Kulturrådets beskrivning av DENZEL ( roligt !)

Kulturrådet ger ut en katalog om svensk litteratur i olika genrer ” the best of latest Swedish literature” och DENZEL är en av de tjugo utvalda titlarna i höst. Så glad jag är för det! Nu känner jag mig immun mot dåliga recensioner som jag kanske har framför mig, vem vet! Jag är ganska van vid att recensenter inte läser mina vuxenromaner på djupet och inte placerar dem i ett vidare sammanhang utan läser dem ytligt och bokstavligt. Det är lätt att tro att jag inte har ett genomtänkt ärende i det jag skriver för att jag försöker att undvika att vara pretentiös och alltför seriös, eftersom jag måste ha roligt själv medan jag skriver. I Sverige är det ju så att om man ska anses få ha ett budskap ska man också vara väldigt tung och lite bitter ( som författarinna ska man gärna ha självdestruktiva drag i texten – det ger alltid poäng) och det ska inte dras på munnen längs vägen. Jag närmar mig livet med en smula humor och viss ömhet och då kan professionella tyckare ha svårt att placera materialet. Det är varken Seriöst eller Lätt. Därför blev jag så glad över att man i Kulturrådets text har den dramatiska fantasin att betrakta berättelsen som lite av en modern saga. Det var precis det jag ville komma åt; det här är en berättelse om livet, om kärleken, om människans djupa längtan och vilsenhet, om konflikten mellan själ och förnuft, om utanförskap och roller, om förlåtelse och osynlig sorg, med mera, men det är en BERÄTTELSE! Det är ett utsnitt av livet som människa sett genom konstnärens öga.

Så här står det bland annat:

”…DENZEL is a contemporary tale of desire, of life´s impossibility, of the need to grasp nonetheless. That´s how it is with fairytales: they show us ourselves. They comfort us, give us hope that despite the hardships and the darkness, we can find good.”

Det är bra. Det är det jag vill. Men en sak vill jag klargöra. Antalet kubanska militärer var 40.000 1987, och först i januari 1989 påbörjades tillbakadragandet av kubanska styrkor. På 70talet, som nämns i texten var vår ena huvudperson ett litet pojkbarn. Kriget i Angola började någon gång på 60 talet och pågick alltså i flera decennier. Vår Angels erfarenheter av kriget fick han de sista åren av den väpnade konflikten. Dödandet pågick också då.

Nu är jag trött men jag ville skriva detta för att jag är väldigt stolt över att få vara med i Kulturrådets katalog och jag är i fint sällskap. Och bara detta, denna enda text, visar att jag trots allt har lyckats med mitt arbete. Någon har förstått det jag skrivit. Då kan jag pusta ut lite grann.

I mitt hem njuter jag av en förtrollande blomsterprakt. Jag fick ha mitt livs första releaseparty förra veckan – tack Bokförlaget Atlas – och jag fullkomligt golvades av den vänlighet och entusiasm mina gäster mötte mig med. Jag tror inte ni kan ana hur mycket det betyder för mig, efter alla de förödande upplevelser jag har haft med början för sex år sedan. Nu är jag tacksam att Facebook finns och att jag kunnat skriva denna blogg, för om jag hållit tyst om allt hade jag gått sönder och kanske aldrig kunnat kravla mig tillbaka. Skammen vi människor känner när något har gått fel i våra liv är säkert många gånger den slutgiltiga bödeln. Så jag är nu glad att jag tog mod till mig och började berätta lite om den förödelse som drabbat mig och hur det tagit ifrån mig min tillvaro, för från er har jag fått avgörande kraft. Jag vill tacka varenda människa som på olika sätt stöttat mig längs vägen och det är allt från en snäll hälsning till .. ja, till nästan daglig stöttning. Tänk på det alla, något mycket litet som en snäll hälsning kan vara enormt betydelsefull för medmänniskan! Det finns ingenting av vänlighet som INTE är väldigt betydelsefullt, det är ALLTID starkt och ger tusenfaldig effekt hos den som är utsatt och ledsen.

All den kärleksfulla glädje och snällhet jag nu har fått, som en enorm vitamininjektion, ger mig kraft att ta mig fram till nästa stora stora utmaning, rättegången som kommer att ske senare i höst. Det är faktiskt så, att när jag känner hur hjärtat skälver av tanken, kan jag tänka på er och få flygkraft. Så är det att vara människa! Så fungerar kärleken och även fast vi misströstar över hur världen ser ut och människors ondska, så tror jag vilket jag alltid har trott, att kärleken är större. Den visar sig hela tiden. Den har många nyanser och ansikten och uttryck. Och ja, den visar sig överallt hela tiden.

<3