Triumfer , varningar, hyllningar

Pjäsen ÖDELÄGGAREN, ” fritt efter Christina Herrströms bok” av Lisa Lindén, regisserad av Kickan Holmberg och med den storslagna Maria Kulle på scen, reser genom landet och fyller salongerna.

Det är ganska fantastiskt, på flera sätt. Men det allra bästa med det är att budskapet om psykiskt våld går ut, och landar. Varje kväll får Maria Kulle ta emot stående ovationer från publiken, självklart för sin helt enastående prestation, men också för pjäsens innehåll. Kombinationen är övermäktig, många vittnar om att de inte vill att kvällen ska ta slut, även fast det är obehagligt. Men det är så bra! Och det ger så mycket kraft att förstå att man KAN ta sig ur ett sådant här förödande övergrepp, där hjärnan blir systematiskt söndertrasad. Och man KAN tala om det, man SKA tala om det, för det är bakom den dominerande tystnaden dessa övergrepp kan ske, om och om igen. Och de kommer att ske, för människor av Sams slag kommer oavbrutet i olika tappningar, verkar i olika sammanhang, med olika syften – men det kommer att ske, om och om igen.

Att börja TALA om fenomenet, att våga SE det, att börja fundera över det, resonera kring det på ett seriöst sätt, på ett något mer kunnigt vis, än det fördomsfulla, spektakulära och fördömande som är det vanligaste , det är LIVSVIKTIGT. Du som inte tror att du är sårbar, är redan ett lovande offer. Vem tror att man är sårbar för sådant? Inte jag i alla fall. Aldrig.

Delvis för att jag helt saknade kunskap. Allt är egentligen grundläggande psykologi. inga större konstigheter. Det konstiga, för oss vanliga sunda med frisk inställning till andra och till centrala begrepp som lojalitet, ömsesidighet, medmänsklighet och heder, är att inget av det vi lärt oss, inget av det vi utan att reflektera betraktar som fundamentalt, gäller när man har att göra med människor av Sams slag. Och olyckligtvis, ofta, glömmer vi att de också existerar som kvinnor. Och barn.

De agerar enligt sitt inre redan i barndomen, i tonåren. Den skada det handlar om, som i grunden betyder att man saknar affektiv empati, är medfödd. Den kan laddas på grund av omständigheter och bli riktigt farlig för andra ( även om det inte märks utåt. Sam var enligt den utredning av öppenvården som gjordes på honom ” mycket farlig för andra människor”, vilket rådmannen läste upp ) , men den kan också i viss mån dämpas av t.ex uppväxtmiljö , dock aldrig försvinna. Det förklarar att så många råkar ut för människor med dessa drag, de finns i olika grader.

Personligen är jag mycket glad att pjäsen har blivit till. Berättelsen får ytterligare en form, ett sätt att nå ut. Det var hela syftet med att skriva boken som höll på att knäcka mig: dela med mig av en mänsklig erfarenhet som inte ofta beskrivs inifrån och som är bemängd med enorma högar av fördomar ( mot offren ) och bråte – och därmed kasta ljus på skiten.

Naturligtvis valde jag bort stora skikt och riktningar och nivåer och tankar som omgav ödet, redan när jag skrev boken eftersom det annars skulle bli en ickeläsbar samling text. Och när den texten, redan så att säga gallrad ur verklighetens alla skikt, sedan bearbetas till en pjäs som ska fungera på två timmar, så blir det naturligtvis ännu ” yxigare” på vissa sätt. Men det gör inget, den fyller sitt syfte, och pjäsen måste gå FORT fram för att komma in i det väsentliga, in i GREPPET. Om jag hade skrivit pjäsen hade jag fördjupat mig i det psykologiska spelet och man hade fått sitta i åtta timmar. Lisa Lindén har gjort en mycket bra bearbetning av boken, effektiv, kunnig och den blev mycket bättre än om jag själv gett mig i kast med det, vilket jag inte ville. Det här var MYCKET bättre, tack Lisa, Kickan och Maria!

All den riktiga Christinas sega kamp mot förövaren och långa motstånd innan han fick klorna i mig fick inte plats i boken, och ännu mindre i pjäsen. Så är det med kulturen, den kan inte ge alla skikt som människopsyket spelande med andra människopsyken verkligheten rymmer, men det räcker som det är. Mottagarna kan ju med sina inre skikt förstå mer än det som bokstavligen syns och sägs. Är inte det fantastiskt?

Jag måste återigen utbrista: vilken avgörande kraft kultur har för oss! Och hur är det möjligt att den är så lågprioriterad? Hur är det möjligt?

Man kan bara ta boken och pjäsen Ödeläggaren som exempel. Så många som denna berättelse har hjälpt, och berikat. Vilken tystnad motsatsen hade varit. Och sådant slöseri det hade varit med livskunskap. Jag vet redan, jag har fått brev om det, att boken har RÄDDAT människor!

Pjäsen Ödeläggaren möts, som sagt, av stående ovationer och lysande kritik överallt. Jag läste kritiken i Corren, efter ytterligare en fantastisk föreställning i Linköping. Mycket bra. Det är ganska slående att jag inte längre kallas ” idiot” som i recensionerna av boken. Där ser man, något i det allmänna medvetandet har mognat. Men i recensionen i Corren finns ändå en rad som är uppseendeväckande, mitt i det kloka, en rad som så att säga ” förklarar” att risken att råka ut för förövare med psykiskt våld som vapen är troligare om man har ” en drivkraft till underkastelse.”

Det är en mycket bra formulering. DRIVKRAFT TILL UNDERKASTELSE. Jag ska använda den frasen från och med nu, när jag talar om fördomar om offer för psykopatiskt skadade personer. Jag brukar säga en massa andra saker, men denna fras sammanfattar exakt den fördom som är så stark – och så farlig. Och som bidrar till att offren tiger.

Nej, det krävs verkligen ingen drivkraft till underkastelse, och mitt i recensionen blir jag alltså rätt förvånad, för det är JUST DET jag har försökt att beskriva i boken- och även så beskrivs det i pjäsen- det BEHÖVS ingen självdestruktiv drivkraft för att drabbas av psykiskt våld. Det är JUST DET man i allmänhet TROR, det är just det som gör att jag i försättsbladet skriver

”om du tror att du går säker är du redan ett lovvärt byte”

Underkastelsen kommer efter en tids metodiskt utövande av psykiskt våld. På ett eller annat sätt sker det, på grund av den psykopatiska personens våld. I mitt fall visade jag honom aldrig några tecken på det – jag förhöll mig kall ytligt sett hela tiden – men han visste att han hade makten över mig genom att han hade lånat mina pengar. Det tvingar fram en underkastelse. Eller snarare, ett beroende. Det är det som de är bra på, att tvinga fram den andras maktlöshet. Det är det som är psykiskt våld.

Och – de dras till starka individer, eftersom effekten av våldet ger en större kick.

NOTERA, för det är VIKTIGT!

Jag får lust att berätta om mig själv. Skulle jag av alla ha en drivkraft till underkastelse? Tillåt mig småle, som det heter.

Nej, jag ska inte ge mig in på att beskriva mina livsval i övrigt, det blir lite fånigt, men hahaha, säger jag bara. Det är bortsett från min personliga reaktion, dock olyckligt att en sådan okunnig fras återigen dyker upp i sammanhanget. Inte för mig, men för alla andra, som kanske fortsätter att tro att det är en sådan drivkraft som attraherar psykopatiska personer.

ÖDELÄGGAREN kommer att spelas ett par veckor till:

21 april ( ikväll) ÖSTERSUND

24 april ÖDÅKER/TIMRÅ

26 april ÖRNSKÖLDSVIK

27 april UMEÅ

29 april MALÅ

2 maj SKELLEFTEÅ

4 maj KALIX

5 maj ÖVERTORNEÅ

Och sist men inte minst; vilken HELT GLIMRANDE inrättning RIKSTEATERN är, tänk en sådan GENIAL verksamhet att förse hela Sverige med TEATER. Sannerligen något att vara STOLTA över!

””

Om Christina Herrström

Författare och dramatiker Ebba & Didrik Glappet Tusen gånger starkare Tionde våningen Leontines längtan Den hungriga prinsessan Denzel Öderläggaren Mirrimo Sirrimo En underbar utsikt Mitt namn är Erling Midsommarkvartetten Marsvinsnätter Gäst i Djupa Salar Suxxess Skimrande vingar
Det här inlägget postades i Blogg. Bokmärk permalänken.

2 svar på Triumfer , varningar, hyllningar

  1. Brita Magnusson skriver:

    Jag har precis sett Ödeläggaren och är imponerad både av pjäsen och av skådespelaren, Maria Kulle!
    Tack för en fin upplevelse!

  2. Tack Brita,

    ja, Maria Kulle visade att hon är en fantastisk skådespelare!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.