I helgen tog jag min dotter och sexåriga dotterdotter, iklädd tigerdräkt ( inte jag alltså, utan min dotterdotter ) till familjekonserten DRILLAR och DRAKÖRON på Konserthuset, det underbara blå. Vi har varit där förut, flickan och jag, i biljettkassan för att hämta broschyr om vårens barnkonserter.
”Ska vi gå IN?” frågade hon när hon skuttade uppför trappan. ”Ska vi gå IN i Konserthuset?” och kastade en blick på Carl Milles ”Orpheusgruppen” ( Orpheus , hjältediktens musa, som hanterade lyran så ljuvligt, för att inte säga gudomligt att floderna stannade för att lyssna och bergen kom närmare, Orpheus som förlorade sin älskade Eurydike till dödsriket men med sin lyra lyckades tränga in i Hades rike och rörde Hades och Persefone med sin musik och sin sorg så att han faktiskt skulle få hämta tillbaka henne och så vidare. Skulpturfontänen står som de flesta vet framför Konserthuset i Stockholm och är ganska nakna och Orpheus representerar musiken i den grekiska mytologin) och kvävde ett sensationellt fnitter:
”En massa RUMPOR!” Bara det! 🙂
Huset var fullt med folk, vuxna och barn, och vi fann våra platser på parkett, omedelbart hänförda av den magnifika orkestern, inte vilken orkester som helst utan Kungliga Filharmonikerna. Vilka vackra instrument! Alla de olika formerna, materialen, skimret och tänk att dessa ting med åtföljande människa kan skapa musik! I fonden, över den gigantiska orgeln ” Va? Är det ett instrument?” fanns en filmduk där Ayla från Bollibompa satt och slappade vid ett köksbord. Men! Hon skulle varit där, nu och då och dirigenten fick ringa efter henne. Hon svarade och fick jättebråttom – vi satt ju alla och väntade, alla barnen och hela orkestern med sina instrument! Så hon fick sätta fart och vi såg henne springa genom stan ackompanjerad av George Bizets Les Toréadors ur Carmen, och på vägen hann hon smälla i sig ett par semlor, innan hon fortsatte över Hötorget där vi ju nyss varit, förbi Orpheus och upp för trappan och ända in till oss i värmen i Grunewaldssalen. Det var riktigt bra tänkt och genomfört och fångade alla i salen. Och så fortsatte det, med barnens nyfikenhet alert, den följande timmen, vilket är fantastiskt nog. Föreställningen lyckades hålla en perfekt balans, den var inbjudande och generös men aldrig fjantig så som det lätt kan bli när vuxna vill nå fram till barn. Stråkfamiljen blev presenterad, klarinett, fagott, oboe, tvärflöjt, tuba och pukor och trummor och harpa och flygel. Vid ett tillfälle var vår lilla tös så nyfiken att hon måste ställa sig upp i mitt knä för att försöka få syn på alla instrumenten längst bak.
Det är mäktigt, berusande och själsligt vederkvickande att se en orkester spela live. Det är en gåva, svår att beskriva och förklara, att beröras av musiken komponerad av andra människor. Vad är det som händer? Musiken berör oss, och det berör oss att se musikerna hantera sina instrument, det rör något i oss då vi upplever ljuden och klangerna i rummet men hur, vad, vilken magi? Vilken gåva. Och barnen! Barnen med sina öppna små ansikten, med glimrande ögon, öppna sinnen. Barnen som tar emot. Som kommer bära det med sig! Det är så vackert! Och vi, vi vuxna, också vi blir ju berörda, inte bara av barnen, utan precis som dem, av musiken. Det är någonting obeskrivligt över det. Konsten, konsten vecklar upp oss till rosor, och gömmer oss samtidigt i en hemlighet som ständigt alstrar ny kraft.
Tänk att vi lever i en tid, i en del av världen, i ett land där Konserthusen med sin höga professionalism, med sin kärlek till musiken och konsten, med sitt slit och sin budget, gör föreställningar direkt riktade till barnen. Tänk att dessa ypperliga musiker sitter där och spelar för oss, och för barnen! Samma orkester som spelar på Nobelfesten spelar för våra barn och med samma professionalitet och känsla. Tänk – detta underbara görs för barnen! Och för en peng mindre än en biobiljett. Och huset var fullt, till sista plats. Och barnen var med, de var verkligen med! Ibland blev Isa lite trött men då lade hon sig bara på oss och sträckte ut sig i sin tigerdräkt. Och sedan åt vi semla, mormor som är jag, mamma som är min dotter, och vår glimmerflicka och när hon kom hem berättade hon för sin pappa om alla de olika instrumenten för sin pappa.
Biljettpris barn: 60 kronor vuxna 150 kronor
Och musiken som vi bjöds på var:
programmet till konserten för Barnen! Bizet, Mozart, Beethoven, Debussy, Alfvén, Sibelius, Elgar, Tjajkovskij, Saint- Saens, Wagner och Musorgskij
