Dejting; i ärlighetens namn också fina möten…

Ja, det är ju lätt att raljera över detta med dejting. Det är delvis ett sätt att hålla distans till det hela, det som ligger bakom och gör ont. Och det är verkligen förvånande hur en del beteenden som man trodde var passé  plötsligt tar plats i de sammanhangen. Då blir man besviken och lite ledsen.  Kvinnor ser  vissa mönster som kommer igen från männens sida och som vi oftast är ganska trötta på, som att männen skryter om sin ekonomi, att få rollen som lyssnerska och terapeut eller som att genast bli betraktad som villig sexpartner. 

Men det finns andra sidor av detta med dejting. Nu har jag bara varit på ett mindre antal dejter ( bloggarna är ett litet hopkok av mina och andras erfarenheter, som jag tidigare har sagt ) och det finns något MER till detta, som jag tycker är fint.

Jag tycker att det är ganska fantastiskt att människor som inte på annat sätt hade mötts, genom detta fenomen, får en möjlighet att träffas.  Och det finns något fint i alla dessa människors längtan. Det är så många! Kvinnor och män i alla åldrar.  De längtar efter att höra samman med någon, dela tid och tankar och upplevelser, de längtar till att få ge uttryck för sin kärlek och för att ta emot någon annans kärlek, de längtar till att bygga skimrande rum i tillvaron tillsammans med någon. Det finns ett mod i att annonsera ut denna längtan, som förut har varit så djupt skamlig. Det är fortfarande skämmigt så att säga att vara ” ensam ” men det är ingenting som måste förnekas.

Många av dessa människor har ju älskat. De – vi – har älskat och vi har förlorat av olika skäl.  Livet bjuder stor variation i hur kärlek förloras och där går ingen skyddad. Och det formar oss och ibland ger människor upp drömmen om den klassiska kärleken, men ofta ger de sig ut för att finna någon och modet att på ett sätt avslöja sin saknad  i denna värld av fasader är något att respektera. 

Inte bara det. 

Jag tycker att det har varit roliga möten med dem som jag har träffat. Man får skärvor ur någon annans liv.  Under kanske bara ett enda möte vidrör man varandras tillvaro och man talar kanske om, faktiskt, vad det är att vara människa och söka sig fram i detta liv och man får nya infallsvinklar, andra perspektiv och lite andra färger och från en främmande man / kvinna. Det är ju ganska fantastiskt och något att visa ödmjukhet inför. Det är som sagt lätt att raljera, men kontentan av det hela är i alla fall för mig att mötena har varit berikande. På ett mänskligt plan.

Det fina med det här tycker jag ändå är att man får en möjlighet att upptäcka det vi helst vill finna:  att de flesta män ( och kvinnor ) är bra personer, alla med sina olika sår och skavanker förstås, men också med sitt fina, sitt roliga, sitt drömmande, sitt andra perspektiv än just mitt och sin egen riktning.  Jag har  känt aktning för de personer jag har mött och sagt adjö till, och tycker nog att de här mötena ändå mest lämnar efter sig ett litet ljus, en liten förundran och en slags ömhet, inte för dessa personer kanske som individer, men för deras väg – vår väg – här på jorden. 

Så även om det är ganska roligt att raljera över de här sakerna som tyvärr ÄR , så är det dumt att i längden cementera bilden av Männen, för det finns många, många bra och fina män där ute.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om Christina Herrström

Författare och dramatiker
Det här inlägget postades i Blogg och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.