Mina vänner, jag har fått en hel del reaktioner på förra bloggen. Det är roligt! En del blir riktigt uppretade och andra säger att det är bra att jag säger sådant som ingen annan säger i frågan.
Liksom de flesta har jag har då och då funderat över vad jag anser om detta med att ha ett kungahus. Ibland har jag tyckt att det varit ganska bra, trots allt, att ha någon neutral figur som representant för landet istället för någon jeppe vars värderingar man VET att man inte delar.
Men på det hela taget: vad ska vi med det till? Det tjänar inget som helst syfte!
Och det kostar pengar! Och tänk bara på slottet! Alla dessa rum med stora vackra fönster! Tänk om man kunde bo där ! Massor av människor skulle bo där och gjuta liv i den där kolossen. Tänk så roligt det skulle vara med olika gardiner och blommor och rullgardiner i fönstren! Det är klart att vissa rum fick man bevara i kulturhistoriskt syfte men de flesta kan väl inte härbärgera så mycket viktiga saker? Det är så mörkt och tomt i alla de där fönstren när man går hem genom staden.
Det finns mer angelägna saker att finansiera i ett samhälle än ett kungahus. Till exempel BRA MAT till alla skolbarn, dagisbarn och äldre! Det är inte klokt att inte alla ska helt självklart ha BRA MAT! Eller till exempel kunde man sätta mer pengar i KULTUR! Kultur till alla överallt och odiskutabelt! Och man kunde se till att de som skapar kultur blir mindre fattiga än vad vi är så att vi kan fortsätta skapa fri kultur till det öppna samhället!
Bättre SJUKVÅRD! BÄTTRE SKOLA! Det finns förstås massor av saker som vi alla vet borde få mer pengar! Så varför klamra fast vid ett kungahus? Det finns filmstjärnor och be och ce och de och efkändisar att bläddra igenom hos frisören….Räcker inte det?
Jag har träffat både kung och drottning och de verkar vara snälla personer som längtar efter mer kontakt. Det är något lite dystert över alltihop, men de är hemskt rara när man möter dem på det viset. Glappet mellan deras ställning och deras mänsklighet skär fram en grimas av medlidande och genans i ens väluppfostrade uppsyn där man står och försöker att komma ihåg att man inte ska glömma att man inte får säga DU. ( vilket jag glömde tre gånger i rad och sa Du Du Du och sedan ”Visst ja man får inte säga Du till Dig” på det.)
Annars fortsätter sommaren sin ljuvlighet. Fjärilarna dansar, fåglarna sjunger och havet glittrar. Den enastående Augustimånen är på väg och något mer magiskt får man sällan se. Jag minns när jag gick med min pappa och hunden om nätterna och andäktigt njöt av den förtrollande månen och betraktade den glimrande mångatan i havet. Stig på! Överljuvligt vackert, så man tystnar.
Det var mycket som hände under hundpromenaderna om nätterna med min pappa. En gång mötte jag en liten liten groda. Den kysste jag på grodnosen och nästa dag träffade jag min blivande man. Med honom fick jag mina älskade fina barn. Och så mycket annat, så mycket lycka och sedan smärta men den kom långt senare så som det blir ibland. Idag är vi vänner. Det är bra. Med denna grodpuss har jag nu avlett tankarna från kungahusets fria kärlek.
Ta till vara om ni kan, på den fantastiska månen! Jag älskar månen! Jag har en pärla i mitt ena öra för att hedra fullmånen som en gång lät mig bada i sitt vita ljus, då jag var mycket rädd och fruktade för mitt liv. Det var som om den sa till mig ” Var inte rädd. Allt kommer bli bra. Jag vaktar dig.”
