Minsann, tyckte juryn att Tusen gånger starkare skulle ta hem Storytels stora ljudbokspris 2024 i kategorin Ungdom. Den är så lysande bra inläst av Ella Schartner, en inläsning som i det här sammanhanget naturligtvis var avgörande för priset. Så roligt! Och tack alla som tog sig stunden att rösta på boken så att den kom till final.
För arton år sedan var Tusen gånger starkare Augustnominerad och jag satt ute i mörkret i publiken och började där och då verkligen hoppas på att få det och utsikterna var goda. Men den gången blev det inget. Som omständigheterna var då, blev det lite deppigt, eftersom jag just samma kväll började tappa håret efter ett första cellgift. Dessutom var evenemanget inte alls så välkomnande och inkluderande som Storytels och Synskadades riksförbunds evenemang på Cirkus. Nej, vi som förlorade den gången fick gå slokörade därifrån till högt dånande ” the winner takes it all”. Det var ganska okänsligt. Vinnarna var ju redan glada. Vi andra blev lite extra tilltryckta och inte fick vi någon mat heller! Här, på Cirkus, blev vi bortskämda med oceaner av champagne, sittande bord och trerättersmiddag plus fest efteråt med disco. Så ska det gå till! Alla ska få ha en chans att fira och vara glada, oavsett om man kammat hem ett pris eller inte!
Men nu! Arton år senare! Och hur många av de böcker som har fått Augustpriset på dessa arton år har överlevt ända hit? Jag tror faktiskt, med perspektiv ( perspektiv är alltid bra!) , att det här priset var mer värdefullt för mig. För det visar att min bok, denna berättelse, har kraft att beröra och den måste i själva verket ha berört en väldigt stor mängd unga människor under dessa år! Det gör mig alldeles alldeles varm om hjärtat.
Även om det är tråkigt att boken behövs. Den kommer att behövas länge till.
Ett par år efter att boken kom ut gjorde Peter Schildt ( som har regisserat Glappet, Ebba & Didrik,m. fl manus av mig) en långfilm, jag skrev manus som vanligt och filmen Tusen gånger starkare har visats i väldigt många länder i olika sammanhang. Tack vare den har jag varit i Kina, Sydkorea och Jordanien, men den har också visats och fått priser i Egypten med flera länder och i sammanhang som EU women film week etcetera.
Den beskriver en maktstruktur som ledsamt nog känns igen precis överallt och jag kommer aldrig glömma de glödande diskussioner som ungdomar har fört i länder som de nämnda, efter visningen. Jag kommer aldrig heller glömma det jubel som de unga tjejerna spontant hävt upp, till exempel i scenen när Signe står upp, gör sig synlig och har modet att protestera – tack vare Saga som offrats. När det hände då filmen visades i Amman, började både jag och Charlotta Sparre, som då var ambassadör i Jordanien gråta.
Och att nu, i mars 2024, ta emot detta pris – tillsammans med Ella Schartner som läst in boken och som själv hade läst den i skolan och sedan dess har burit den med sig – gav mig tillbaka en del av kraften. Även om det är tungt och ensamt och bjuder på mycket motstånd och lite pengar, så kunde jag verkligen känna att jag har bidragit med något väldigt viktigt, ibland till och med livsförändrande, för många många människor, genom detta skrivande.
Det är egentligen svindlande. Och konstigt, när man släntrar omkring här, under träden alldeles för sig själv.
Återigen påminns man också av hur viktig kulturen är. Vilken kraft det kan finnas i konsten. En förändrande kraft. Hur väldigt väldigt farligt det är, när kulturen försvagas i ett samhälle, i en värld där människor växer upp.
Jag och min förläggare Karin Kaa Lemon på Bonnier Carlsen. För arton år sedan, var Annika Lunderberg min redaktör och Rod Bengtsson min förläggare, men Kaa är en trygg stöttepelare och öppen famn, hon också!
