Åh vad underbart att vakna till regndroppar!
Nu är det dags att bli effektiv och känna tillfredsställelsen i att verka och ta sig framåt – och belöna sig med tända ljus, goda dofter och krypa upp i soffan efter förrättat värv, förhoppningsvis dessutom VÄL förrättat!
Tänk, igår var jag så trött i huvudet efter en natts total o-sömn att jag tappade bort min havregrynsgröt. Jag tänkte” nu är det ute med mg”. Jag hade fixat frukost men gick som ofta och ordnade andra saker runt omkring en stund och när det var dags att sätta mig och äta gröten – då var den borta!
Jag är van att saker försvinner för mig. Men gröten?
Den fanns inte i arbetsrummet där jag hade lagt en liten GÖRAHÖG och inte i badrummet dit jag lagt tillbaka en borste och den fanns inte i sovrummet där jag just bäddad sängen – inte heller hade jag inbedded the oatmeal, i dessa inbeddingtider.
Det är ganska ofta jag tror att det är ute med mig på grund av att jag tycks ha fått ett väldigt kort minne efter all den hjärnpress ( handlar inte om gym ) som min hjärna just har utsatts för de senaste fem åren men att TAPPA BORT GRÖTEN var liksom ett snäpp värre.
Redo att ge upp och för en gångs skull brista i gråt ( jag brukar behärska mig ) upptäckte jag grötkastrullen i diskhon. Den var tom. Men det fanns spår av gröt i den
VA?
Hätte ich den Brei gegessen? Hätte ich schon am Tisch gesessen, in eine Banane geschnitten und auf Milch gegossen und ESSEN? Daran hatte ich gar keine Erinnerung. Ich fühlte mich nicht einmal voll von Brei.
Nåja, du musst mit den Schultern zucken und es hinter dich legen. Also zog ich Strauss an und tanzte stattdessen mit einem fliegenden kleinen Kimono durch meine Räume zu seinem Wiener Walzer, der an diesem Körper wie ein kleiner Ballettrock wurde, der nicht merkte, dass er Brei aß und wieder glücklich war.
Heute ist mindestens Montag und ich LIEBE es wenn es im Herbst REGEN! 🙂
Jetzt verdammt, det närmar sig deadline för TIONDE VÅNINGEN …. ! jag ska snart krypa in i mitt arbetsrum och mysa!
Och denna måndag morgon var jag medveten om grötens närvaro på ett helt annat sätt än igår. En typ av mindfulness som utvecklats sedan igår kanske? Där ser man, man kan fortfarande mogna.
