Om ett par veckor finns ”Ödeläggaren” i butikerna!

Boken, Ödeläggaren, är på väg.

För ett par veckor sedan skickades den till tryckeriet och jag ändrade något ett par timmar innan. Det har varit ett tufft jobb. Tungt. Ångestfyllt. Men också spännande.

Det har varit spännande – och hemskt – för mig själv att bena upp hur saker gick till, hur psykopaten fick makt över mig. Det har varit spännande och hemskt att se hans metod, hans plan och allt jag aldrig kunde omfatta och förstå hur jag än försökte. Det fanns inte i min värld att allt skulle kunna vara spel.

För att överhuvudtaget kunna beskriva det som har hänt har jag rensat bort det mesta, alla villovägar, sidospår, alla motsägelser och annat som han bombarderade mig med dagarna i ända och bara försökt hålla mig till ett spår i berättelsen, så att det ska vara möjligt som läsare att följa vad som sker. Jag har sorterat och rensat tills ögonen blödde för att kunna mejsla fram en något så när begriplig bana. Men på riktigt var allt mycket mer komplicerat och mångbottnat och förvirrande än i boken och det går helt enkelt inte att beskriva det. Ingen skulle orka hänga med i texten.

Jag förstår att det inte finns många böcker skrivna ur offrens synvinkel eftersom man som offer förlorar sin tankeförmåga. Man slutar att lita på sin perception och sina slutsatser. Man tappar orienteringen och börjar mer och mer lita på förövaren. Det är en del av deras metod. De tycks alla ha gått i samma skola, men de kan det här av sig själva och har oftast tränat länge. Jag orkade knappt skriva boken, jag kände sådant rent fysiskt motstånd mot att ta itu med alla de där orden som han tvingat på mig och nedmonterat mig med och som samtidigt var det enda jag kunde hålla mig till, medan allt pågick. Men det är fullt begripligt att ingen har orkat skriva om sina liknande erfarenheter förut, eftersom det nästan är omöjligt. Jag har tydligen lyckats ganska bra, men jag kommer alltid ändå känna att jag inte riktigt har förmått förmedla det hela. Det går inte helt enkelt.

Syftet med att skriva Ödeläggaren har varit att ge andra verktyg. Och upprättelse. Alla de andra som inte har haft 23 dagböcker och tusentals mail att tillgå. Och inte har haft utrymmet i världen att skriva en bok. Jag önskar att andra som varit utsatta ska få större förståelse av andra – och känna större respekt för sig själva. För sanningen är att var och en av oss som har utsatts för en människa med psykopatiska drag, har oavbrutet försökt ta de i stunden klokaste besluten. Alla, var och en av oss, har ensamma kämpat för att försöka förstå vad som pågår.

Det finns en överenskommelse mellan oss människor, som är fundamental och helt självklar, som vi aldrig reflekterar över. Som att ifall vi står vid ett övergångsställe och en bil stannar för oss, vet vi att vi kan gå över trygga. vi tänker inte att den okända människan bakom ratten ska gasa och köra över oss just när vi är som mest skyddslösa ute på övergångsstället. Men det är vad denna typ av förövare, ödeläggare gör. För dem finns inga överenskommelser, ingen ömsesidighet, ingenting underförstått bevarande och skyddande.

Boken har lästs av några stycken och jag var inte beredd på andras reaktioner. För mig har det bara varit viktigt att äntligen bli klar så att andra kan förstå hur sådana här fruktansvärda och förödande övergrepp går till – de som sker hela tiden i det tysta och där offren oftast tiger och känner skam – och jag har faktiskt inte tänkt så mycket på att jag med boken själv hamnar i fokus. Det var inte syftet. Men det blir ju självklart så. Jag var inte beredd på de starka reaktioner jag har fått. De som har läst är oerhört uppskakade. ”Du förstår nog inte själv hur drabbande din berättelse är”, sa min förläggare häromdagen. Nej, det gör jag inte. Delvis för att jag fortfarande lider av det som kallas ” normalisering” kan jag tro, men också för att jag ju är van vid situationen nu och inte kan se det utifrån med samma fasa. Men jag blir själv väldigt omskakad när jag ser hur omskakade andra blir. Jag har helt enkelt inte riktigt fattat vad jag har varit med om riktigt , ändå har jag skrivit om det och gått in i det igen – trots det inte riktigt begripit hur hemskt det är!

Då tänker jag på alla de hundratusental, miljontals människor som varit utsatta och kommer att bli utsatta – och hur vilsen man känner sig, hur tomt och svart och ihåligt ens inre blir, hur ensam man sedan är när man kommer ut ur det just för att ingen riktigt kan förstå vad som har hänt en, och man aldrig riktigt kan förklara det. Jag kan inte tänka mig en värre mardröm än att bära allt detta och aldrig någonsin kunna berätta om det. Inte ens för sig själv. För att man har förlorat orienteringen på vägen och hjärnan… för psykopater angriper framförallt ens hjärna. Allt finns där men det är så mycket och har skett på så många skikt och nivåer – de använder allt det kan för att ta makten över en annan människa – att det inte går, aldrig går att hitta orden. Dessutom är det just ORDEN som har skadat en, som har nött ner en tills man har förlorat sig själv.

Så då… då hoppas jag att min bok Ödeläggaren kan vara till nytta för andra, för alla de andra som varit med om liknande, för alla de omkring dem som kanske förstår lite mer och som kanske kan se på sin närstående med större respekt och ömhet ; för den som är utsatt har stridit en ensam hård strid mot ett monster, en jätte, och bedrivit en kamp varje stund som tyvärr är helt omöjlig att vinna. Det enda man kan göra i ett möte med en människa med psykopatiska drag är att förlora, förlora, förlora.

Jag har inte heller vunnit. Men jag har skrivit boken. Och den är på väg till diskarna.

Publicerat i Blogg | Lämna en kommentar

Ifrågasatte offer- reaktioner

Offer för brott eller våld uppför sig inte alltid enligt ” berättelsen”, som oftast är den berättelse vi har sett på film. Läs mer

Publicerat i Blogg | Lämna en kommentar

Varför får folk inte vara bittra, offer och martyriska?

Detta med ” offer” har jag alltid tyckt är intressant. Det finns ett starkt tabu och skam kring att vara ” offer”.  ”Var inget offer!” uppmanar man varandra med nedsättande hånfull ton. Läs mer

Publicerat i Blogg | Lämna en kommentar

”De giriga offren”

Som jag skrev igår är det vid vissa brott , eller mänskliga företeelser så att offren ska bära skammen. Läs mer

Publicerat i Blogg | Lämna en kommentar

MOD och GIRIGHET och BITCOIN

Har ni följt DNs artikelserie om Bitcoinbedrägerierna?

Den obegripliga cynism som ligger bakom detta organiserade och genomarbetade bedrägeri i stor skala är helt fruktansvärd. Läs mer

Publicerat i Blogg | Lämna en kommentar

Hej igen i Advent!

Denna dag

Nu var det så länge sedan jag knåpade ihop en blogg att jag glömt hur man gör, men jag har i allafall kunnat konstatera – till min förvåning! – att den är ganska välbesökt fast jag aldrig skriver!

Det senaste halvåret har jag pustat ut. Det var de där tinderbloggarna – om mina få besök i dejtingvärlden som fullkomligt dränerade mig. Det fick så otroligt tröttsamma följder, det där, och det var så jobbigt att behöva se nakna oinbjudna män posera i kombination med evighetslånga aldrig sinande ordströmmar i vidhängande mail. Jag kände bara ” jag orkar inte!” när jag tänkte på att själv bidra med egna ordströmmar, på ett ställe som detta. Men nu har jag laddat om!

Det närmar sig, gott folk, dagen då jag kan säga ” snart ” angående min nästa boks utgivning. Jag har under hösten skrivit klart, från början till slut, i det som jag ibland kallar DET TIOFALDIGA BROTTET. I min lunta på nästan tusen sidor ligger så att säga alla tagningar. Nu är det bara att redigera, putsa och förfina. Det har varit väldigt tungt bitvis att tvingas gå tillbaka och detaljgranska förövarens framfart. I perioder har det varit spännande, så pass att jag knappt kunnat somna av iver att få fortsätta nästa dag, eftersom det nu har varit jag som tagit kommandot och genomskådat psykopatens lömska beteende. Men det har också varit dagar då jag knappt har kunnat andas, bokstavligt talat, och varit tvungen att bryta av en av de lugnande tabletter jag fick , när jag så småningom sökte hjälp. Och då har det gått långt, när jag känner mig nödsakad att ta till sådana medel. Jag har verkligen känt mig instängd i materialet, i perioder, som om jag fångats på nytt. TILL VILKEN NYTTA?

Många gånger, när jag plågats av detta dränerande återkallande av elände, har jag frågat mig det. VARFÖR gör jag detta? Jo men det vet jag. Men är det värt det? Kommer det vara värt det? Det vet jag inte.

Jag skriver boken om psykopatens dåd mot mig för att andra ska få upprättelse. De flesta blir så nedmonterade, skövlade, förvirrade, uttröttade på djupet att de inte kan redogöra för vad som har hänt. Så vem ska förstå dem? Kanske deras närmaste har överseende med deras olycka, men kan de förstå dem? Kan man förstå sig själv när man metodiskt har manglats ner för att krossas, av en psykopatisk människa?

Tack vare att jag skrev 23 dagböcker medan det pågick – i mina försök att orientera mig och i mina försök att göra mig trygg och trösta mig till slut – har jag kunnat rekapitulera händelseförloppet. Det ihop med en del dokument och mail gjorde det möjligt att väcka åtal och fälla honom. Han fick tre års fängelse. Efter att jag talat i tingsrätten hörde en av nämndemännen av sig till mig och sa att hen äntligen, efter många mål av liknande sort, förstod hur sådana här saker går till. Vanligen kan inte deras byten tala, förklara, redogöra tillräckligt sammanhållet och välgrundat för att man ska kunna fälla förövaren, som alltid har svar på allt och är mycket ordrika och manipulativa, även inför Fru Justitia naturligtvis.

Alltså! Jag skriver boken för att ge alla andra som varit med om liknande ( och det är MÅNGA ) upprättelse. Och för alla de ( majoriteten) som tror att de går säkra. Och för alla som möter offer för dessa förövare professionellt. Ibland när jag inte orkat, när jag känt NEJ JAG VILL INTE har jag tänkt på en eller två av de berättelser som jag själv har fått höra – efter att ha berättat lite – av både kvinnor och män som råkat mycket värre ut än jag. Och som inte kunnat anmäla, och inte kunnat förklara och som i ett fall helt enkelt hamnat på hem, förstörd av allt som hän. För dem skriver jag den här boken. GUD VAD DET HAR VARIT TUNGT! Men jag anser att det är min plikt.

Nu tror jag i alla fall att det ljusnar snart. Från och med ungefär nu har jag två bollplank, min förläggare och min redaktör och det ger mig luft under vingarna. Deras engagemang hjälper mig att motivera mig, jag slipper bära ALLT själv! HURRA! Vi ska mejsla fram det! Jag längtar.

Och idag är det Första Advent. Jag har julstädat! Nå, inte som mamma eller mormor, som stod på pallar och städade skåpens översidor och så, men dock. Och hängt upp adventsstjärnor och plockat fram adventsljusstaken och tänt det första ljuset. Och hoppas på att det kommer en NY TID till jorden snart, där människorna höjer sig över det låga, grymma, kortsiktiga, våldsamma, cyniska och blir ÖVERLAG det finaste som den mänskliga själen och den mänskliga intelligensen kan bli. Så att det kommer ljus till denna gudomliga skapelse som vår jord är. Jag tror inte på gud i form av någon enda religion ( om inte panteism) men jag tror verkligen att det finns någonting obeskrivbart gudomligt över , i, genom existensen. Hur skulle denna jord annars kunna vara så häpnadsväckande och oändligt sinnrik och så vackert balanserad – som den inte längre är sedan människorna började härja utan själ och utan långsiktigt smart tänkande. Det är fruktansvärt att det allra värsta finns i människan. Allt det allra allra hemskaste som man inte vill beröra med sin tanke, allt det finns i människor. Och allt det vackraste! Riktigt obeskrivligt vackraste! Jag tänder det första ljuset och hoppas att kärleken – på riktigt – kärlekens alla goda nivåer – snart ska härska över denna arma jord.

Tack alla ni som följer min blogg. Sprid värme. Det är klokast. Särskilt i mörkret.

Publicerat i Blogg | Lämna en kommentar

Livets alla olika frukter

Läs mer

Publicerat i Blogg | 1 kommentar

Häva sig ur nuet, återvända till oron och försöka vara klok

Tillbaka.

Jag har inte skrivit någonting på nästan en månad. Jag tog semester. Den har varit full av omedelbar närvaro, inte många stunder till reflektion, och bra är det. Om mina lediga veckor ska jag inte tala. 

Nu närmar det sig, tiden då jag ska börja igen. Skriva. Arbetet. Boken. Ödeläggarens dåd. Det tiofaldiga brottet. Läs mer

Publicerat i Blogg | 2 kommentarer

Oromantiska aningar och vikten av att anmäla sexuella trakasserier.

Det finns skäl att begrunda dejtingvärlden och jag har vissa oromantiska aningar, men jag hoppas att det bara gäller medelålders ( vilket är ett flytande begrepp) eller smågamla människor.

Min oromantiska aning är att dejtingsajter inte frambringar det bästa hos människor.  Läs mer

Publicerat i Blogg | Lämna en kommentar

Tankar för Dagen 13 juni 2019 ”Hjertets Lyst”

https://sverigesradio.se/tankarfordagen

https://sverigesradio.se/tankarfordagen

Publicerat i Blogg | Lämna en kommentar