Christina Herrströms Blog

Åh kära Liv!

Vad jag önskar att detta foto på mig taget den 7 april av Alexander Mahmoud, ute i vårkylan på Sergels Torg, min stad, mitt city, mitt hemma, où je suis sincèrement heureux de vie et devrait être comme un signe que tout maintenant va bientôt être bien à nouveau,,sv,La photo est prise après tout pour une raison,,sv,parce que j'ai la bénédiction et la malédiction de l'écriture,,sv,Je aurais pu passer mon temps,,sv,min énergie,,id,ma capacité à quelque chose de plus raisonnable,,sv,quelque chose qui ne le faisais pas que j'étais dans les mains des autres dans ma vie,,sv,Je suis entre les mains des éditeurs,,sv,ils me veulent ou non,,sv,Je suis entre les mains des directeurs de théâtre et producteurs,,sv,Je vous écris de toute façon,,sv,quel que,,sv,mais si je reçois la nourriture sur la table,,sv,argent à louer,,sv,il a d'autres pouvoirs sur,,sv,Je suis aussi dans les mains de mes lecteurs,,sv,sont-ils,,sv,Est-ce qu'ils vont acheter mon livre que je peux équivalent d'une tasse de café par livre,,sv!

Fotot tas ju av en anledning, för att jag har välsignelsen och förbannelsen att skriva. continuer la lecture →

Hej alla mina läsare!

Jag tror inte att jag kommer att skriva på ett tag, eftersom jag inte har något att skriva om och samtidigt för mycket att skriva om. continuer la lecture →

Jag är lite förvånad att det var många tusen som läste bloggen om att samhället behöver bättre älskare men väldigt mycket färre som läste den förra om penetrering! 🙂

Bortsett från det, ni som har följt mina öden den senaste tiden, eller snarare fått fragment ur Ödet som drabbade mig i form av psykopat som tagit hela min ekonomiska trygghet, i form av pengar i bostadsrätt i city, ifrån mig plus fyra år av mitt liv , jag vill bara berätta för er att jag ändå är ganska glad. Nu. continuer la lecture →

Jag läste ett citat ur Horace Engdahls bok Den sista grisen som löd ungefär så här ”penetreringen är alltid ett nederlag för kvinnan och en seger för mannen.”

Det var man ju tvungen att läsa ett par gånger och häpna över. Och det finns naturligtvis hur mycket som helst att reflektera kring detta. Alltså detta med penetrering. I största allmänhet. continuer la lecture →

Ännu en berättelse ur livet om snälla taxichaufförer. Det är ungefär ett år sedan jag skrev den förra. Det var när jag just hade städat ur min bostadsrätt i Söder Torn på Medborgarplatsen och måste ta en taxi med städsakerna till den förort jag hamnat i med skyddad adress. continuer la lecture →

Någon sa till någon av mina nära att människan är i grunden melankolisk. Och missnöjd. continuer la lecture →

Jag blev vansinnigt fascinerad av SVTs program Gift vid första ögonkastet. Jag har sett varenda avsnitt, om än inte på helspänn så med aktivt intresse. Till min egen häpnad.

Det gör mig lite fundersam dels att man gör ett sådant program men också att jag själv blev så hooked. Det är ju en så dum idé! Men det är roligt och rörande att se de här människorna som önskar sig så högt att få gifta sig. continuer la lecture →

Jag vet att psykvården är undermålig och man får höra förskräckliga historier om hur sköra människor behandlas, vilket är under all kritik i ett samhälle som vårt. Naturligtvis behövs enormt mycket mer resurser, vårdgivare och kunskap inom detta häpnadsväckande eftersatta område. Förutom att det skulle bespara människor och ringarna på vattnet-människorna runt om stort lidande skulle det vara samhällsekonomiskt intelligent.

Men continuer la lecture →

För ett år sedan visste jag inte var jag skulle få fortsätta mitt liv. Jag visste bara att jag tvingades sälja min bostadsrätt i Söder Torn på Medborgarplatsen, Stockholm, för att täcka de skulder som psykopat/mytoman/sadistmannen orsakat i mitt liv.

Jag ställde mig i kö för ett magasin där jag skulle placera mitt bohag men själv visste jag inte var jag skulle vara. Kan ni tänka er den känslan? Det fanns inga alternativ. continuer la lecture →

Vi satt i färdtjänstbilen, mamma och jag, på väg till min farbrors begravning. Det är precis två år sedan. Det var en grå dag, landsvägen var sörjig, snön ven kring bilen. Min föräldrageneration faller ifrån, en efter en. Något rycks loss, bit för bit, smälter in i ordlöshet. continuer la lecture →