After my book The Destroyer came out, I have received large amounts of emails and thoughts and stories from others. It is very instructive and the subject; to be exposed to a person with psychopathic traits, or in short; en ”psykopat”, seems inexhaustible. It has something eternally fascinating about it, the phenomenon of people who in every way seem to be like the rest of us – but which hides so much more, who is constantly playing with everyone and in a way that we can neither predict nor imagine – before we have decided. And most of the time we do not have the result until we are spit on the other side. If we do not have special knowledge.
But what we all, which has been exposed, have been told when we have finally managed to free ourselves from the confusing disoriented hell we have lived in – where we have tried to find order and logic and honor, such as we recognize from other relationships, which has to do with ordinary basic agreements between people, but which cannot be found in a situation with a psychopath – is that we have been naive. So naive, snorts some smugly – certainly not all! absolutely not – they themselves would never be! They could never end up in a situation with a psychopath who entangles one. Nej, they are not so reckless and blue-eyed! It's just naive, reckless and blue-eyed people who can fall victim and do not belong to themselves.
I probably thought so too and all the others who have been / are exposed. We probably thought each of us could recognize the sinister intentions of a fellow human being, we all thought we could handle a person who might at least sometimes seem to have a hidden agenda, we all thought we could take responsibility for ourselves in a situation with anyone – except perhaps one who indulges in us physically. I will not list all the situations, which could be thoughtful, where we have all thought we understand that we have control but where we have been unable to have it.
En sak vet jag – and all those who have been exposed to a psychopath – it is naive to think that you are safe. It is blue-eyed to think that you yourself could not end up in and get entangled in and maybe even be destroyed by such a person. ( Destruction can happen in many ways, it's not always about money, but it is the transfer of money through deception that is prosecuted. ) This is not a subjective conclusion. In psychiatry, it is well known that anyone can fall victim. It's like being unlucky enough to be hit. It is not a certain kind of people who get hit. If you explain why someone ends up in a car accident, you will discover that it is a long line of small ones, small decisions that have gotten in the way. No one blames the person hit for it. But really, it's the same as having the bad luck to get in the way of a person with psychopathic traits.
It is naive to think that you would not make the very decisions that make you snag a psychopath, for precisely the decisive decisions are the result of a lengthy preparation in which thousands of small, seemingly innocent decisions have been made, such decisions that are constantly made in interaction with others and that never lead to any disaster, but which one nevertheless takes uninterruptedly. When people confidently claim that they ” never would” do this or that, so they seem to believe that the decisive actions, where the psychopath puts his claws in one, is free-floating, detached from an already built history. My very own psychopath was aware of how he worked. First, build trust. Touch the human heart. It could take a long time. He was prepared for that. Long time. It required his patience and his sensitivity. Which road was most passable? Once a trust has been built, you can strike.
In my case, I was reluctant and averse and tried to get him out of my life for six months. But in the meantime, he held on, and showed, among other things, what a bravely fighting and loving father he was. Then he won my trust. So he managed to touch my heart. The foundation was thus laid. It took patience. Time. Waiting. Strategies.
If you understand that, that the decisive decisions ( to get together, to have children, to hire someone, to become a good friend, to let someone into their private sphere, to tell a trust, to promise to help etcetera) always preceded by a carefully constructed story, one may not so assertively assert ”it could never happen to me!” And what we forget when we say so, is that we all can, all of a sudden get out of balance and thus become more receptive to a person of this kind.
So unfortunately, it is naive to think that you are safe. And the one who thinks she / he goes safe is de facto a very promising – and also enticing – byte.
Du gav oss Ebba och Didrik, till så stor glädje och lärdom för mina döttrar och mig.
Fortfarande kommer de på tal ibland.
Du är en modig människa som berättar om ditt hemska elände utan omsvep.
Sänder därför en uppmuntrande tanke och uppmaning att ta väl hand om ditt inre.
Det övriga ordnar sig väl med tiden.
”Det är mänskligt att tänka vist och handla dåraktigt.”
Anatole France
Hälsningar Karin
Hej Christina!
Jag är bland annat en skrivare, i träda, då jag reflekterar över så mycket som skapar inre kommentarer eller dialoger. Vägen till att skriva är lång. Svårigheten att skapa ett vettigt innehåll som någon kan ha intresse av är ett hinder bland andra. Idag sitter jag med backspegeln i hand och tycker personligen att mitt enkla men i vissa avseenden intressanta liv borde kunna vara till viss nytta, huvudsakligen ställt mot många delar av dagens samhälle och dess utveckling, dessutom ur ett flertal perspektiv.
Jag ska låna din senaste bok men är inte säker på att jag klarar av att läsa den. När du nämner ”psykopati” blir jag rent lycklig. Jag har ingen stor bekantskapskrets att tillgå och egentligen bara en högre utbildad person, ett ex, jag kan tala med runt mer komplicerade och komplexa frågor, men även där stöter jag på patrull när jag bland annat nämner ”psykopater”, deras mångfald och stora spridning i våra samhällen. Ibland vill jag gå så långt som till att psykopatiska drag och narcissism utgör grunden för våra samhällssystem och vår lagstiftning. Det är nog ingen vits att ”psykologisera” kan jag få höra, medan jag är fullständigt övertygad om att det handlar om just ett sådant behov. Dock i mer avskilda samtal och dialoger där en sådan eventuell kunskap kan sätta viss prägel på samtal i det offentliga rummet. Vi kan kalla det ”tyst kunskap”.
Det blev lite långt det här. Egentligen ville jag bara försöka bryta min isolering där jag helt saknar samtalspartners och intresse för det som byggts upp och odlats under mitt liv. Vad jag tror mig förstått, är att denna, min ”kommentar” inte offentliggörs. Jag vill ju helst få säga något mer och under mer privat form för att eventuellt väcka ditt intresse att utveckla detta med psykopatin och de psykopatiska eller liknande drag som inte nödvändigtvis behöver diagnostiseras som sådana av psykiatrin. Den akademiska närvaron verkar ofta starkt begränsande, samt i många sammanhang.
Får erkänna att jag inte följt ditt författarskap men ska titta efter dig. Om inte annat kommer jag framledes se en i fler bemärkelser väldigt tjusig kvinna för mitt inre när jag fyller år, samma datum men som något äldre. I min föreställningsvärld innebär detta en konflikt mellan två olika personligheter. Men jag kan egentligen ingenting om sådant.
Med varm och vänlig hälsning.
// Lasse
Hi,
nu har jag i princip sträckläst ”Ödeläggaren”. Jag är lite omtumlad och yr…allt ligger långt bak i tiden för mig och samtidigt så nära. Kan känna atmosfären i Allhelgonakyrkan dit jag gick på söndagsmässa under många år. Minns kören, minns Sam Paris. Minns såklart mitt eget uppbrott från en ”utsugare”…Vill med dessa ord tacka för en fantastisk bok, en bok som borde ingå i förberedelserna inför livet.
Vänligen Ann-Sofie
Hi
Jag blir ju helt vansinnig när jag läser! Vill kasta mig in i berättelsen och rädda dig.
Du har verkligen skrivit en bladvändare.
Hoppas att du har en riktigt bra ”deal” Bonniers. Tänkte på det när jag valde köpa den inbunden istället för att låna el köpa den i pocket senare.
Så modig du är.
Önskar dig verkligen all lycka framöver. Nu måste jag fortsätta läsa.
Tack!!!
Kloka ord,det är av erfarenheter man lär.Erfarenheter som tyvärr måste uppleva själv.
tack!!! Nä, jag har ett helt vanligt deal med Bonniers! 🙂 Tack för välgångsönskningar och undrar om du har läst ut nu!
Jag har precis läst ut ödeläggaren , har suttit som fastnaglad i soffan två helger i rad och knappt haft tid att gå till jobbet emellan…. Du är SÅ fantastisk! Din personlighet är obeskrivligt unik. Jag har gillat alla dina tidigare böcker, särskilt Leotines längtan. Men denna – så oerhört stark att man nästan baxnar. Åh vad jag önskar jag hade kunnat hjälpa dig, bara att bjuda på mat när du beskriver din hunger och utsatta situation. Jag önskar dig den godaste framtid även om jag förstår att du fortfarande plågas av skulder. Kram
Jag kan nästan inte svara på ditt brev, för jag blir så rörd av det, jag vill bara tacka innerligt. Tack! Warmest thanks. Christina