Den här tjusiga unghunden är en god följeslagare och beskyddare till damen bredvid som är jag. I den sommarklänning som jag använder i princip varje dag. Den är så bra! Jag köpte den för 150 kronor på Götgatan för ungefär fyra år sedan! Synd att jag inte köpte en röd och en ljusblå också, det fanns, med tanke på hur användbar den är!
Fotot är taget på den strand där jag lekt som barn.Vid havet. Vid samma hav som berättelsen om Ebba & Didrik utspelade sig. Och där TV – seriens exteriörer spelades in, i alla fall en del av dem. Vid detta hav stod Kaj Husell och sjöng ut sin kärlek till konsten.
Nu är det dags. Det är tio år sedan jag publicerade en bok senast, den blev Augustnominerad och filmad. Vanligen har jag skrivit dramatiken först och sedan bearbetat det till böcker. Nu var det tvärtom. Tusen gånger starkare har gått över världen från Canada till Jordanien – inte i kommersiella sammanhang dock så den har inte inbringat pengar överhuvudtaget – men överallt har historien mött ett fullkomligt gripande gensvar. Den handlar om könsmaktsordningen och rätten att bli hel människa, kan man säga, i grunden.
Det är tio år sedan jag fick ut en bok för att livet kom emellan med sin oförutsägbara dramatik. Det slog nästan sönder mig. Men innerst inne har jag en stark låga och jag är född munter. Inget av det hade haft någon betydelse om jag inte hade familj och vänner som jag älskade och som älskar mig. Så är det. Den starka lågan och den medfödda munterheten hade inte överlevt utan er andra.
Efter de sönderbrytande konstigheter jag har gått igenom är jag oerhört oerhört glad och tacksam att nu ha lyckats få ihop en bok. Denzel är mitt första steg tillbaka på min egen väg, den väg och det liv som jag själv styr över och ingen annan. Det är mitt första steg tillbaka in i mitt eget universum, istället för någon annans påtvingade. Det är mitt första steg tillbaka till det som jag blir stark av, till det som ger mig riktning och kraft och glädje framåt. Jag hoppas innerligt att människor ska tycka om min berättelse. Att de ska förstå svirret i den och meningen bortom orden. Jag hoppas att de ska ta den till sitt hjärta. Själv tycker jag att den är både klok, rolig och vacker. 🙂 Men trots kärleken till sina alster är man ju alltid osäker på sitt verk och känner dessutom att man missade en del som man trodde att man skrev om. Så är det alltid. Man siktar men skjuter bredvid. Min före detta man sa, regissören, att han tror att det är meningen. på det viset fortsätter det, det där, det DÄR som man vill skildra, att gäcka en så att man fortsätter…!
Jag tror att romanen DENZEL är alldeles nytryckt nu, på väg tillbaka till förlaget från tryckeriet.
Igår talade jag med psykiatriska mottagningen i den stad som hjälpte mig när det var akut kris. Sköterskan som då, för två och ett halvt år sedan tog emot mitt samtal, råkade vara den som tog emot mitt samtal igår. Jag söker överläkaren för ett intyg som jag ska visa upp i rätten. Hon mindes precis när jag ringde. Jag sa igår att jag är så tacksam för den hjälp jag fick och att jag fick den omedelbart, från ena dagen till den andra. Hon sa. ja men det var ju så illa, det var ju så akut, det var ju så förfärligt.
Själv hade jag ingen känsla av det. Jag hade burit på det så länge, i flera år redan, och i en mycket högre ångestgrad än när jag ringde. När jag ringde kände jag mig nästan befriad. Men det var lång tid kvar. Det är fortfarande så att jag varje dag kämpar med det som har hänt och konsekvenserna av det i mitt inre.
Men det är en trösterik tanke, kära ni, att livet kan vända. Att det finns hjälp, att det finns kärlek, lojalitet och vänskap. I vissa lägen, utsatt för vissa saker, kan man tro att ja, allt detta finns, men finns det för mig?
Hur som helst mina vänner, nu är jag så ytterst glad och tacksam att jag faktiskt har kommit till den här punkten. Det är också ni, som läser det jag skriver och som följt mig genom detta, som ger mig styrka. Det är verkligen verkligen också ni, alla er som jag inte känner, men som jag skriver för, för att vi alla är människor. Vi är alla människor på denna jord och vi måste fråga oss så mycket ibland i vår ensamhet. Värdet av att dela sina erfarenheter och frågor är oändligt. Och så ofta får jag höra ifrån mina läsare och tittare och varje gång betyder det så oerhört mycket för mig. Så om ett par veckor kommer min roman DENZEL.
<3