älskar vissa ting. De som förskönar tillvaron. Så att man kan sörja att de saknas.
Åh vad jag längtar till att vara världslig efter allt detta själsliga slit. Glida runt och vara VÄRLDSLIG. Det har varit alldeles för lite världslighet i mitt liv! Alldeles för mycket allvar, utmaningar, och eviga reflektioner av nöden tvungna i alldeles för många år! Låt mig få vara värdslig nu!
Min mamma sa ikväll då jag uttalade ett par smärtsamma reflektioner
”Bli inte bitter. Då segrar det som skadat dig.”
Det vet jag. Det är sant. Och det var väldigt lätt att slinka ur bitterhetscirkeln då min 92åriga moder sa detta. Hon är inte det minsta bittert lagd. Vi skålade.
Men jag kan bli bitter när jag tänker på hur jag har vrängt mig hit och dit i min själ för andras skull. Och sedan slår det ändå tillbaka på mig för att jag bär smärtor som borde släppts fria och som istället karvar i mig och skapar avstånd. Jag är inte den enda. Massor av människor gör så, kanske i synnerhet, troligen i synnerhet, kvinnor, mödrar.
Det får mig att tänka på en bekant som var otrogen. Hans fru berättade det för barnen istället för att ta hand om det själv och så att säga skydda barnen. Hon deklarerade för dem att detta har er pappa gjort. istället för att måna om deras relation till sin far, så att säga. Hon lät honom ta konsekvenserna själv av hur han hanterat det förtroende en familj är. Det var rätt gjort! Barnen blev fly förbannade. Så klart. De kastade ut alla hans älsklings- cd genom fönstret och sparkade på honom och uttryckte på alla sätt sin besvikelse och vrede. Han förstod vad han hade gjort. Och ville istället rädda sitt äktenskap och familj. Vilket lyckades. Och modern stod inte där och bar allt själv.
Det är så många mödrar som bär allt skit själva för att de tror att det är deras ansvar för barnen, ett ansvar som fäderna misslyckas med att ta. De fyller i de brister fädernas egoism skapar. Men barnen kommer inte tacka dem för det. Barnen kommer att välja pappan för pappan kommer inte vara bitter. Han har förmodligen leende glidit igenom allt utan att fatta hälften av den smärta som uppstått i hans spår. Någon har sopat igen. Den som sopat igen och burit smärtan kan däremot ha blivit bitter. Förlust på förlust i ”omtankens” spår.
Duvan. Grytan. Mina svarta tajta höstbyxor.
Jag ska inte sopa igen någonting mer. Aldrig. Jag ska inte läka andras brister.
”Nu ska du ha roligt” säger mamma. ”Jag kan bjuda dig på en helg på Ystad Saltsjöbadens spahotell! Jag vet att du skulle vilja komma dit! ”
Sie sagt es mit Tränen in den Augen.
”Sie sagt es mit Tränen in den Augen. Sie sagt es mit Tränen in den Augen”
Sie sagt es mit Tränen in den Augen.
”Sie sagt es mit Tränen in den Augen, Sie sagt es mit Tränen in den Augen”
Sie sagt es mit Tränen in den Augen. Sie sagt es mit Tränen in den Augen, Sie sagt es mit Tränen in den Augen.
”Sie sagt es mit Tränen in den Augen. Framåt, Sie sagt es mit Tränen in den Augen”
Sie sagt es mit Tränen in den Augen. Sie sagt es mit Tränen in den Augen. Sie sagt es mit Tränen in den Augen.
Sie sagt es mit Tränen in den Augen. Sie sagt es mit Tränen in den Augen. Sie sagt es mit Tränen in den Augen.
”jo, Sie sagt es mit Tränen in den Augen”, Sie sagt es mit Tränen in den Augen. ”Sie sagt es mit Tränen in den Augen. Sie sagt es mit Tränen in den Augen”
🙂
