jag har haft turen att inte råka ut för så många sådana på min mycket korta nätdejtingbana. Min dotter och svärson satte ut mig en afton och på ett par timmar hade jag 487 likes? Det var jättesnygga bilder på mig så det var ju därför, inte helt med verkligheten överensstämmande. Jag rensade bort de flesta, till slut var det kanske fjorton kvar. Min dejtingperiod pågick under kanske tio dagar, sedan blev jag väldigt trött. Jag blev väldigt pigg först, när jag såg att det fanns många fler tilltalande män än jag hade kunnat föreställa mig. Men nu har jag tagit bort mig från sajten. Rätt vad det är kanske jag ställer ut mig igen, när andan faller på, men jag har faktiskt inte TID nu. Det kan man nästan fatta av det faktum att jag skriver en blogg på en lördag kväll. Hur kul har hon? Men faktiskt är det så att jag måste skriva min bok och jag skulle bli tokig av att ha någon som hasar omkring på morgonen och vill ha ens uppmärksamhet när jag måste arbeta. Det har jag inte tid med! Inte nu i mitt liv. En annan gång kanske.
Men det var inte det jag skulle säga. Jag är lite snackesalig, jag har just diskuterat med några väninnor om man skulle bli lesbisk istället. Med tanke på att de MINST SEXUELLT TILLFREDSSTÄLLDA av alla är just heterosexuella kvinnor så kanske det finns skäl. Lite pinsamt för manssläktet att de är så dåliga på att göra sina kvinnor lyckliga men om detta har jag redan skrivit i en tidigare blogg och den lästes av över 30.000 människor vilket är en hel del.
Jag har fortfarande inte kommit till saken. Jag kanske borde byta rubrik.
Som sagt verkar jag inte inbjuda till mäns sexprat före första dejten, vilket jag är glad för eftersom det tyder på att han har problem med sin egen manlighet – eller i hur han förhåller sig till kvinnor. Men av de få män jag har haft kontakt med så hände det ändå. Och det var jättetrist. Han var så charmig den där mannen, och var så mycket av det som jag tycker om, han verkade helt enkelt vara så ovanligt bra och passande för mig. Jag har träffat flera riktigt trevliga bra män men han hade det rätta SVIRRET kring sin varelse plus en del linjer som jag faller för. Så började han skriva, alltså kanske vid vår femte brevkontakt, om att han var på spa i Centraleuropa där alla var nakna, kvinnor och män blandade och han hade skådat in mellan de lätt särade låren på en tämligen attraktiv kvinna som låg i en bastu och anat hennes underlivs finare anatomi. Men tänk, i det här sammanhanget var det inte erotiskt. Trots att han är en mycket sexuell person. Annat ska det bli när fröken H ( jag ) förföriskt klär av sig plagg efter plagg… mmmm. Och så skrev han lite mer om hur det tillfället skulle komma att arta sig.
Va? Jag tyckte det var… öh… tråkigt. BORING. Detta sätt att närma sig, med sex som fokus, har man varit med om, som kvinna, sedan man var tonåring. Kom med något nytt! Jag svarade att det var som att mitt i den lockande spännande dansen av närmande bli intryckt i ett hörn och få tungan nerkörd i halsen.
Åh men tänk att hon reagerade så! Jag som trodde att hon var en okonventionell och frigjord kvinna, svarade han, och det var just DET som jag föll för, men nähä hon var inte så rolig som han trodde.
Men jag svarade att hans sätt att närma sig var överraskade genom att vara just konventionellt, intill katatonisk tristess … och att begreppet ” frigjord” ofta är misstolkat och skapar mer lidande än frihet. Att vara frigjord är att själv bestämma över sin sexualitet, för att man är fri från krav och gamla traditioner. Att vara frigjord är inte att bejaka andras sexualitet, så som det ofta tolkas av män och därmed blir ett krav som ställs på kvinnan/ tjejen. No no, det är inte att vara frigjord, sorry. Och tyvärr har den så kallade frigjordheten inte gett oss bättre älskare eftersom endast lite mer än 60 % av de heterosexuella kvinnorna blir sexuellt tillfredsställda av sina män IDAG. Jag blir så TRÖTT på det där snacket och jag sa att The Magic is Gone, -vilket den verkligen var – och ville hoppa vår planerade träff för varför skulle jag slösa tid på den?
Men då svarade han i ett långt och sansat brev att han förstod mycket väl detta och bad om ursäkt och han hade döttrar som han ville skydda mot … ja, just sådana här saker… Öh… men varför köra grejen då, kan man undra? Hur som helst gav jag honom en andra chans och det roliga kom igång igen och jag valde att glömma det där som jag tyckte var …. BORING.
Så träffades vi. Och jag tänkte bara YEEHA och ville dra honom över bordet och kyssa honom direkt men eftersom man inte ska förhasta sig lät jag bli. Vi klickade genast, drack en del champagne i Gamla Stan och åt god mat och hade roligt. Men han fick inte följa med hem. Då blev han sur. Varför skulle jag ta med honom hem om jag inte kände för det 100 procent? Måste man ha så bråttom? Hans ego var sårat. Hans självkänsla. Men jag tyckte inte ens synd om honom för den sakens skull, och även det förvirrade honom sa han eftersom kvinnors hjärtan brukar öppnas då man är ledsen hund men jag sa aj aj aj, om du försöker med DET drar jag all världens väg ( det har jag redan gått på så det smällde om det). Men han var besviken för han hade ju hällt i mig en massa alkohol för att göra mig ”medgörlig” sa han med viss ironi men självklart också med viss sanning! Jag hade bara skrattat och flamsat och haft kul och lockat och hetsat upp honom i flera timmar och sedan vadå? Tack tack hej med dig ta din taxi, där är den, tack för ikväll!
Ja? Jag ville träffa honom igen, sa jag. Räckte inte det?
Senare på natten fick jag veta att jag inte bara var konventionell och ofrigjord. Han visste nu att jag dessutom förnekade mina känslor. Egentligen ville jag HÄNGE mig med honom men höll mina knän tätt ihop och slank ner i tunnelbanan för att jag var rädd att inte kunna vakta min HELIGA PRINCIP! Det är bara din HELIGA PRINCIP det handlar om?
Blir man trött? Blir man avtänd? You bet. Liksom… inte igen? Va? Vilket torftigt eko från gångna tider. Tar det aldrig slut?
Kan det finnas något annat skäl till att man inte vill ha med en man hem, månne?
Nästa dag skulle jag som vanligt arbeta. Det är nödvändigt att jag skriver för att få min bok klar. Jag har ingen månadslön och inga bidrag. Jag måste klara mig. Dessutom VILL jag skriva hela tiden på boken. Men nä, sa han, tänk att ditt arbete ska vara viktigare än JAG. Du sitter bara där och mumifieras framför ditt ” mäster ?? – verk”… Det är väldigt oattraktivt!
Hm. Är det en bra grej att säga till en författare? Att jag mumifieras framför mitt ” mäster?? – verk”….och att det är väldigt oattraktivt att jag gör mitt jobb? Charmigt? Han meddelade mig under ändå ganska charmiga former att han dock skulle använda sina sista två liv ( jag hade sopat undan fem av dem redan ) genom att rädda mig från detta ICKELIV med skrivandet. Det lät bra i och för sig, tyckte jag, så som han lade upp det. Jag tänkte bra, han ska bjuda ut mig efter dagens id på lite mer fnittrig champagne och skratt och roligt på stan. Champagnen var inte nödvändig men han hade sagt att han hade väldigt mycket pengar ( vilket många män talar om för en ) så lite äkta champagne på stan var inget problem. Han var faktiskt rolig. En av de roligaste. Men hade uppenbarligen dålig koll på ”charmen”. Jag tänkte hm, ja det låter ju bra, för jag behöver faktiskt bryta av ibland och göra något annat och det vore fint att närma sig genom några träffar. Nu har han fattat!
Men han hade andra planer. Han tänkte komma hem och ge mig en djupmassage. Han tänkte dra mig ifrån mitt arbete och placera mig på sängen. Och sedan beskrev han i detalj hur denna med hans djuppenetrerande fingrar utförda djupmassage skulle gå till och att jag skulle ropa efter mer eftersom jag aldrig hade varit med om något så underbart. Öh…. nja, det var kanske inte riktigt DÄR jag var ÄN, möjligen hade jag kommit dit om han inte hade gått händelserna i förväg i sådan detaljrikedom, samtidigt som han tänkte hindra mig från att arbeta…!
Gud, vad trött jag blev, så trött att jag inte orkade svara på många timmar.
Han kunde inte sluta fast jag hade sagt att det här var inget jag gillade. Sedan efter vår jätteroliga afton trodde han yes, halva inne, och drog igång det igen samtidigt som han drog på med martyrskap och förakt i en salig men TYPISK blandning. Jag berättade det för min exman och sa ” Så närmar man sig väl inte en kvinna?” och han sa ” Nä hu, det är som att skicka dickpicks men verbalt. ”
Tror de att det är så mysigt att känna att man blir ett objekt för hans kvällsrunk? Ska man falla för det? Tror de att man blir alldeles till sig i brallan? Innan man ens vet om man tycker om den andra, den andras doft och beröring och sätt att uppleva det? Han, som de flesta män, kallar sig för gentlemän. Och om man inte vill ha dem beror det på att man är frigid, bitter eller vaktar en helig princip. Ha ha ha ! Ett sorgligt skratt. Ha ha ha.
Alltså SUCK! Jag menar ” suck ” på svenska. ”Vi skippar detta” skrev jag till honom och inom en minut kom svaret ” OK ”
Ja, nu har ni fått lite inblick i dejtinglivet. Om de män som talar om hur rika de är och försöker köpa en med dyrbara gåvor orkar jag inte ens skriva, för nu är jag trött på detta i och för sig intressanta fenomen.
Men tur att man har varit med om riktig underbar skrattande och glödande och sjungande kärlek, så att man vet att DET FINNS! Den finns!
