Så underbart det är ändå, livet!
Mitt i allt som är så totalt omtumlande där jag tvingas uthärda och hantera sådant jag aldrig i mitt liv kunde föreställa mig skulle drabba mig, mitt i all denna oro så finns ändå mycket som sjuder, växer och reser sig mot ljuset! Det är inte min förtjänst, det är livets!
Att fira sitt barns födelsedag är ett stort stort ljus! Nyligen firade vi vår sons födelsedag. Kvällen var så vacker. Vi samlades kring bordet under himlen och medan den heta klara sommardagen övergick till fullständigt kristallklar natt med fullmåne åt drack talade och sjöng vi. Det mesta av kärlek kan man aldrig uttrycka. Men att samlas, äta mat, leka, prata är en så vackert mänskligt uttryck av det kärleksfulla varandet!
Min son! Det är klart att för mig är han den finaste sonen i världen! Den vackraste, den klokaste, den finaste! Den bästa! Och den där kärleken som ens barn har väckt inom en bara genom att helt enkelt bli till … den är så stor att det gör ont! Man kan inte riktigt härbärgera den, särskilt inte när barnen är stora. Det är lättare med den stora kärleken man känner när de är små och klänger på en och man visar dem världen och de visar oss sin värld och vi tillsammans skapar tiden. Då är det kärlek hela tiden! När de är vuxna ska de ha sitt eget liv! Men i några sekunder då och då kan man återknyta till varann i den där ordlösa glädjen för varandra! Det andra som sprider sig runt dessa ögonblick är mer vardag, ord och gester och vanor och sådant, även om allt det där också har en särskild guldkant när det handlar om ens barn.
Jag och björnmannenunderstjärnorna improviserade en sång till Johannes. Vi snodde ihop texten rakt ur nuet. Jag lade INTE in allt mitt sentimentala utan vi lät det vara så enkelt som det också är. Och om ni vill kan ni få höra den, för dagen efter spelade vi in den, lika improviserat det. Jag börjar skratta mitt i för att jag sjunger fel på hipp hipp hurra men det får vara kvar. Det är ju bara en på skojinspelning.Det mesta av livets roliga får vi skapa själva! Det är också en övning. När man är ung förväntar man sig ibland att det roliga ska komma till en, men faktum är att det roligaste gör man själv – med andra eller ensam!
