Idé´n om kärlek som helar trasiga själar
Ja det låter vackert, det där.
Men är det något att leva efter?
Det tror jag inte.
Tvärtom. Jag tror det kan vara fullständigt förödande att leva efter denna romantiska och populära idé om kärleken.
Oftast är det kvinnans kärlek som förväntas läka en trasig man. Eller kanske, är det oftast kvinnor, flickor, tjejer, som tar detta motto till sig. Och ser som sin uppgift att bevisa det.
Viljan till det är nog så vacker i sig. Så stark i sig.
Men att verkligen lägga det på sig själv att älska någon till läkning? Därtill, om det inte hjälper öka dosen av kärlek… är det sunt?
Nej.
Tyvärr är det en fälla. En riktigt riktigt ful fälla eftersom det ser så vackert ut. Tilltalar den med ett starkt älskande hjärta. Många många många kvinnor erfar denna fälla och får utarmade försöka krypa ur den så småningom. En del män också förstås, men mest kvinnor helt enkel för att idén om den läkande kärleken faller så bra in i idén om vad en kvinna är och ska vara.
Själens trasighet kommer tidigt. Ett barn som inte är älskat trasas i sin djupaste livsnerv, i all den där glada förväntan som barnen föds med, och som är en livsnödvändighet. Ett barn som inte älskas skadas i sin livsrot. Vad som alltid kan göras är alltså att älska barnen! Älska älska älska barnen!
Inte bara dina egna.
Ett barn som möts av någon som förmedlar att det är sett, viktigt, uppskattat, värt att lyssna på, värt att ta in i sitt medvetande, värt att få något av alla kärlekens uttryck, kan ta dessa möten till sig som sin viktigaste näring, trots att allt annat är mörker. En enda vuxen kan avgöra skillnaden.
Men när en vuxen person försöka älska en annan vuxen person som redan är förstörd, ja, jag säger förstörd eftersom det är sanningen många gånger med människor, kommer det innebära att den älskande förgås. Det slår aldrig fel. Hon förgås. Ibland han.
Tro inte på den romantiska devisen.
Den är som en köttätande blomma. Den glupar i sig dig hel och hållen, spottar ut dig i små blodiga tufsar.
Jag har själv försökt älska trasiga till läkning. Den trasiga ser inte hur ljuset sugs ur den älskades sinne. Hur tunn och blek och tyst den älskande blir. Den trasige mår kanske tillfälligtvis bättre, men den blir aldrig läkt. Den trasige måste läka sig själv. Det finns inga genvägar. Kanske kan den göra det via tro på metafysisk kärlek – Gud eller liknande. Sådant händer. Det är bra. Den älskande människan kan då träda in när den trasige förstått hur den ska läka själv. Där, men först då, kan kärlek bygga och läka. Det sker inte in en handvändning att förstå hur man ska läka sig själv. Det tar mod, tid, år och det kräver hjälp utifrån. Terapi. Men att terapi finns är också en följd av människans kärlek. Om inte människan ville förbättra även för andra, skulle ingen brytt sig om att utveckla någon terapi. Så kärlek har många ansikten och former som tillsammans kan bidra till läkning om den trasige vill. Men det ska aldrig aldrig aldrig komma inifrån någon annans ömma hjärta.För det är helt enkelt en omöjlighet. Inget skälvande bultande ömmande hjärta kan göra det. För varje trasig människa som får den gåvan lider av sådan brist på kärlek att den aldrig kan förstå gåvan. Det förstår man bara om man kan älska. Om man inte är alltför trasig.
Kärlek är det viktigaste på jorden. Men du som är en älskande människa, förstå vad din kärlek är innan du ger bort den. Att tänka så är inte att vara egoistisk. Tvärtom. Det är att vara tacksam mot den gåva man fått: aimer.
T
