Författararkiv: Christina Herrström

Skälet är naturligtvis min underbara storpudels 8 årsdag! Det ska firas! Ni är välkomna att bidra med presenter av allehanda slag utom leversnittar eftersom han ratar dem, liksom dentastix. Vad hade jag varit utan Rufus! Så mycket han har gett … Fortsätt läsa →

Camilla Hanve fotograferar kvinnor för sitt projekt på temat ”ÄRR och LÄKANDE” som kommer att ställas ut i vår. Jag blev tillfrågad att vara med. Eftersom jag har skrivit någon blogg tidigare om att jag har haft bröstcancer och det … Fortsätt läsa →

Det är kanske en blind fläck i skolundervisningen, men otroligt nog får barnen fortfarande göra smörknivar i träslöjden. Ska inte skolan förbereda för det vuxna livet? Ska inte skolan värna kreativiteten? Hur många har plötsligt i vuxenlivet stått inför den … Fortsätt läsa →

En morgon före jul på väg till Stockholms Central, med mina hundar och mitt bagage, svettig, knuffad och stressad klev jag tillsammans med hundratals andra ut från tunnelbanan ut på T- Centralens överfulla perrong och gav en hastig, och vänlig … Fortsätt läsa →

Så här är det, jag har med åren blivit nästan allergisk mot det mesta av svensk TV- dramatik, eftersom det ytterst sällan känns som om det verkligen är gjort för levande tittare. Dialogerna är för det mesta så tråkiga att … Fortsätt läsa →

Häromdagen var jag på Halmstads helt fantastiska Stadsbibliotek, inbjuden att tala om Ödeläggaren. Det är konstigt nog första gången jag har varit ute och talat om min senaste bok, kanske för att den kom under pandemin och sedan föll ur … Fortsätt läsa →

Otroligt vilket liv det har blivit kring reportern som råkat glömma ett anteckningsblock i riksdagens matsal där hon skrivit ” Ebbaslebba”. Hon menade att det inte var en negativ kommentar om Busch, utan att hon helt enkelt tänkte på TV … Fortsätt läsa →

En dag i somras fick jag syn på en klase blänkande vinbär i en av de vinbärsbuskar jag planterat för ungefär tio år sedan, till min mor. De har inte producerat några bär förut och har därför så att säga … Fortsätt läsa →

Klockan närmar sig midnatt. Stearinljusen står tända på bordet. Tekannan är nästan tom, och den röda vinbärspajen med smälta marshmallows, som liknar mördarsniglar, är uppäten. Som tur är var det inte mördarsniglar och det gick inte heller att lura någon. … Fortsätt läsa →